8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jag upprepar: Kan vi hålla oss till fallet Elsa och ta det allmänna i avsedda trådar?

När det kommer så här många och allvarliga orosanmälningar från vården blir det faktiskt en närmast omöjlig uppgift. Socialtjänsten måste vända sig till vården för utredningen och vården bekämpar mamman. Förstår du den omöjliga situationen för socialtjänsten i detta fall?

JA men det finns även gott om annan forskning som pekar åt samma håll. Helt obegripligt att den inte tas mer på allvar eftersom barn far illa av socialtjänstens behandling av placerade barn.

Det går inte att bortse ifrån att placering i sig av barn är rent av dödligt. Om placeringar av barn vore så hälsosamt så skulle inte den studien visa på nästan 400% högre överdödlighet för de placerade barnen jämfört med de barn som klarade sig undan i domstol.

Tyvärr verkar det inte bättre, eftersom det varit en politiskt tabubelagd fråga att diskutera, men det börjar luckars upp tack och lov. Media börjar lyfta fler fall och vi ser fler externa granskningar som pekar åt ungefär samma håll. Det är ett tecken på att fler och fler medborgare börjar vakna och inse att något inte står rätt till. Dessutom är det extremt kostsamt för samhället. Flera tusen kronor per skattebetalare kostar detta och när kommuner väljer placeringar före hjälp i hemmet så går det ut över äldreomsorg och skola istället och förr eller senare blir det en politisk debatt om det.

Vilket samhällsförakt? Jag har bara ett förakt mot tjänstemän som missbrukar sin makt och skadar samhället och barnen. Jag har sett ett återkommande mönster i de utredningar jag själv undersökt. Kritiken mot socialtjänsten stämmer väl överens med vad jag själv sett och läst med egna ögon. Det går inte att lita på socialtjänsten som läget ser ut och att de skriver korrekta och objektiva utredningar. Snarare måste föräldrar ständigt kämpa i underläge och försöka få ut så mycket som möjligt av sin dokumentation, men det sätter ofta soc stopp för på olika sätt och därför är det nästan omöjligt att försvara sig mot deras ibland renodlade förtalskampanjer som de driver i domstol mot föräldrar.

Lösningen är att omedelbart kriminalisera allt sådant fusk, så socialsekreterare inte kan sitta och hitta på och fylla i det som passar narrativet i sina barnutredningar.Först när ett riktigt tjänstemannaansvar är infört och socialsekreterare som fuskar hamnar bakom lås och bom är jag nöjd. Det borde du också vara om du är demokratiskt lagd.

Och angående samhällsförakt? Ve är det egentligen som har det? Det måste väl ändå gälla den socialsekreterare som skriver osanna saker i sin barnutredning och fyller i luckor med rena påhitt för att få barn tvångsplacerade. Det är väldigt allvarligt att det går till så i vårt land, utan egentligen faktagranskning från nämndernas och domstolarnas sida.

Det är inte bara ett brott mot barnet, det är ett brott mot hela sveriges samfund och mot svenska skattebetalare. Ja jag känner ett förakt mot tjänstemän som gör så. Det borde du också. Alla normalt tänkande vuxna gör det.

Men för i helvete: Tråden handlar om Elsa. Svara på min fråga.

Återigen. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara detta men det är centralt för förståelsen så jag försöker igen.

Det framgår direkt av lagtexten att det räcker med en risk. Det innebär rent faktiskt att det är tänkt att fånga in barn som faktiskt hade klarat sig med stöttning i hemmet men där föräldrarna inte samtycker.

Jag kan inte förklara det tydligare än så tyvärr.

Det du inte verkar vilja inse är att krävs rätt mycket för att överhuvudtaget hamna på socialtjänstens radar och långt mycket mer för att det ska bli fråga om ett LVU.

Av mer än 200 000 orosanmälningar årligen utredes överhuvudtaget inte 60%. Av de kvarvarande 40% blir ca 3 500 föremål för LVU till slut. Det finns en ökande trend men den är i stort sett helt och hållet relaterad till ärenden som rör socialt nedbrytande beteende och inte miljöfallen.

