Citat:
Ursprungligen postat av
Anders43J
Jo det är just precis vad jag tror har hänt att liberal vänstern tittar på vilka metoder som användes i DDR sedan kopierar dom det rakt av för att trots att DDR var en Ryssland lakej så har dom innerst inne en beundran över hur dom lyckades hålla kontroll över så många människor under så många år utan att använda speciellt mycket tvångs och våldsmetoder.
DDR hade lyckats behålla majoriteten av befolkningen som bodde kvar trots att det var sådan fruktansvärd diktatur som DDR faktiskt var 18 miljoner och av dom så var det bara 2 miljoner som lyckades fly till väst så när Berlin muren föll 1990 så bodde det kvar 16 miljoner så det är ganska förståeligt att liberal vänster länder och kommuner tar efter DDR.
Dom har dessutom psykologer vars teser dom tror blint på mycket av gang stalking är uppbyggd kring psykologi och psykologisk krigföring.
Jag tycker fortfarande du drar det lite för långt när du försöker peka ut specifika politiska grupper som någon central aktör. Det är där diskussionen ofta tappar fokus och blir lätt att avfärda.
Det som däremot är relevant i det du säger är själva principen, inte vem som gör det. DDR och Stasi visade att psykologisk kontroll via sociala nätverk fungerar. De behövde inte använda massivt våld eftersom de byggde ett system där människor övervkade, påverkade och i viss mån kontrollerade varandra. Det är där parallellen är intressant.
Och det handlar inte bara om politik. Samma typ av mekanismer har funnits i religiösa sammanhang också. När människor tror att de gör något moraliskt rätt, skyddar samhället, följer en ideologi eller till och med gör Guds vilja, blir de mycket mer bnägna att delta. Historiskt har både politiska system och religiösa rörelser kunnat motivera människor att agera mot andra genom att rama in det som något nödvändigt eller rättfärdigt.
Det är just den kombinationen som gör det effektivt. Auktoritet, moralisk övertygelse och grupptryck. Då behövs inte mycket tvång alls. Människor börjar själva agera, ofta utan att ifrågasätta helheten.
Psykologi spelar en central roll här. Vi vet redan att beteendepåverkan används i allt från marknadsföring till policy som kallas nudging. När samma principer används i sociala sammanhang kan man styra hur människor uppfattar en individ. När den bilden väl sätter sig börjar omgivningen själv reagera, ibland med misstänksamhet och ibland med fientlighet.
Det är också här kopplingen till psykiatri och religion blir relevant. När en person börjar reagera på långvarig stress, isolering eller social press kan det tolkas genom olika ramverk. I ett samhälle dominerat av psykiatri blir det lätt en diagnos som schizofreni eller paranoia. I mer religiösa sammanhang kan samma upplevelser istället tolkas som andliga attacker eller något demoniskt. Båda förklaringarna flyttar fokus från omgivningen till individen.
Samtidigt spelar roller en avgörande roll i sådana system. Människor beter sig ofta utifrån den roll de upplever att de har blivit tilldelade. Det visades tydligt i Stanford Prison Experiment där vanliga människor snabbt började agera som vakter och fångar enligt förväntningarna i situationen. Samma sak i Milgram-experimentet där människor fortsatte ge vad de trodde var farliga elchocker bara för att en auktoritet sa åt dem att fortsätta. Det visar hur långt människor kan gå när de upplever att de följer en legitim roll eller order..
Utöver det finns även något mer grundläggande i hur människor tänker, nämligen arketyper. Vi tenderar att placera människor i förenklade roller som hjälte, hot, offer, avvikare eller syndabock. När en sådan bild väl sätts blir det mycket lättare för en grupp att enas kring hur någon ska behandlas. Då behövs inte längre några direkta instruktioner, eftersom beteendet drivs av den kollektiva föreställningen om vem personen är.
Och det knyter in i perceptionskontroll och tro. Om du kan påverka vad människor tror om en person så kontrollerar du i praktiken hur de kommer att agera mot den personen. Tro är starkare än fakta i många sociala sammanhang. När en viss bild upprepas tillräckligt länge börjar den upplevas som sanning, oavsett om den är korrekt eller inte. Då blir det inte längre en fråga om order eller tvång, utan om övertygelse.
Det är därför det blir en form av indirekt kontroll. Inte genom att någon säger åt människor exakt vad de ska göra, utan genom att de tror att de själva kommit fram till det eller att de bara uppfyller sin roll i ett större sammanhang. Och det är exakt den typen av mekanism som gjorde system som Zersetzung effektiva.
Så istället för att fastna i exakt vem som står bakom är det mer relevant att förstå hur sådana system kan fungera, varför människor deltar och hur lätt det kan döljas bakom något som uppfattas som legitimt, vare sig det handlar om politik, säkerhet, psykiatri eller religion. Det handlar om vad måltavlan tror händer och hur denne reagerar på den tron och gruppdynamikens med dess tilldelade roller och manipulerade perceptioner.
“Gang Stalking” är egentligen bara ett begrepp som används när en person själv börjar uppfatta att något pågår. Alltså när man blir medveten om mönster, beteenden och förändringar i omgivningen. Det är först då det får ett namn och en form i ens egen förståelse. Men innan den punkten är det inte “GS” i den meningen, utan snarare hemlig påverkan och indirekt övervakning som sker utan att måltavlan har ett tydligt ramverk för att tolka det.
Och det är där den psykologiska effekten blir som starkast. När man inte vet vad som händer, men samtidigt upplever att något inte stämmer, tvingas man konstant försöka tolka verkligheten. Frågor som “Vad är det som pågår?” och “Varför händer det här?” blir återkommande och tar mycket mental energi. Det skapar osäkerhet, stress och en känsla av att tappa kontrollen över sin egen situation...
Vad är den narrativ och mening som måltavlor ska uppfatta och dra för slutsatser? Att ren ondska finns utan anledning än att utverka skada?
