Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det där stämmer inte helt. Läkare är en högt respekterad bristvara, som kommer undan med allt möjligt.

Ett exempel är den mördare (!) som utbildade sig till läkare, efter att ha skjutit ihjäl en kollega (jag vill minnas att männen jobbade i en matbutik). Ett annat exempel är överläkaren Lars R, som arbetar i Söderort i Stockholm. Lars R är dömd för barnponrografibrott. Han jobbar kvar. Jag vill minnas att han är uthängd på Dumpen.

Men visst finns det motsatta exempel.

Att läkare kan förlora jobbet och bli svartlistade utan skriftlig grund, pga av en offentlig visklek där moraliskt tyckande är vägledande, är horribelt.

Nu är da Costa-fallet förvisso speciellt, eftersom TA är oskyldig. Dte finns inte en molekyl som har bundit honom till ett mord och brott mot griftefrid.

Du tror inte det kan vara så att någon av flyttgubbarna eller andra på Eugeniavägen har brottsplats på ett ställe och använder sig att sin kunskap gällande närområdet kring arbetsplatsen för att dumpa da Costa?

Jag försöker hitta dina exempel men hittar inget.

Men om det står i en dom vad hans nära vän har gjort så är det ingen visklek. Det är ett tydligt dokument från juridisk instans där det svart på vitt står vad TA har gjort. Hur mycket eget grävande ska en chef behöva göra innan han sparkar någon?

Du kan ju inte se Härms agerande i dokumentärserien som representativt för hans vanliga leverne. När den spelades in var Härm uppenbarligen inte ensam utan omgärdad av ett filmteam, vilket troligen kan upplevas som en trygghet.

Jag har ingen aning om vad Härm trodde skulle ske om han deltog som expert och han har ju "bytt bana" efter att rättsvidrigt ifråntagits sin lärarlegitimation.

Om Härm, som du anser, skulle kunna leva fritt borde han kunna medverka i en rättegång utan att bli uthängd i pressen. Så var inte fallet och det kan givetvis ha haft inverkan på hans beslut gällande hur han lever sitt liv.

Varför är det intressant att Allgén och Härm har hanterat situationen på olika vis? Allgén bearbetade tydligen sitt trauma genom att tidigare dricka stora mängder vin. En annan av 80-talets ökändisar, Christer Pettersson, utnyttjade sin berömmelse och vek ut sig samt kom med kryptiska uttalanden i intervjuer. Inget av detta är väl det mest konstruktiva att göra, men det är kanske aningen okänsligt att komma med klämkäcka råd till personer som fått sina liv raserade.

Om han är smart så ger han skadeståndet till sin bror, medan han är i livet. Den enda personen han verkar kunna lita på. Sedan får hans " arvingar" ta emot tiotusen spänn eller ingenting.

Nu klipper du återigen bort mina frågor och förvanskar mitt inlägg. I en normal diskussion ingår att man dels besvarar frågor, dels låter bli att citera missvisande. Eller hur? Vi har redan gått igenom arkitekten, Vinof, Gonerka, dina vanföreställningar om mitokondrie-DNA, din minst sagt udda uppfattning om statistisk sannolikhet vilket leder till att du tolkar 40 procent som mer än 60 procent, etcetera. Detta har inte lett någonstans.

Därför kommer jag inte diskutera något annat med dig än ditt förtal av läkarna. Du har i åratal utpekat dem som skyldiga och förkroppsligar masspsykosen som möjliggjorde det juridiska och mediala övergreppet mot Härm och Allgén. Ur en sociologisk (och psykiatrisk) synvinkel är dina inlägg intressanta som ett exempel på hur nästintill religiös tro överskuggar all form av logiskt tänkande. Varför vill du inte diskutera vad du själv har skrivit? Det är väldigt enkelt att antingen svara ja eller nej på frågan huruvida du vidhåller ditt förtal.

Beträffande videobutiker på Malmskillnadsgatan tycker jag att du antingen ska skriva direkt i tråden varför denna butik skulle ha relevans för fallet eller, om butiken saknar betydelse, slutar gå utanför ämnet. Varför skulle jag skicka PM om det?