De brister i miljön som görs gällande kan föräldrarna antingen hålla med om eller inte hålla med om. Eftersom ansvaret i och med vetskapen om ett barns problematiska situation hamnar på socialtjänsten måste man säkerställa att bristerna åtgärdas och om föräldrarna inte inser att bristen finns eller är oförmögna att gör nödvändiga ändringar återstår LVU.

Här hittar du enligt min uppfattning på att socialtjänsten eller till och med de outbildade socionomerna i landets 290 kommuner har någon slags gemensamt egenintresse i att placera barn som inte behöver hjälp till den facila prislappen om kanske 25000 per barn och månad. Som direkt drabbar skattebetalarna i kommunen. Låter rimligt.

Sen är utgångspunkten i hela sociallagstiftningen att du som förälder förväntas klara av ditt uppdrag som förälder. Det finns ett antal utbildningar och stöttande insatser som kan beviljas men som utgångspunkt förväntas du klara uppdraget. Rätt många av de som förespråkar mer stöttning i hemmet inser inte hur oerhört komplicerat det skulle vara att ha personal hemma hos folk kvällstid vecka ut och vecka in. Och att det i de fall det prövats ofta blir helt verkningslöst på grund av konflikter och bristande verkligt samtycke. Men det låter bra.

I fallet Elsa kan man antingen se det som att socialtjänsten eller vården eller båda försvarar sina positioner och vägrar ändra sig eller också så finns det omständigheter bakom omhändertagandet som den ensidiga mediagranskningen inte kan hitta.

Ju längre ärendet löper på desto mer fakta kommer fram och om oron kring, i detta fall mammans hantering av barnets sjukdom, inte längre finns kvar så upphör också grunden för att ett LVU ska finnas kvar.

Det kan också vara så att det bedöms som nödvändigt pga att man behöver begränsa mammans kontakt med barnet och då finns det egentligen inga andra verksamma insatser om man inte fullt ut litar på den andra vårdnadshavarens förmåga. I detta fall verkar den förmågan vara helt icke-existerande eftersom han inte ser (eller såg vid domstolsförhandlingen) några brister alls.

Att det finns felaktigheter från vården kan absolut ha betydelse för om vården ska bestå eller ej men så länge det inte är helt utrett vilken roll vårdnadshavarna spelat i situationen förstår jag att man inte släpper LVU. Det skulle vara helt förödande för flickan att bollas fram och tillbaka.



QUOTE=kurt-sune|94667611]
ja men det fångar även in barn som inte behöver placeras där föräldrarna klarar sitt uppdrag med hjälp och stöd på frivillig väg. Och när socialtjänsten missbrukar tvång så får det motsatt effekt. Staten skadar barn för livet. Jag till och med dödar eftersom risken för självmord ökar av placering visar aktuell forskning.

Hur kan du helt missa detta?

Nu erkänner du ju rakt upp och ner att du bara tänker att rättssäkerhet bara gäller för socialtjänsten och barnet, inte för föräldrarna. Det är inte förenligt med ett demokratiskt tankesätt. Så tack för det. Det var precis det jag försökt förklara för dig i förra inlägget. SÅ tack för att du demonstrerade detta så tydligt här i tråden. Rättssäkerhet gäller alltså bara socialtjänsten och barnet. Inte föräldarna! Bra då vet vi var du står.

Försvarar du också att oskyldiga döms till fängelse? Det vet jag nog ungefär ingen som acceepterar i vårt land. Hellre fria än fälla gäller som grundläggande demokratisk princip .

Men när det gäller barn så verkar det slå slint i huvudet på somliga och så även på dig. Då gäller inte begreppet rättssäkerhet längre fullt ut, utan staten vet bäst. Sådant tankesätt hör inte hemma i demokratiska länder. Det hör hemma i DDR, Sovjetunionen, Kina och Nordkorea. Inte i demokratiska länder som Sverige. Men bra att du erkände det. Jag kände det nästan på mig att du inte har ett fungerande demokratiskt tankesätt och kan tänka utifrån att även föräldrar har rätt till en rättssäker barnutredning och korrekt och objektivt fattade beslut av socialtjänsten. Det är nämligen inskrivet i grundlagen.
[/quote]

Och rättssäkerhetens riddare som du verkar se dig som, skulle du kunna tänka dig att väga in ett skyddsintresse också? Världen är sällan så svartvit som du verkar tro.

