[USA] Den ENDA tråden om Apollo / Månlandningarna / Bemannade rymdresor

så du menar att man kan lita på Van Allen?

Jag menar att månlandningaförnekare som citerar van Allen är hycklare.

jag misstänker att om ingen hade citerat Van Allen för dig så hade du aldrig haft en aning om vad han har sagt.

Som tack för din länk om Van Allens gamla artikel i SciAm får du här en av mig där de förklarar hur de löste problemet.

How NASA Worked Around Earth’s Radiation Belts to Land Apollo 11 on the Moon

https://science.thewire.in/the-sciences/apollo-11-van-allen-radiation-belts-translunar-injection/

Med bl a

The Apollo 11 crew had received 0.18 rem each on average (‘rem’ stands for ‘roentgen equivalent man’). To compare, one CT scan delivers about 1 rem. To kill an adult human, you’d have to deliver 300 rem or more in a very short span of time, but if it is spread over weeks or even days, there will be few effects. About 50 rem delivered at once will cause radiation sickness.

så hur löste dom problemet?

Hmmm, lite motsägelsefullt att dels hävda att man är välunderrättad och dels inte kunna göra en enkel sökning på hur många som såg uppskjutningen.

Du framstår som lite eljest, vill du ha hjälp med hur man söker info?


Aha... tänk att vi inte förstod det. Nu när du säger det så är det ju självklart att du och din dagverksamhet är de coola.

Vid det här laget så borde du ha greppat det. Varför kan du inte ta till dig svaren?

Det fanns inget stort problem, strålningen från van Allen är extremt överskattad från foliehattar. Vidare undvek de mest intensiva områdena vilket minskade strålningen radikalt.

ja, låt oss utlysa en tävling: vem kan hitta den största publiksamlingen för Artemis 2 på bild?

här är mitt bidrag:

https://petapixel.com/assets/uploads/2026/04/NASA-Artemis-II-3.jpg

(kan det vara 100 pers?)

3799 pers:
https://www.bbc.co.uk/newsround/articles/cq8wzx53xylo

Osäker på om det är 7909 eller 7910 personer
https://www.bbc.co.uk/newsround/articles/cq8wzx53xylo

Det står ju där.

1. Tiden som de var i någon del av bältena var rätt kort:

In Fig. 4, the path is shown with 10-minute increments (red dots). It is obvious that Apollo 11’s flight path avoided areas with the highest flux. The Earth parking orbit is under the inner radiation belt; it traversed the inner zone of the outer belt in about 30 minutes and through the most energetic region in about 10 minutes. On its way back, its trajectory was optimised such that Apollo 11 would steer clear of the belts as much as possible. It approached Earth from the south and was travelling at an even greater inclination and velocity than it had been on its way to the Moon. The astronauts were inside the fringes of the radiation belts for only about 60 minutes.

2. Tack vare skillnaderna i lutningarna mellan månbanan och Van Allen-bältena:

Several factors worked in favour of the minimum exposure trajectory. We all know that Earth’s axis is tilted by 23.5° relative to the ecliptic plane. In 1969, the magnetic north pole was displaced from the geographical north pole by 11.4°. Therefore in 1969, the Van Allen radiation belts could have had a maximum inclination of 34.9° (23.5°+11.4°) with respect to the ecliptic (Fig. 5).

3. Senare noggrannare mätningar visade att strålningen i bältena var mycket mindre än befarat.

Based on data from the twin Van Allen Probes NASA launched in 2012, scientists found that the inner belt is made up typically of high-energy protons and low-energy electrons. They also found that the radiation here was much weaker than what they’d assumed it to be. The most dangerous highly relativistic electrons (with energies of 0.7-1.5 MeV) couldn’t penetrate the slot region. Rather, they could but only rarely, such as when they were helped along by two severe solar storms in 2015.

NASA currently admits it overestimated the level of danger in the low and medium Earth orbits, as a result spending too much money on building heavily protected spacecraft.

Men läs hela artikeln själv.

Vad har det för betydelse?

Vadå vägrade att dela med sig av information det finns mycket tillgängligt


Denna lilla sekundärstrålning och övrig strålning var inte stark nog att skada någon film. Och det behövdes mycket mindre för att påverka filmen i Thor Able.


