Citat:
Ursprungligen postat av
Pontiac-Garage
Ja, ska definitivt inte göra samma sak mot mina barn när de är runt 20. Ska snarare säga att det är nu du har det som värst men sen blir det lättare.
Det beror helt på. Alla vuxna har kanske inte ett sådant välbetalt jobb som du har nu utan många sliter kanske många timmar för lite pengar, vad tror du?
Sedan spelar det kanske in hur du som barn är/var? Om du var lat, dryg, otacksam, otrevlig så kanske vuxna runt dig som försökte få livspusslet gå ihop med räkningar och tid ville få dig att förstå att som vuxen har man krav på sig. Betalar du inte räkningarna hamnar du hos kronofogden och i slutändan kanske på gatan. Passar du inte tiden till jobbet eller sköter ditt jobb så får du sparken och då kan du inte betala dina räkningar. Är du otrevlig, lat, dryg så får du kanske inte ens ett jobb. Min systers barn flyttade hemifrån för 2 år sedan och hon berättade att ena sonen hade sagt till henne att när han bodde hemma och hon ropade att maten var klar så gick han ner och åt kl 20.00 i en kvart medan nu när han är hungrig kl. 20.00 och ställer sig i köket så är inte maten klar förrän 23.00 och sedan har han disken. Hos honom trillade poletten ner vilket jäkla jobb hans mamma gjort i alla år, vilket han varit ovetande om och bara tagit för givet.
Det finns säkert idioter till vuxna som vill trycka ner andra men jag skulle tro att det vanligaste är att föräldrar ser vad ens barn saknar i uppfostran och försöker hjälpa/korrigera det. Det finns noll anledning att trycka ner flitiga, ödmjuka, välvilliga barn, medan som sagt, lata, otacksamma, otrevliga barn gott kan få sig en släng av sleven så de vaknar upp.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pontiac-Garage
Kanske är en generationsfråga? Har bilden att min föräldrageneration (50-60-talister) växte upp med tanken att "vi fick lida, nu är det er tur"?
Jag är född i det spannet du nämner. Inte fasen såg jag att jag led. Tvärtom vi hade en enorm framtidstro. Visst var det lite press efter gymnasiet och värnplikten vad man skulle göra av sitt liv, men när man väl bestämt den biten så var allt lugnt igen. Allt som är viktigt var hundra gånger bättre förr. Vi fick jobba hårt men det skapade disciplin och karaktär. Det regnade inte precis ner erbjudanden om sommarjobb utan man fick ju sitta vid skrivmaskinen och hamra på tangenterna i 20-50 brev de första åren. Skötte man sitt sommarjobb som var det lättare att komma tillbaka och lättare att få nytt. Vi hade inga mobiler som distraherade oss när vi arbetade. Just saying...