8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Vad är det ens du pratar om? Föräldrarna har ju inte varit i någon konflikt eller annat om Elsa. Bio-pappan har ju stöttat mamman hela tiden.

Du fantiserar ihop en massa scenarion som du sedan övertygar dig själv att det är så verkligheten ser ut.

Ja och med dagens lagstiftning och hur LVU-processen faktiskt går till faktiskt i teorin kunna placera precis vilket svenskt barn som helst, eftersom man i någon tidpunkt i ett barns liv alltid kan få ihop en vinklad berättelse som skulle hålla i domstol för att placera barnet ifråga. Det handlar egentligen bara om att få till en trovärdig berättelse för soc del.

Problemet med LVU-lagstifningen och LVU-processen är att det i princip helt saknas faktagranskning av socialtjänstens uppgifter. För de går nämligen inte till domstol med fakta som vid brottmål, utan de går dit med en berättelse. En berättelse som bygger på tolkat information i flera led. Det är så illa att även professionellas åsikter tolkas felaktigt och vägs samman felaktigt. Riskerna för felbedömingar av skyddsbehov för ett barn är överhängande med ett sådant sysmte. Tyvärr litar domstolarna i princip alltid på soc, utan att kontrollera att uppgifterna ens stämmer. Det innebär i praktiken att det blir omvänd bevisbörda och föräldrarna måste försvara sig mot en berättelse där de inte får se hur socialtjänsten satt ihop berättelsen exakt och hur allt vävts samman.

Om man inte förstår baksidan av LVU-lagstiftningen som den här ugglan inte verkar göra, så anser jag att man är djupt okunnig om LVU-processen och dess djupa demokratiska risker den för med sig.

Vi diskuterar 2 olika frågor i denna tråd samtidigt:

1, Har detta fall (Elsa) bedömts riktigt utifrån den lagstiftning som finns idag?
2, Är denna lagstiftning bra?

Fråga 1, utifrån den information som finns offentligt tillgänglig, känner jag mig helt övertygad om att soc och domstolar gjort en korrekt bedömning. Personligen är jag klar med min uppfattning om detta. Jag är ännu mer övertygad nu än när jag började skriva och läsa i denna tråd.


Fråga 2: Har inte tillräckligt stort intresse för detta för att sätta mig in i detta och diskutera.

Vi diskuterar 2 olika frågor i denna tråd samtidigt:

1, Har detta fall (Elsa) bedömts riktigt utifrån den lagstiftning som finns idag?
2, Är denna lagstiftning bra?

Fråga 1, utifrån den information som finns offentligt tillgänglig, känner jag mig helt övertygad om att soc och domstolar gjort en korrekt bedömning. Personligen är jag klar med min uppfattning om detta. Jag är ännu mer övertygad nu än när jag började skriva och läsa i denna tråd.


Fråga 2: Har inte tillräckligt stort intresse för detta för att sätta mig in i detta och diskutera.

Så det du säger är att det är ok för domstolar att skita i all fakta och bara hitta på för att göra sina domslut och det är inget intressant för dig att LVU är laglöst.

Och det här skryter du om.

Ur ett LVU-perspektiv så behöver man ju inte gå så långt. Många av de frågor som både de som väljer att fullt ut tro på mamman men även frågor som de som är mer tveksamma till hennes förmåga ställer sig i denna tråd gör att vård är rimlig tills man rett ut vad som är vad och vilka förmågor och förutsättningar som egentligen finns kring barnet.

Dessutom så passar medicinska ställningstaganden väldigt dåligt in i den svartvita värld av ja eller nej som domstolarna sysslar med och som socialtjänsten har att förhålla sig till. Diagnoser och orsakssamband går ibland att sätta med stor säkerhet men ganska ofta är det otydligt och resultatet bygger mer på uteslutningsmetoden än ett tydligt provsvar som bara kan betyda en sak.

Det ÄR därför svårt att flytta över medicinska risker och föräldrars ageranden kring dessa som kan bero på allt från deras intellektuella förmåga till egna vårderfarenheter och tusen saker däremellan via en orosanmälan till socialtjänsten som helt plötsligt får ansvaret för att ta reda på om den unges utveckling eller hälsa riskerar att skadas om föräldrarna inte samtycker till vård. Hur ska det gå till när ibland inte ens vården vet om det som händer är farligt eller ej?

Svaret på detta är att man ibland får ta det säkra före det osäkra och det är därför rekvisitet är ”risk” och inte konkret skada.

Inte ens om man till 100% tror på mamman och har bestämt sig för att Soc och framförallt vården gjort alla upptänkliga fel trots att man inte har tillgång till alla uppgifter i målet (nej det har ni inte, delar skyddas med stor sannolikhet av sekretess) kan man med säkerhet förklara alla delar av situationen kring barnet utan att komma till slutsatsen att det finns en risk för flickans hälsa och utveckling som hon hade det före omhändertagandet. Om den beror på vårdnadshavarens brister, vårdens eventuella misstag eller en kombination spelar ur barnets perspektiv exakt noll roll.