[/quote]

Det är precis här det slår slint i din skalle. Staten har nämligen dubbla roller här. Dels skydda barn och dels skydda barn och föräldrar från godtyckliga ingrepp i deras privat och familjeliv. Det finns inga motsatsförhållanden här i en demokrati, utan båda principerna gäller. Ska det vara så svårt att förstå?

Problemet är den skadliga kulturen som socionomer utvecklat, där de felaktigt tror att de står över lagen och kan skriva vad de vill och på så sätt forma "sanningen" om vad som hänt. Men om man tittar närmare på LVU-processen och de bevis de faktiskt kommer med så är de ofta väldigt tunna och är baserade på hörsägen, vinklade/manipulerade uppgifter där socialsekreteraren själv gjort ändringar så det ser värre ut än verkliga omständigheter och ägnat sig åt selektiv dokumentering, dvs tagit bort allt som är positivt som talar emot placering, vilket inte är tillåtet enligt reglerna, men de gör så ändå.

Jag är inte emot att barn skyddas. Det är just det du inte förstår. Men jag vill också att barn ska ha rätt att skyddas mot felaktiga ingrepp i deras familjeliv. Det är brott mot både barn och europakonventionen varje gång ett LVU sker felaktigt.

Och som läget ser ut och hur LVU-processen tyvärr är utformad i kombination med den destruktiva och samhällsfarliga kulturen inom socialtjänsten, så är risken står för felaktiga och olagliga placeringar av barn.


Det är inte samma sak som att vara emot att barn ska skyddas, att konstatera fakta och vara klarsynt i hur LVU-processen egentligen går till. Det är en stor skillnad mellan hur den ser ut på pappret och hur det går till i verkligheten.

Nej det här visar att du inte läst lagtexten tillräckligt noga. Risk toleraras nämligen. Annat vore konstigt, eftersom det inte finns något riskfritt hem någonstans, inte ens i de mest välfungerande barnfamiljerna.

Vad som däremot inte tolereras är en PÅTAGLIG risk. Och det är något helt annat.

Om vi har att göra med socialsekreterare som sitter och mixtrar med innehållet i sin utredning och ändrar informationen i utredningen till något värre än vad som står i hennes originaldokumentation så kan hon manipulera fram en "påtaglig risk" för vilket svenskt barn som helst egentligen som hon fått instruktioner om att omhänderta.

Det kan handla om att soc vill få kontroll på en situation där de inte är säkra på vad som händer och "för säkerhets skull" så överdriver de i utredningen för att kunna få igenom ett snabbt LVU, och sedan lämna tillbaka barnet om det blev fel. Problemet med detta är att det är extremt skadligt för barn när de har fel. Som tvångsomhändertaganden går till orsakar det barnet som utsätts för den behandlingen för ett mycket svårt trauma. Således borde sådan skruvning inte vara tillåten och man borde från domstolens sida alltid dubbelkolla att uppgifterna inte är manipulerade, ändrade eller rent av påhittade. Men det gör man inte. Om en socialsekreterare skulle bli påkommen med att fabricera uppgifter, så räknas det inte som ett brott, utan som ett förvaltningsrättsligt fel. Det betyder att de kan bryta mot alla lagar och regler och ändå gå fria. Därför tar de också ofta lagen i egna händer, eftersom deras personliga risk är större om de inte ingriper, än om de ingriper felakigt = noll risk i princip.

Det är just här det gått snett och det behöver rättas till, för socialtjänsten ska bara skydda barn, de ska inte skada dem. Och det gör de dess värre idag eftersom LVU-processen är så bristfälligt utformad och bygger på att soc gör rätt. Verkligheten är en helt annan

Ett tips. Lär känna en drabbad familj. Läs utredningen och jämför med originalhandlingarna och chockas. Då ser du precis vad som är felet i många fall.

Det gör det inte alls. Det kan handla om en trovärdig orosanmäla eller en partner som man är i konflikt med som hittat på saker om en. Hur ska du försvara dig mot en myndighet som inte behöver några riktiga bevis tänkte du?

