8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

I brottmål har den åtalade rätt att ta del av hela förundersökningen. Varenda vittnesutsaga. Varenda förhörsprotokoll. Varenda teknisk bevisning. Försvaret har rätt att korsförhöra vittnen i domstol. Och bevisbördan ligger hos åklagaren, inte hos den åtalade
.
I ett LVU-mål kontrollerar socialtjänsten vilket underlag domstolen får se. Föräldern får inte alltid ta del av all dokumentation. Vittnen korsförhörs sällan.

Och i praktiken ligger bevisbördan hos föräldern att motbevisa socialtjänstens berättelse, utan tillgång till det fullständiga underlaget.

Det är inte samma sak. Det är inte ens i närheten.

Och i brottmål finns dessutom en grundläggande princip: hellre fria än fälla. Rimligt tvivel ska fria den åtalade.

I LVU-mål är logiken omvänd. En känsla av oro räcker för att sätta maskineriet igång. Och när maskineriet väl rullat igång är det i praktiken föräldern som måste bevisa sin oskuld mot en myndighet som sitter på hela dokumentationen.


Det är inte vittnens trovärdighet och minnesbilder som är problemet i fallet Elsa.
Det är att droppet täckte 40% av energibehovet. Det är ett medicinskt faktum och nte en lös minnesbild.

Och ändå ignorerades det i bedömningen.

Nu flyttar du målstolparna igen.
Plötsligt är det assistentuppdraget som är problemet, inte vårdens felaktiga ordination.

Men tänk på vad du faktiskt säger. Föräldrarna agerade som personliga assistenter.
, dvs ett uppdrag de fått av vården, godkänt av vården och utfört enligt vårdens instruktioner.

De var inte anställda som nutritionister eller kliniska dietister. De var föräldrar som utförde ett vårduppdrag de tilldelats.

Och ansvarig läkare sade under ed i domstol att det inte är familjens ansvar att kontrollera näringsintaget. Det är vårdens ansvar.
Samma läkare. Under ed. I domstol.

Ska vi lita på det vittnesmålet eller inte?
Och här är den verkligt avgörande frågan: om föräldrarna som assistenter hade ansvar för att kontrollera kaloriinnehållet varför fick de då aldrig utbildning i detta? Varför kopplades nutritionsteamet aldrig in? Varför följdes inte de regionala rutinerna för tarmsviktsbarn?

Du beskriver ett ansvar som aldrig formellt tilldelades dem, aldrig utbildades de i och aldrig stöddes de i av vården.

Och sedan används det som argument för ett LVU.

Det är inte omsorgsbrist. Det är ett system som skapar omöjliga förväntningar och sedan straffar föräldrar för att inte leva upp till dem.

Ja självklart. För det handlar inte om att läsa vad som står på påsen. Det handlar om att som förälder självständigt räkna ut hur många påsar som krävs för att täcka ett kroniskt sjukt barns totala energibehov per dag med hänsyn till hennes specifika sjukdom, hennes tillväxt, hennes aktivitetsnivå och hennes övriga intag.

Det är inte information som står på en påse. Det är en klinisk beräkning som kräver specialistkompetens inom tarmsjukdomar och nutrition.

Och ansvarig läkare sade under ed i domstol att det är vårdens ansvar, inte familjens.

Men det finns en ännu mer grundläggande poäng som du konsekvent undviker.

Mamman larmade upprepade gånger om att något inte stämde. Hon skrev en 21-sidig IVO-anmälan. Hon sökte alternativa vårdgivare. Hon ifrågasatte behandlingen gång på gång.

En förälder som inte lagt märke till något skriver inte 21 sidor till IVO om att något är fel.
Hon visste att något var fel. Vården lyssnade inte.

Och nu används hennes engagemang och hennes larm som visade sig vara helt korrekta som argument mot henne i ett LVU-mål.
Det är definitionen av en kafkaprocess.

Du tror på allvar att någon behöver räkna ut energibehov gång på gång under flera år och då inte ser vad det står på påsen mängden kalori den innehåller . Har man ersättning som assistent med 50 000 kr per månad för att sköta dropp hemma är det också ens uppgift att hålla koll på dagligt energi - intag , klarar man inte detta så får nan avsäga den uppgiften och låta hemsjukvård sköta detta

Så du menar att läkaren ska alltså ha sagt att den muntliga dialogen alltid varit korrekt att både han och mamman hela tiden vetat om att droppet låg på 40% och att matintaget var tillräckligt?

Det är en mycket allvarlig uppgift om den stämmer. Men det låter lite för bra för att vara sant.

Varför?

För det första: om läkaren och mamman hela tiden vetat om att droppet bara täckte 40% varför stod då fel i journalen? En journal är inte en petitess. Den är det medicinska underlaget som all behandling baseras på. Att det stått fel där i flera år är i sig en grav journalföringsplikt som kräver en förklaring.

För det andra: om matintaget hela tiden bedömts som tillräckligt, varför ordinerades då tarmvila i perioder?

Varför beskrevs Elsas tillstånd som så allvarligt att ett LVU ansågs nödvändigt?

För det tredje: blodprov visar näringsstatus vid provtagningstillfället. De visar inte nödvändigtvis vad som hänt under de perioder då Elsa mådde som sämst och särskilt inte om provtagningen skett oregelbundet.

Och den avgörande frågan: om allt detta är så solklart och välkänt: varför kopplades nutritionsteamet aldrig in?

