Erfarenhet av dåligt resesällskap

Det diskuteras en hel del här på Flashback om vilka ställen man bör undvika för att "de suger" eller "är tråkiga".
Under alla mina resor jag har gjort, så har jag upptäckt att det är ditt eget sinne och din egen inställning som avgör hur du upplever destinationen.
Varför har bra destinationer varit just bra? Jo kanske för att du var där med rätt personer.
Varför har destinationer sugit? Kanske för att du var där med fel personer.

Något som kan totalfördärva reseupplevelsen är dåligt resesällskap.
Vilka typer skall man undvika att ge sig ut på resa med?
Fram med era egna taskiga erfarenheter!
Syftet med den här tråden är att vi skall lära oss att känna igen fallgroparna.

Min egen erfarenhet:
Var i Alanya 2005. Nej, jag gillar inte Alanya, men allt kan inte lastas på Alanya som destination. Mitt resesällskap gjorde sitt för att förpesta upplevelsen.
Jag gjorde misstaget att bonda med min sköna polare som visserligen drack lite för mycket sprit, men var ändå skön kille och vi två hade härliga minnen från galna krogkvällar hemma i Sverige. Han frågade i sin tur sin kompis som jag inte kände men som jag trodde var OK.

Min kompis (K1)
Ganska snabbt fann jag att min kompis (K1) var en fullblodsalkis med jävligt taskig dygnsrytm. Jag själv var kanske inte direkt blyg för alkohol, men har ett behov av att träna, röra på mig och utforska närområdet. Jag har svårt att få i mig mat om jag inte har rört på mig innan och förbränt kalorier.
K1 vakna bakfull sent på eftermiddagen, ville bara kröka, käka buffé, skita och sedan lägga sig och sova.
Snack om att knulla brudar var bara patetiskt, då K1 missade sådär 50 chanser på en dag. Frossa käk, dricka sprit och skita diarré var prioritet.

Min kompis kompis (K2)
Trodde att den här snubben skulle vara en skön typ, eftersom han var "approved" av min sköna kompis K1. Men K2 visade sig vara ett komplett rövhål med totalt brist på empati.
K2 gillade att mobba andra människor, speciellt K1. Han puttade K1 så denna höll på att slå huvet i poolkanten. K2 började sakta att ge sig på mig.
Vid ett övergångsställe knuffade K2 ut mig i gatan och jag vände mig om och gav K2 en knytnäve i magen så att han spydde ut sin mat. Därmed blev stämningen snabbt infekterad och K1 försökte medla mellan oss, men problemet var att K1 var konstant drängfull medan K2 inte brydde sig nämnvärt/inte förstod att han var orsaken till den dåliga stämningen.

Ett tag in på vistelsen i Alanya blev K2 kass i kistan eftersom han inte förstod grundläggande hygien. Jag hängde runt med K1, men det var samtidigt lite svårt att umgås eftersom K1 var konstant tankad.
När vi kom in på hotellet så var K2 otrevlig och ville att jag skulle dra och hitta mig ett annat hotell, medan han försökte bonda med K1 eftersom de ju var gamla polare.

Vad hade jag själv gjort för fel?
Det finns minst 100 olika fel som jag gjorde. Jag var ung och körde med diplomati och försökte att hålla ihop resesällskapet samtidigt som jag försökte att göra det bästa av situationen.
Vad skulle jag ha gjort idag?
Börjat med att kasta ut K2 med huvet före. En knackning på dörren hade resulterat i knytnäve i käften. Om K1 hade haft invändningar så skulle K1 också åkt ut.
Fast det absolut bästa hade varit att åka på resa utan K1 och K2. Denna resa till Alanya förändrade mig så att jag idag är en glad ensamresenär.

Grundregeln är att man ska ha träffats med personerna man planerar att dra ut på resa med. Och, klickar man mot förmodan inte så bokar man sig ett eget rum och kör sitt egna race.