Du glömmer bort de många "frivilliga placeringarna" så får du gångra det med tio. Många under hot om LVU. Går föräldrarna inte med på placering längre så ansöker socialnämnden bara om ett akut LVU istället.

Det är inte så här enkelt som du beskriver. Verkligheten är en helt annan. Det kan handla om föräldrar som behöver hjälp X men socialtjänsten ger dem hjälp Y och vägrar att lyssna. Föräldrarna tröttnar och slutar prata med soc. Soc ansöker om LVU och sedan är det kört.

socialtjänsten har ett egenintresse i att inte ingripa för lite. Om de gör det så får de kritik. Men ingriper de för mycket så kan de gömma sina fadäser bakom sekretess och säga att "vi kan inte uttala oss pga sekretess i enskilda fall", eller "det är för barnets bästa" eller andra klassiker de konsekvent kör med. De barn som hamnar i detta sjuka system far mycket illa och blir trasiga för livet. Det handlar inte om barnskydd. Det handlar om tjänstemän som använder barn som verktyg för att skydda sig själva och privata bolag som tjänar miljarder på att fler barn kommer in i systemet och placeras.

Åter igen. Det låter bra på pappret, men när du har ett visst problem med ditt barn och du berättar om ditt problem så är soc ofta väldigt statiska. De lyssnar inte. De bestämmer hjälpen över huvudet på familjen som kan vara i fullständig kris och där uppstår konflikten som senare leder till placering. I många fall helt i onödan.

Det låter som det handlar om prestige i vanlig ordning från båda håll: Ingen vill backa, för backar man så erkänner man grova brott mot familjen.

Soc kan hålla kvar LVU hur länge som helst i princip. De behöver inga bevis och det är just det som är så farligt med LVU. De kan bara forma om berättelsen och tolka in möten med barnet som om att barnet måste vara fortsatt placerat. Totalt moment 22 för de familjer som drabbas av detta. Det är faktiskt helt sjukt.

bedöms och bedöms. Vem är en socionom att bedöma något sådant? Och varför kan inte Elsa få träffa sina egna syskon. Bara det är ju totalt vansinne från början till slut.



Jag ser en helt normal familj. Båda föräldrarna verkar vara helt normala och är inga soc-fall. De har en dotter som har en ovanlig sjukdom och de har fått fel information från vården om detta dropp som hon skulle ha. Det finns tusen betydligt bättre och mildare sätt att läsa detta problem. Man måste inte elda upp hela byn för att rädda den så att säga.

Ja , vården skulle agerat långt tidigare och sett till att prata direkt med E innan hon som det står i dom att hon ser sin identitet som sin sjukdom

Nu får du sluta upp med det här. De kallade inte ens Elsa på kontrollbesök.

Det finns inget i journalerna som tyder på oro fram tills just när de orosanmälde mamman.

Vad som har gått fel i fallet Elsa är glasklart av allt som framkommit i media och de olika domarna. Det råder ingen som helst tvekan om att hela ansvaret ligger först hos vården och därefter hos socialtjänsten. Det som hänt avslöjar ett totalt haveri.

Enligt 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen ska vårdens verksamhetschef SÄKERSTÄLLA ”att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses”.

Av allt som framkommit är det UPPENBART att vårdens verksamhetschef underlåtit att säkerställa detta. Det är ett arbete som skulle ha påbörjats redan vid diagnostiseringen när Elsa var två år och sedan fortlöpande pågått.

ALLA problem som framkommit och som ledde till omhändertagandet är en direkt konsekvens av verksamhetschefens underlåtenhet under alla år. Det är givetvis fullständigt oacceptabelt i en rättsstat och demokrati.

När domstolen inte prövar om vården har följt 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen godtar de i praktiken ett systemhaveri som sanning.

Det var en årskontroll som inte skedde i tid . Vid besök förde mamman talan förutom vid det sista besöket . När och hur kom uppgiften fram att E identifierade sig som sin sjukdom , kanske vid det besök där hon själv pratade och där det inom kort gjordes orosanmälning

Det enda du gör är att ljuga i tråden.

Allt som har kommit fram visar att vården inte skötte sig i sitt ansvar. Elsa fick inte ens dietist som föräldrarna efterfrågade.