Varför följdes inte de regionala rutinerna för tarmsviktsbarn?

Varför larmadе mamman upprepade gånger och skrev en 21-sidig IVO-anmälan om att något inte stämde?

En mamma som hela tiden vetat att behandlingen var korrekt skriver inte 21 sidor till IVO om att behandlingen är felaktig.
Det håller inte ihop.

Jag har skrivit detta innan men kan skriva det igen: "Alla föräldrar med barn som har TPN (total parenteral nutrition) hemma ska gå en HPN-kurs (hemparenteral nutrition). Det innebär en utbildning på sjukhus under minst två veckors tid, ofta under tiden barnet är inneliggande. Utbildningsplanen är individuell, men utgår ifrån en handbok som säkerställer att vårdnadshavare får information om alla delar i hanteringen."

Kommer härifrån

Nu blandar du ihop två helt olika saker igen.
Att läsa vad som står på en påse är en sak. Att som förälder och assistent självständigt ifrågasätta och räkna om en specialistläkares ordination av parenteral nutrition för ett kroniskt sjukt barn är något helt annat.

Och 50 000 kronor i månaden som personlig assistent ger inte medicinsk specialistkompetens. Det är ett vårdbidrags- och assistansersättningssystem som finns till för att barn med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna bo hemma med sin familj, inte för att föräldern ska bli ansvarig för kliniska nutritionsberäkningar som vården missat.

Men det mest avgörande är detta som ni alla systemtroende helt verkar ha missat:

Ansvarig läkare sade under ed i domstol att det inte är familjens ansvar att kontrollera näringsintaget. Det är vårdens ansvar.

Inte assistentens. Inte förälderns. Vårdens.
Och mamman larmade upprepade gånger om att något inte stämde. Hon skrev en 21-sidig IVO-anmälan. Hon sökte alternativa vårdgivare.

En förälder som inte bryr sig om energiintaget skriver inte 21 sidor till IVO om att energiintaget är fel.

Du kräver att mamman ska ha haft djupare medicinsk insikt än de specialistläkare vars jobb det faktiskt var att ha den insikten.

Det är inte ett rimligt krav. Det är en omöjlig måttstock konstruerad för att föräldern alltid ska förlora.

Kafkaprocess kallas det på svenska.

Men perfekt! Det är precis det vi behövde veta.
Det finns alltså ett formellt utbildningsprogram HPN-kursen som alla föräldrar till barn med hemparenteral nutrition ska genomgå.

En individuell utbildningsplan. En handbok. Minst två veckors utbildning på sjukhus.

Nu kommer frågan du inte vill besvara:
Genomgick Elsas mamma denna utbildning? Fick hon den individuella utbildningsplanen? Fick hon handboken? Fick hon den information om kaloriinnehåll och dosering som kursen ska säkerställa?

För om hon fick utbildningen och ändå missade feldoseringen varför missade då även läkarna det under samma period?

Och om hon inte fick utbildningen vems ansvar är det att den genomförs?

Det är inte familjens ansvar att kräva utbildning de inte vet att de ska ha. Det är vårdens ansvar att säkerställa att den ges.

Du har just presenterat det starkaste argumentet i hela tråden för oss icke systemtroende.

Om HPN-kursen inte genomfördes korrekt är det ytterligare ett dokumenterat systemfel från vårdens sida.

Ännu ett sätt som Elsas familj lämnades utan det stöd och den information de hade rätt till.
Och ändå är det mamman som fick LVU.

Du menar på fullt allvar att den som har det dagliga ansvaret för att sätta droppet inte kontaktar vården när de tror att i princip hela dagsbehovet ska komma från detta men det på påsen bara står kring 5-600 kalorier ,vad det står på droppet ska kollas varje gång det sätts eftersom det kan ha skett misstag vid packning

Det som saknas är systemets kontrollmekanism. Alla system behöver övervakning och kontroll för att inte spåra ur.

Vad tror du skulle hända om all övervakning av trafiken togs bort? Vi har samma trafiksystem (som funkar hyfsat bra) men tar bort polisens övervakning. Vad tror du händer över tid?

I fallet Elsa är vårdens fel så tydliga att det är nästintill parodiskt. Ändå finns diskussioner som i denna tråd. Vad tror du att det beror på? Svaret är:

Nu har du omedvetet bekräftat min poäng.
Du säger att innehållet på påsen ska kontrolleras varje gång eftersom det kan ha skett misstag vid packning.

Precis. Misstag sker. Även i vården. Även av specialister.

Men sedan vägrar du tillämpa samma logik på läkarnas ordination. Där får inga misstag ha skett. Där är allt per definition korrekt trots att vi nu vet att droppet täckte 40% istället för 100%, att journalen innehöll fel uppgifter och att regionala rutiner inte följdes.

Och din fråga varför kontaktade inte mamman vården när hon såg att påsen bara innehöll 500-600 kalorier?

Det är precis vad hon gjorde. Upprepade gånger. I flera år. Och skrev till slut en 21-sidig IVO-anmälan om att något inte stämde i behandlingen.
Vården lyssnade inte.

Du frågar varför hon inte reagerade på kaloriinnehållet på påsen. Hon reagerade. Gång på gång på gång.

Men nu är det hennes fel att vården inte lyssnade?

Det kallas att flytta skulden från den som hade ansvaret till den som påpekade problemet.
Och det är exakt vad socialtjänstens beslutsunderlag också gjorde.

Tarmvila ordinerades i samband med " falskt " tarmvred