8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det genomgående tankefelet hos systemriddare är att de inte förstår skillnaden mellan hur rättigheter ser ut i teorin och hur verkligheten faktiskt fungerar.

Du talar om vad föräldrar har rätt till enligt lagen. Vi andra talar om vad som faktiskt händer när de försöker utkräva de rättigheterna.

Socialtjänsten kan sega med att lämna ut handlingar. De kan hänvisa till sekretess. De kan mörka bevis som talar mot en placering.

Och ingen kan kontrollera vad som faktiskt döljs, för ingen utomstående har insyn.
Det är inte en konspirationsteori. Det är verkligheten för tusentals familjer.
Nu till dina specifika påståenden.

Du säger att vi inte vet men ändå är säkra. Det är fel. Vi förhåller oss till dokumenterade fakta som läkarens vittnesförhör under ed, erkända journalfel, regionala rutiner som inte följdes och ett nutritionsteam som aldrig kopplades in. Det är inte spekulation. Det är vad som faktiskt framkommit.

Du säger att mamman borde ha pekat på påsen och frågat om kalorimängden. Men vi vet nu att det är ett läkemedel vars dosering är läkarens ansvar och inte förälderns.

Och vi vet att mamman upprepade gånger larmadе om att något inte stämde. Läkaren påstår i efterhand att de hade en muntlig dialog om detta. men det finns inte dokumenterat i journalen. I medicinsk och juridisk kontext är det som inte dokumenterats inte hänt.

Du säger att läkaren skulle riskera sin legitimation om han begick mened. Möjligen. Men läkaren erkände själv att journalen innehöll felaktiga uppgifter. Det är inte vår tolkning, det är hans egna ord.

Och din sista poäng om menprövning, ja, föräldrar har rätt att begära ut journaler. Men de kan maskeras. Och socialtjänsten kan sega med utlämnandet tills det är för sent att använda dem i processen. Det är inte ett teoretiskt problem. Det är vad som händer i praktiken.

Mamman i det här fallet lyckades få ut journalerna i tid enbart för att hon råkade vara socionom och kände till att de skulle spärras.
Det är inte rättssäkerhet. Det är tur i kombination med kunskap.

Alla föräldrar har inte samma förutsättningar som Elsas mamma hade, när det kommer till rättsligt försvar.

Och därför är det inte så konstigt att det nästan är omöjligt att vinna i domstol mot socialtjänsten.

Ditt första stycket är ett skolexempel på hur personer med MbP agerar precis som det också är hur vilken fungerade förälder med kroniskt sjukt barn också agerar

MBP avskrevs av domstolen Adina. Varför är du fortfarande kvar i de gamla hjulspåren?

Vadan ditt närmast perversa intresse för häxjakt på mammor med placerade barn?

Jag har aldrig sagt något om att det skulle vara fråga om MbP, inte minst för att det är sällsynt och än mer sällsynt att förekommer när det finns en tydlig sjukdom hos patienten från början med tydliga kriterier
Du däremot räknar upp saker som att engagera sig i patientföreningar , söka alternativa vårdgivare, byta läkare kämpande i åratal som om detta skulle vara bevis på att en person inte har MbP när det i själva verket är tvärtom . Du kanske ska dyka lite längre ned i hur det ser ut i fall där det har konstaterats MbP och hur engagemang sett ut .

Men i det här fallet handlar det uppenbart om en mamma som kämpar i åratal eftersom en lagstadgad vårdplan (otroligt nog) har saknats hela tiden. Eftersom du uppenbart inte har en aning om vad det betyder är alla dina inlägg meningslösa och irrelevanta.

Har det någonstans i dom eller i uttalande från Es föräldrar framkommit avsaknad av vårdplan gällande tiden innan det blev lvu

Dietist har funnits med i bilden , Fk har funnits med med tanke på att det beviljats assistenter , Akademiska sjukhuset och sjukhuset i Örebro är inkopplade , skolan har haft ett upplägg osv .

Hela syftet med vårdplanering enligt lagkraven är att SÄKERSTÄLLA att det INTE blir som i Elsas fall. Den faktiska händelseutvecklingen bevisar att vårdplanering enligt lagkraven INTE har gjorts. Det hade du förstått om du hade förstått lagkraven. Denna diskussion med dig är helt meningslös eftersom du inte förstår lagkraven. (Den stora psykologiska gåtan är varför du beter dig såhär.)

Hur menar du att situationen blivit som den blivit pga avsaknad av vårdplan , Någon avsaknad av vårdplan har inte framkommit som argument från föräldrarna, de har inte ens nämnt detta någonstans . Nog borde ombud använt avsaknad av vårdplan som ett tungt argument vid överklagan .

Av allt att döma för att de kan lika lite som du och inte heller vill lära sig. Argumentationen i domstolen är svag, för att uttrycka sig milt. All uppmärksamhet i media handlar mer eller mindre bara om känslomässiga skildringar och olika åsikter och uppfattningar. Sådant biter inte på domstolar. Se vidare:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Så ombudet väljer att använda droppets procenthalt som det tyngsta argumentet istället för att använda brist på vårdplan eller brister i den vårdplan som funnits , nog försöker ombud hitta allt som är av vikt som kan påverka utgång

Det här är problemet:
Juridiska ombud är inte vårdkunniga och därför blir försvaret bristfälligt för föräldrarnas räkning. Inte socionomerna heller som sätter ihop beslutsunderlaget. Ingen av de yrkeskategorierna har specialistkompetens inom tarmsjukdomar, parenteral nutrition eller komplex barnmedicin.

När vården har fel, och det har de i fallet Elsa, bekräftat av läkaren själv under ed saknar det juridiska ombudet kompetens att identifiera och ifrågasätta de medicinska bristerna. De läser beslutsunderlaget men förstår inte vad som saknas, vad som omtolkats eller vad som är medicinskt felaktigt.
Resultatet blir förödande.

Domstolen litar på att socialtjänstens uppgifter är korrekta. Socialtjänsten litar på vårdens uppgifter. Och vårdens uppgifter har via socialtjänsten passerat flera tolkningsfilter innan de hamnat i beslutsunderlaget: från läkare till journal till socialsekreterare till domstol.

Varje led ett nytt tillfälle för feltolkning, utelämnande och vinkling.
Och ingen oberoende expert går in och kontrollerar hela kedjan. Ingen ställer frågan: stämmer det som påstås i beslutsunderlaget mot vad som faktiskt står i originaldokumentationen? Stämmer vårdens uppgifter mot de regionala rutinerna? Har rätt kompetens involverats?

I fallet Elsa var svaret på alla de frågorna nej.
Men domstolen visste inte det. Och det juridiska ombudet hade varken tid, kompetens eller tillgång till dokumentationen för att ta reda på det.

Summan av allt detta är ett barn som skilts från sin familj på grund av ett medicinskt systemhaveri som ingen i processen hade verktyg att identifiera.

En oberoende expert i form av BE har granskat utredningen , han borde rimligtvis uppmärksammat om det saknades vårdplan eller om den inte var tillräcklig , dessutom är Es mormor fd tandläkare och både mamma och styvpappa är socionomer och borde rimligtvis vara medvetna om hur det ser ut med vårdplaner genom sin tidigare yrkesutövning