8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Du glömmer ”Jag tycker” framför varje stycke du skriver.

Siffran gällande psykologer visar hur orimligt det skulle vara att varje kommun( i storstäder kommundel ) skulle ha tillgång till barnpsykolog på enhet som har hand om barn och unga .

Det här börjar likna en rent personlig vendetta från din sida och det är ETREMT störande att du avleder diskussionen på detta sätt hela tiden.

Och vad har det med utredningarna vinklas med att göra?

Det aldrig bra nog om det finns risker att socialsekreterare utan kontroll kan klippa in direkt falsk information i en utredning. Där är vi dag. Det borde inte gå, men det gör det. Jag har sett det själv, annars skulle jag inte ta upp det i sådana här diskussioner.

Precis och här säger du att du inte förstår vad en riskbedömning är. Det är något extremt godtyckligt, eftersom det kan bedömas helt olika och är inte mätbart på något sätt. Och du säger också indirekt att det är en 23-årig socionom som ska bestämma vad som är en sådan risk att föräldrar inte ska ha rätt till sina barn. Det är väldigt farligt om det inte samtidigt följer med ett riktigt tjänstemannaansvar och fullt personligt juridiskt ansvar för vad som skrevs i utredningen som producerades.

Ja och det med all rätt. Oro är inte fakta.

Det där resonemanget är faktiskt rätt anmärkningsvärt och ganska problematiskt om man tänker igenom det ordentligt.

Du ställer upp en falsk motsättning som om det handlar om att välja mellan två "onda ting": antingen missar vi barn som far illa, eller så accepterar vi att vissa barn omhändertas på felaktiga grunder. Men i ett rättssamhälle är det inte en rimlig avvägning. Staten har ett ansvar att klara båda sakerna samtidigt, dvs att både att skydda utsatta barn och att inte ingripa felaktigt mot familjer.

Att avfärda felaktiga omhändertaganden som "någon enstaka utredning" är dessutom ett ganska grovt antagande. Du vet inte hur ofta det sker, och ännu viktigare: du vet inte konsekvenserna. Ett felaktigt ingripande från staten i ett barns liv är inte ett litet misstag i marginalen och det är ett av de mest ingripande beslut som finns. Det kan få livslånga effekter, både för barnet och föräldrarna. Att reducera det till en acceptabel bieffekt är rätt cyniskt.

Dessutom bygger resonemanget på att rättssäkerhet skulle vara ett hinder för att hjälpa barn, vilket är bakvänt. Bristande kvalitet i utredningar som otydliga källor, svag dokumentation, tolkningar som inte går att verifiera riskerar inte bara att drabba oskyldiga familjer. Det riskerar också att underminera förtroendet för systemet, vilket i längden gör det svårare att upptäcka och hjälpa de barn som faktiskt behöver stöd.

Det är inte heller så att ett system med låg träffsäkerhet räddar fler barn. Om utredningar håller låg kvalitet, om bedömningar blir godtyckliga eller inkonsekventa, då ökar risken för båda typerna av fel samtidigt: både att barn som behöver hjälp missas och att andra drabbas i onödan. Det är inte en trade-off, utan det är ett grovt systemfel.

Det här är inte en fråga om att väga lite felaktiga omhändertaganden mot några missade fall. Det handlar om att ett system måste vara tillräckligt säkert för att göra rätt i båda riktningarna. Att acceptera felaktiga ingripanden som en slags nödvändig kostnad är inte ett tecken på realism, det är ett tecken på att man sänkt kraven på rättssäkerhet på ett sätt som aldrig hade accepterats i andra delar av rättssystemet.

Jag skulle aldrig lägga mitt engagemang i en fråga där barn riskerar att placeras felaktigt och olagligt. Det är precis det systemet vi behöver komma bort ifrån. Och det gör vi inte med dina sjuka idéer som leder till just dessa grova övertramp från statens sida mot oskyldiga barnfamiljer.


Då har du helt missat vad barnutredingar bygger på OROsanmälningar. Det är inte fakta. Det är ORO. TOLKAD information, ofta i flera led. Och på det så har socialsekreteraren själv på sitt eget grova tolkningsfilter i utredningen. Faktagranskning för föräldrarna är mycket svårt. Hur bemöter man ens en känsla med fakta i rättsliga sammanhang. Det går inte.

Hur kan du inte förstå att detta är ett grovt rättssäkerhetsproblem?

Vet du vad en boendestödjare är och vad deras uppdrag är? Kan man kanske tänka sig att det finns bakomliggande resonemang som de gör andra värderingar av eller tillgick med inte helt har insyn i?

För du menar, trodde jag, att detta utgör bevisning för att utredningen är felaktig?

varför har soc inte förändrats nämnvärt de senaste hundra åren tror du? JO för det finns inget tjänstemannaansvar och de behöver inte följa gällande lagstiftning, eftersom det inte finns några repressalier om de bryter mot densamma. Där ligger problemet som behöver rättas till.

Du trollar och IVO:s rapporter och all annan kritik har varit uppe i denna tråd och andra trådar oräkneliga gånger. Det är bara att välja och vraka bland alla tidigare inlägg och svar du fått.

Finns samma prestige inom vården. Ingen vill erkänna att de gjort felaktiga bedömningar och istället för att backa så kör de double down istället. Barnen betalar priset.

Nu greppar du verkligen efter halmstrån haha!

Liksom vad är din poäng med allt det här? Att vi bara ska låta barn rovas av staten för att vadå?

För att det räddar barn från föräldrar som inte klarar sitt uppdrag.

Det handlar om barnens rätt till trygghet, inte om rättssäkerhet för föräldrarna. Jag kan till och med acceptera ett ganska stort antal objektivt felaktiga omhändertaganden om vi fångar tillräckligt många av de som behöver hjälpen.

Men det är ju skillnaden mellan oss. Jag värderar barnens rätt till en trygg uppväxt högre och du värderar föräldrarnas rätt till barnen högre. Du får tycka så, även om jag tycker att det är sorgligt.

Och du kan visa det då. Att barnen blir räddade.