Man vill ej åka med nån som snarkar det är därför gruppresor där man får dela rum med nån man ej känner går bort för personen kan va psykopat eller snarka och enkel rum kostade i det fallet 4000 kr extra

Märker du att det inte funkar första 1-2 dagarna så är nog det bästa att dra vidare själv om det är en längre resa inbokad 1-2 veckor... dumt att dra ut på det, saker lär ju inte bli till det bättre när man väl sett åt vilket håll det barkar...

Är rätt knepigt att veta i förväg vilka man bondar med... vissa klarar man ju knappt av att åka bilresan till Arlanda med...

Det är väldigt svårt att hitta folk som är bra på att vara resesällskap; att resa i sällskap ställer höga krav på alla i fråga om flexibilitet, gott humör, initiativförmåga och empati:

- Flexibilitet: Man måste med gott humör kunna hänga med på sånt som man kanske inte hade valt att göra själv, om någon i sällskapet verkligen vill göra det och inte kan göra det själv. Man behöver naturligtvis inte göra våld på sig själv, men att hoppa på nåt som med rätt inställning kan bli kul och kanske lite annorlunda är bra för alla. Att resa flera innebär att man ibland får sätta andras behov före sina egna.

- Gott humör: Man kan inte vara en surpenis utan man får bjuda till lite extra även om man råkar vara morgontrött eller bakis. Om alla lägger manken till och tar eventuella småkonflikter eller motgångar med en klackspark så minimerar man risken att små saker blir till stora surdegar som drar ner stämningen.

- Initativförmåga: Man kan inte vara seg och bara sitta i en solstol om alla andra vill hitta på något, och man kan inte heller gnälla att man vill göra något men inte själv se till att det händer. Folk som sitter och klagar över att det är tråkigt men som inte själva ens kan googla vad som finns att göra i närheten, går bort

- Empati: Alla kommer inte att vara på topp hela tiden, och då gäller det att ha en rimlig empati för den som kanske behöver lite egentid eller få sova en stund. Det är förstås också helt ok att en stannar kvar hemma medan de andra åker på utflykt, om detta passar alla. Sen kan inte en person vara sällskapets bromskloss; se flexibilitet.

Sen måste man ha någorlunda lika värderingar och prioriteringar; om man är en festprisse så går det inte att resa med folk som bara vill sola på dagen och sedan lägga sig tidigt - eller tvärtom. Vill man vara aktiv så bör man resa med andra aktiva människor, och om man tycker att mat är viktigt så bör man inte resa med folk som bara vill äta snabbnudlar på rummet.

En bra reskompis för mig tar initiativ, är duktig på att hitta bra ställen och tycker att det är roligt att testa nya saker. Den äter lika gärna på lokala hak som på bättre krogar, och är lika nöjda på en ruggig sunkbar som på en cocktailbar med pretentiösa mixologer. Den är en bra konversatör och gillar att utforska nya platser utan att behöva planera först - jag gillar folk som gillar att åka dit näsan pekar och göra det bästa av situationen när de är framme.

TS låter som en rätt kass reskamrat med dåligt omdöme, och hans reskamrater låter ännu sämre. Om jag hade varit TS så hade jag flyttat till eget boende och kört resten av resan själv istället för att tvingas umgås med två rektalinkontinenta fyllon. Men så hade jag heller inte valt resesällskap för att jag hade haft ”galna krogkvällar” med dem - det låter som ett katastrofalt underlag för en normal resa.

Om man har riktigt tur så hittar man en partner som man verkligen gillar att resa med, och några andra som resandet också fungerar bra med. Då har man möjlighet att kombinera par-resande med lite större grupper, beroende på resmål och tema, och man har roligt på olika sätt. Jag har nog ett tiotal personer i min omgivning som jag gillar att resa med i olika former, så jag känner mig lyckligt lottad.

Resesällskapet är viktigt. Jag har haft tur genom åren att såväl arbete, familj och partners varit bra resevänner.

