Jag är trött på att jobba – vill inte vara slav längre

går att leva på ganska lite pengar ock tiden är det värdefullaste man har men många vill visa upp att de har råd fast de inte har det

"folk köper det de inte har råd med ock inte behöver för att imponera på folk de inte tycker om "

Trött på att jobba vitt i det här skitlandet blev jag för länge sedan, man får ju inget av värde tillbaka för skattepengarna.

Du behöver verkligen inte göra det.

Att man måste arbeta och vara en ”produktiv” medborgare är en efterhängsam myt som vi har blivit intutade i det här landet sen barnsben. Ingen normalt funtad (singel) i Sverige behöver arbeta om man inte vill.

Allt handlar om att du bara måste klara av att spela myndigheternas ”spel”, men gör du det och allt i övrigt är normalt med dig och du inte har några illusioner om att du kommer få en bra pension, och är beredd att leva snålt - så kan du softa hela livet om du vill.

Arbete är bra om man jobbar med något man gillar. Då tillför det och berikar. Men att arbeta med något själadödande som man inte vill - då är det enbart destruktivt. Vem vill göra det? Då är det helt klart bättre att spela datorspel om dagarna, vara ute i skogen och gå, dricka bärs och hänga på flashback.

Personligen så brukar jag arbeta något år. Sen ledsnar jag och tar en haitus och chillar i ett eller två år och lever på bidrag, sen kanske jag hittar något jag vill göra igen. Och så upprepar sig cykeln. Att jobba bara för att JOBBA, det finns inte på kartan för mig. Livet är kort - och livet går definitivt inte ut på att jobba ihjäl sig. Inte i min värld.

Observera. Detta upplägg fungerar inte om du har familj eller barn. Det är unikt för oss som singlar, gärna med utbildning, och lite sparkapital eller något annat sätt att få in lite pengar vid sidan om. Jag fipplar en hel del på börsen exempelvis. Drar in mellan fem- och tiotusen i månaden där.

Man brukar säga att beggers can’t be choosers. Och det stämmer väl. Men har man sett till att vara lite om sig och kring sig, så är det inget problem att peka fingret åt etablissemanget och leva på bidrag om man vill. Allt handlar om att göra sig ”onåbar” i från myndigheterna.

Problemet med jobb är egentligen inte arbetet utan alla idioter och mongon man måste dras med, i alla fall är det ofta så.
Mongon i form av kollegor, chefer, kunder.

Man tvingas dras med folk man inte vill vara med. Man måste vara artig, snäll och pk med alla. Man måste tänka sig för när man öppnar käften för du kan inte lita på någon. Minsta tabbe och det blir klagomål. Du måste slicka allas röv för att kunna ha referenser till nått annat arbete.
Du kan bete dig bra och ha rätt inställning, men sedan blir du ändå bemött som skit av någon. Och säger du ifrån är du en dålig medarbetare och "problematisk".

Detta kombinerat med att man konstant sover för lite och går upp väldigt tidigt gör de flesta arbeten värdelösa.

Man kan befinna sig på en vit sandstrand i Karibien. Men är man där med fel folk och dessutom konstant trött, då blir det skit ändå.

Nej man får ju tillbaka absolut ingenting i Sverige för sina skattepengar

AI:

Vad för typ av jobb blir det då när du jobbar? Är nyfiken för ofta så krävs en kontinuitet i yrkeslivet, man kan inte räkna med att vara attraktiv inom yrket om det går en viss tid sedan man senast jobbade. Jag tillhör väl en av de mer extrema brancherna där mina kunskaper byts ut hela tiden, jag måste alltså jobba för att hänga med i utvecklingen och göra karriär, dvs hela tiden öka mina inkomster. Gör jag en paus på säg2 år, så tappar jag lätt det där och kan få problem med mitt fortsatta yrkesliv.

Egentligen är jag inte intresserad av att INTE jobba, men ibland blir jag nyfiken på att åtminstone 2-3 år prova på ett helt annat yrke, men förmodligen av inkomstskäl då vilja gå tillbaka till det yrke jag har.

Kan tillägga jag trivs väldigt bra med det yrke jag har, men som människa är man i grunden väldigt mångsidig och intresserad av många olika saker.

Det kan bli lite vad som helst. Socialsekreterare, kurator, arbetscoach, mfl. Det jag är kvalificerad för är inom social omsorg. Sen har jag även läst en del IT och media, så det händer att jag gör gig inom de områdena också.

Jag är socionom i botten. Men jag har läst datorteknisk utbildning också. Sen har jag tagit CE-kort senare i livet, så jag har kört olika lastbilar, cementbil, liftdumper också. Jag gillar att hoppa runt.

F.ö så fick jag arbetsförmedlingen att betala för CE kort + industriteknisk utbildning inom CNC och svets.

Det sociala skyddsnätet funkar inte, myndigheter har korrupta och inkompetenta tjänstemän (likaså våra domstolar). Varför skulle jag vilja sponsra deras löner?

Hur lyckades du få AF att betala detta och hur länge sedan var det? Jag ville ha ett truckkort, men de förvägrades jag.

Sjukt bra jobbat! Antar då även att du redan sparar resten i tillgångar?
Mycket handlar som du säkert märkt av att göra sig av med "bekvämlighet" då det kostar.
Samt hoppa av den där statusjakten.

Jag är glad att jag i rätt ung insåg att statusjakten ej kommer ge mig mer än mer jobb/huvudvärk och att jag hellre ses "ner" på utav folk men lever ett liv jag själv designat än tvärtom.

Det är andra tider nu. Jag tog mitt CE 2015.

Ha ha, truckkort säger du? Det kostar typ 2000kr att ta. Jag vet inte hur många olika truckkort jag fått genom åren. Mitt första tog jag nångång -97 tror jag. När jag jobbade på SAABs centrallager utanför Nyköping. Det bekostade firman. Det tog ungefär 30min.

Sen har jag fått nya truckkort i omgångar, både av olika företag jag jobbat för + arbetsförmedlingen. Det senaste var -24 via Montico där jag gick svets och CNC utbildning. A+B kort.

Vart i landet bor du?

Tack för roligt svar, ja du har lyckats att variera ditt yrkesliv på ett bra sätt. Jag hade gärna provat på lite fler yrken som är helt annorlunda, det är nog en av de saker jag tycker jag missat genom åren.

Även om mitt yrke / branch varit omväxlande och givande, så kommer man inte ifrån att helt andra yrken ger andra upplevelser. Jag passar på lyfta fram det, många vill uppleva saker via semesterupplevelser / fritidsintressen men det är också en grej att kunna uppleva saker genom att byta yrke.

Sådant borde samhället och arbetsgivare se mer positivt på, så det inte blir en nackdel när man vill ha ett jobb att man "råkat" jobba inom fel branch senaste 2 åren.