Vårdnadshavaren är ansvarig för barnets situation även om man har fått fel information från vården. Konstigt? Inte särskilt, eftersom manöverutrymmet för att man ”bara följt vårdens instruktioner” ändå är stort. Det krävs alltså mycket för att man ska anses agerat så felaktigt att man får ta ansvaret för sitt agerande.

Skryter? :-)

Drevet i detta fall riktades mot socialtjänsten. Om man utfört ngn form av civiliserad lobby-verksamhet mot riksdagen som stiftar lagar istället så hade det varit mer rimligt.

Skryter? :-)

Drevet i detta fall riktades mot socialtjänsten. Om man utfört ngn form av civiliserad lobby-verksamhet mot riksdagen som stiftar lagar istället så hade det varit mer rimligt.

Är du någon timbro skribent eller?

I Örebro har ju hela befolkningen klivit ut på gatan över LVU-dårskapet som pågår.

https://www.na.se/orebro/demonstration-for-elsa-rattshaveri-utan-dess-like/

Jo jag förstår mycket väl lagens intentioner. Men till skillnad mot dig som bara läser lagen rakt upp och ner och tror att den tolkas korrekt och alltid tillämpas som det är tänkt och som man ska är förstås en helt annan fråga. Jag är ganska säker på att du själv inte skulle acceptera denna skyddslagstiftning, eller snarare socialtjänstens tolkning av denna lag om det rörde sig om dina egna barn.

Detta eftersom jag förklarat så många gånger att vad som står i lagen och lagen faktiskt tillämpas och används är två helt olika saker. En annan sak du missar är att riskerna med en skyddslagstiftning där man BEDÖMER risk om vad som kan hända i framtiden per definition inte kan bli helt rättssäkert. Tvärtom är riskerna stora för att olika handläggare gör olika bedömningar och att man helt enkelt går på att det är nog bäst att tvångsomhänderta barnet "för säkerhets skull":

Problemet är bara följande. Har du fel eller överdriver du som tjänsteman så kommer du att skada barnet mentalt för livet. Då pratar vi inte längre om något skydd, utan vi pratar om brott mot de mest fundamentala mänskliga rättigheterna vi har och brott mot både barn och europakonventionen osv.

Sedan ska man komma ihåg att socialtjänsten inte jobbar efter barnets faktiska bästa, utan efter tjänstemännens bästa: Dvs att med alla medel försöka slippa undan eget ansvar och risk för kritik att de gjort för lite.

Om de har fel kan de alltid mörka och gömma undan dokumentationen bakom sekretess, som de försökte göra i Fallet Adam i uppdrag granskning exempelvis. Eller så skriver de bara om narrativet för att det ska stöjda beslutet. Och har de inget att komma med kan de alltid säga att "det var för barnets bästa" och om någon utomstående undrar vad de håller på med så säger de bara "det är sekretess, så vi kan inte uttala oss". Och sådär håller det på. Förstår du inte att det blir ett helvete för familjer där socialtjänsten är fel ute och att riskerna för felbedömningar är stora oavsett lagstiftningens intetioner?

Jo jag är väl medveten om lagens intentioner och att det handlar om att skydda barn. Problemet är bara att det finns en mörk baksida av denna lagstiftning och rättsosäkra rättsprocess: Om socialtjänsten har fel eller överdriver, så skadar de både barn och familjer för livet och orsakar enorma mentala skador och ännu värre sociala problem längre fram i framtiden.



Du är inte vuxen: Du tror att bara för att det finns en lag och en intention om att skydda barn så fungerar allt som det ska. Men verkligheten säger något helt annat. Varför tror du annars det kommer ständigt ut nya fall i media hela tiden nu? har alla föräldrar som drabbas av detta haveri fel? Nej knappast. De vet mycket väl vad detta är för haveri och försöker varna andra föräldrar och allmänheten. Men då kommer nötter som du och säger att det är "desinformation". Att ni inte skäms?

Jag kan föräkra dig om att du aldrig mer kommer ha sådana där åsikter om du själv drabbas och socialtjänsten fått för sig att ditt barn är i fara på falska grunder. Det kan nämligen hända alla som har barn och då är det mycket svårt att försvara sig.

Ni borde skämmas era nötter.

Det förutsätter dock att den personen klarar av skydda barnet mot den andra förälderns brister och klarar av att inte påverkas utan LVU som stöd. Det blir nog svårt för domstolen att komma till den slutsatsen om personen för bara några månader sedan inte hade ett uns av tvivel avseende föräldraförmågan. I samma domstol.

Är du någon timbro skribent eller?

I Örebro har ju hela befolkningen klivit ut på gatan över LVU-dårskapet som pågår.

https://www.na.se/orebro/demonstration-for-elsa-rattshaveri-utan-dess-like/