Resemålet kan man ibland komma till och sen bara skratta tillsammans och säga, vad fan gör vi här?

Det var ju jävligt uppenbart TS själv som var den felande länken i detta sällskapet.
Tror man en trip till Alanya innebär finkultur och sippa cherry kanske man bör börja om på Astrid Lindgrens värld, eller nåt...

Man åker för att träffa folk, inte ragga upp folk för att ta med sig, man tar inte bullarna med sig till bagaren.

Har genomfört en resa liknande den i TS med en tomte som var ungefär som K1. Inet kul alls. Har även haft en längre resa med en "K-etta", men där kunde vi (jag) dela oss (mig) lite mer eftersom det inte handlade om en intensiv chartervecka.
Att resa tillsammans är prövande, håller det så är det väldigt bra.

Visst, håller med dig, men det är här som allt är så lömskt. Du känner egentligen inte personen som du umgås med i hemkommunen.
Någon kan vara störtskön lirare på den där festen, eller skön snubbe att gå ut och ta en öl med, men sedan kan personen freaka ut för att de inte har Dajm mintchoklad eller att bussarna har annan färg.


Håller med och idag med min ekonomi hade jag undvikt allt trubbel genom att bara ta min väska och dra. Tyvärr glömde jag lägga till att jag gjorde den här resan när jag var student och fortfarande hade CSN samt extrajobb. Alltså inga feta pengar att betala mig ur situationen.
Därav fick jag härda ut i det förbetalda helvete till hotellägenhet vi hade. Där och då hade jag helt enkelt tagit till våld för att kasta ut K2 och kanske K1 och man inte rättade sig i ledet.
Idag hade situationen aldrig uppkommit.


Jag visste vad Alanya var när jag skulle dit och jag förväntade mig knappast att gå på konsert med klassisk musik där. Klart som fan att vi var där för att festa, men hur mycket skall du behöva tåla?
K2 puttar K1 så K1 är nära att krossa huvet i poolkanten samt K2 puttar ut mig i en trafikerad gata, skall man ta det där för att "det är ju Alanya"? Nej! Någonstans där kommer jag att försvara mig och då får de som utsätter mig ta konsekvenserna.
Kan nämna att K2 tyckte supersynd om sig själv efter att han ett slag av mig.


Eller hur! Det känns som att man släpar på en trött nalle som bara ser första bästa bar med snabbpizza istället för att faktiskt ha kul på resemålet och ha lite upplevelser med sig hem.
Ekonomin och det faktum att jag gick på CSN med extrajobb och egentligen firade att jag fixat kandidatexamen gjorde att jag inte hade så där jättemycket möjlighet att dra därifrån.
Sedan hade det inte heller känts rättvist att jag skall dra då jag planerade, bokade, förbetala alla nätter medan K1 och K2 var oförmögna till all form av planering.
Kan också sägas att både K1 och K2 hade betydligt bättre ekonomi än mig på den tiden. Idag lär det nog vara annorlunda.

Tack för input!
Mitt största fel var att egentligen säga ja till K2. K1 i sig var inte så hemsk och han hade väl fått kröka för sig själv om han velat, men K2 var den som aktivt förstörde stämningen.

Sedan kan alla inte gilla mig tyvärr. Jag är lite av en ledartyp, jag planerar resan, tar rätt mycket initiativ, vill att alla skall trivas och ser till så att ingen råkar ut för något. Just det senare egenskapen utnyttjade K2 med sin brist på empati till att sätta sig på mig tills det rann över.
Men igen, din beskrivning är bra. Fast det tar en del att leta upp dessa egenskaper hos en person.

Denna tråd verkar mest handla om grabbresor.
Kan säga att jag alltid betalar extra för enkelrum när man ska på konferens eller liknande. Det är alltid värt att kunna slappna av i lugn och ro, och framförallt runka. För ja det blir ju inget ”strand ragg” på sådana resor. Inte heller är jag intresserad av konstiga relationer med kollegor.