Ja, procenträkning och sannolikhetskalkyler är inte den personens starka sidor. Hatet är drivkraften, som för så många andra haverister. Eller är det rädslan för att ha fel och därmed vetskapen att inte vara felfri? En psykolog kanske kan ge svaret, men da Costa fallet är för intressant och viktigt för att vi skall låta en pajas förstöra en bra tråd.

Du menar att han vanligtvis inte vågar vara ute på vare sig dagen eller natten?
Som jag förstår det så började han leva på sjukpeng ganska så omgående och mest suttit hemma. Det är inte konstruktivt för någon och synnerligen inte för någon som är rädd av sig.

Nu var det ju inte vilken rättegång som helst, utan en medialt uppmärksammad rättegång som handlar om hur en läkare eventuelt har mördat barn. Har man då en historik som TH och uttalar sig som expert så kommer det läcka vem han egentligen är... En haltande liknelse hade varit om Flink med sitt nya namn hade dykt upp i morgonsoffan som expert kring vapen och sjuktningar gällande Örebrodådet.

Som jag tidigare har skrivit vet jag inget om Härms nuvarande situation. Jag anser mig inte heller kunna bedöma huruvida hans rädsla är befogad eller obefogad. Uppenbarligen har han varit utsatt för så pass allvarliga hot att han blivit beviljad skyddad identitet, så om hans val att leva i skymundan är nödvändigt kan varken du eller jag avgöra. I det här fallet bör man skilja mellan patologisk och befogad rädsla.

Beträffande Härms sjukskrivning var väl den främst relaterad till den grava hörselnedsättning som han drabbades av efter ett självmordsförsök. Ifall det fanns andra diagnoser som föranledde en sjukskrivning känner - förhoppningsvis - enbart Härms läkare till. Jag vet inte heller vilket arbete du anser att Härm skulle kunna utföra. Han kunde inte arbeta inom det yrke han utbildat sig till och de flesta okvalificerade arbeten bör vara inkompatibla med en hörselnedsättning.

Jag är medveten om rättegångens karaktär. Som du själv kunnat läsa i tråden behöver det inte röra sig om någon form av medialt uppmärksammad tillställning för att cirkusen ska braka igång. Allgén kunde som sagt inte ens få sköta en projektor utan att det ledde till konsekvenser.

Varför är Härms sjukskrivningar och eventuella utevistelse av intresse för dig?

Ja exakt och jag lutar åt att den patologisk.
Han hade inte behövt ta ett arbete men han måste ju ha förstått att ett normalt liv i Sverige skulle bli svårt. Tyvärr verkar det som att han har låtit drevet vinna.

Gällande TA så är det återigen taktkänsla. Att låta en "dömd" styckare sköta projektorn under en föreläsning i offentlig tjänst är ett snedsteg. Ha i åtanke nu att TA kunde arbeta på ett privat medicinskt företag utan allt för stora beskymmer vad jag vet. Men det kanske var flera drev och uppsägningar i protest mot företaget?

Arbetet var på hans pappas företag och var den enda, absolut enda, möjligheten för Thomas att få ett arbete. Han hade ingen läkarlegitimation längre.

Och även om han hade flyttat till något annat land utom eventuellt ett u-land för att jobba som veterinär så hade ryktet hunnit ikapp honom. Det finns en övertro på att allting blir bra om man lämnar landet. Det finns tidningar och tv och internet även i utlandet och ett enda telefonsamtal kan rasera allting.

Thomas och Teet var fast i denna helvetesspiral och det är beundransvärt att de stått ut så länge även om Teet var nära att avsluta allting.

På vilken grund anser du detta? Uppenbarligen har Härm utsatts för hot. Uppenbarligen var dessa hot allvarliga nog för att han skulle beviljas skyddad identitet. I ljuset av detta undrar jag hur du kommer fram till att rädslan är patologisk.

Om ett normalt liv i Sverige var svårt hade ju drevet redan vunnit. Vad skulle alternativet ha varit för Härm? Ifall han hade emigrerat till ett annat land skulle det väl verkligen ha varit att låta drevet eller en, i dina ögon patologisk rädsla, styra.

Det privata medicinska företaget var Allgéns fars och den enda möjligheten för Allgén att försörja sig. Han har själv beskrivit att han var märkt och inte fick något annat arbete. Om jag inte missminner mig helt drevade medier även mot detta med rubriker i stil med att "skräckläkaren" arbetar igen.