Detta är ett flagrant sakfel. Det fanns mer än några mm aluminium.
Vad jag fått av Grook
'Det yttre stålskrovet (stainless steel brazed honeycomb substructure) täckte hela den yttre ytan av Apollo Command Module (CM), men det var inte ett enda kontinuerligt lager över hela kapseln. Det var istället uppdelat i tre separata subassemblies som tillsammans utgjorde den kompletta yttre strukturen (outer structure / TPS – Thermal Protection Subsystem).'

'Exakt uppbyggnad enligt officiella dokument
Apollo CM bestod av två huvudstrukturer som satt ihop:

Inre struktur (pressure shell / crew compartment):
Aluminium honeycomb sandwich – svetsad inre aluminiumhud, limmad aluminium-honeycomb-kärna och yttre aluminiumplåt. Tjocklek varierade (upp till ~38 mm honeycomb vid basen). Detta var det tryckhållande skrovet.
Yttre struktur (outer structure / heat shield substructure):
Stainless steel brazed honeycomb – en sandwichpanel av rostfritt stål (stainless steel) med brazed honeycomb-kärna mellan stålplåtar (steel alloy face sheets). Tjocklek varierade från 0,5 tum (12,7 mm) till 2,5 tum (63,5 mm) beroende på område. Detta var den bärande substrukturen för den ablativa beläggningen.

På denna stålsubstruktur applicerades sedan den ablativa värmeskölden: fiberglass honeycomb-celler fyllda med fenol-epoxi-harts (Avcoat 5026-39 eller liknande). Stålet valdes bland annat för sin högre smältpunkt som fail-safe om ablatorn skulle skadas lokalt.
Mellan de två strukturerna fanns ett luftspalt med fiberglassisolering för extra termiskt skydd.'

samt

'Sekundärstrålning – grundläggande mekanismer
Högenergetiska galaktiska kosmiska strålar (GCR) (främst protoner och tunga joner, HZE) interagerar med material via:

Fragmentation/spallation: Partikeln krossas och producerar lättare fragment (protoner, neutroner, alfapartiklar, pioner).
Neutronproduktion: Särskilt från material med högre atomnummer (Z). Stål (Fe, Cr, Ni; Z ≈ 26–28) har högre neutronutbyte per interaktion än aluminium (Z = 13).
Bremsstrahlung (bromsstrålning): Elektroner decelereras och emitterar röntgen/fotoner – mer i högre Z-material.

Aluminium är generellt bättre för passiv skärmning mot GCR eftersom det producerar färre och mindre penetrerande sekundärer per arealdensitet (g/cm²). Tunga material som stål eller bly ökar ofta dosen internt genom sekundär neutron- och fragment-produktion om skärmen är tunn eller intermediär tjock (ca 5–20 g/cm²).
Apollo-specifik konfiguration och varför stålet inte blev ett stort problem

Dubbelväggsdesign med låg total arealdensitet:
Inre tryckskal: Aluminium honeycomb sandwich – huvudbidraget till skärmning (ca 2–3 g/cm² aluminiumekvivalent i genomsnitt).
Yttre substruktur: Stainless steel brazed honeycomb (0,5–2,5 tum tjocklek, men låg densitet p.g.a. honeycomb-struktur) + ablator (fiberglass honeycomb med fenol-epoxi).
Mellanrum: Luftspalt + fiberglassisolering – låg densitet, minimal interaktion.
Total skärmning runt besättningen: Varierade, men typiskt ~2–7 g/cm² aluminiumekvivalent beroende på position (tjockare nära aft heat shield). Detta är tunt för GCR – de flesta högenergetiska partiklar passerar igenom med liten dämpning.
Stålet satt utanför det inre aluminiumskalet. Primära GCR träffade först ablatorn (låg-Z: C, H, O, Si i fenol + glasfiber) och sedan stålet. Ablatorn absorberade/fragmente-rade en del av energin innan partiklarna nådde stålet, vilket reducerade sekundärproduktionen i stålet. Sekundärer från stålet fick sedan passera genom isoleringen och det inre aluminiumskalet innan de nådde besättningen.'

Nog tycker jag det är tydligt att bältena är som intensivast över ekvatorn och att Apollo inte passerade där. Då hade de inte nått månen. Och man har varit ute i bältena och mätt strålningen och kommit fram till att dom inte är något hinder för månfärder