Fördelar med att tro på gud

Det beror väl helt och hållet på vad man menar med Gud. Syftar man på en Skapare, en personlig Gud som man kan ha en personlig relation med - som i kristendomen? Eller någonting annat?

Jag tror på en Skapare, men jag skulle inte påstå att det ger mig fördelar... Men inte nackdelar heller. Jag tror så bara för att jag tror att det är sant.

Det beror väl lite på vilken specifik religion du syftar på. Det är nog långt ifrån alla religioner där det "står skrivet" och att det är någon slags guds plan allt som händer.

Jag har en känsla av att det är ganska få religioner som är funtade som du föreslår. Det är ju nog svårt med en religion där människan framstår som en viljelös marionett - det klingar ju rätt dåligt med hur folk uppfattar sin egna vilja.

Nu behöver man ju inte tro på ett liv efter döden bara för att man tror på Gud eller en gudom. Inte heller behöver man vara religiös.

Det är säkrast att frukta Gud!

Predikaren 8:9-10.

Du talar om evolutionen som vore det en självklarhet, vilket den inte är.

Korrekt det som du skrev, tänkte närmast på Kristendom och Islam.
Den fria viljan är ett helt eget kapitell, som jag inte tror på, men det får diskuteras på annan plats (och görs redan).

En svag tro är också bra, "jag hoppas att det finns en Gud", "jag vill att döden inte är slutet"... "det finns religiösa mysterier". Ingen behöver bevisa någonting så länge den inte kräver att andra ska (låtsas) dela dess övertygelser. När en ateist frågar om någon tror på Gud låtsas den oftast bara ta svaret på allvar - den anser sig redan veta att svaret "ja" är fel. Det blir som om en moderat ställde den retoriska frågan "kan kommunismen ge välstånd?" till några åhörare - den tar inte själv sin frågeställning på allvar.

Även där menar jag att fria viljan är av ganska fundamental betydelse. Om inget annat så skall man ju hållas ansvarig vid den yttersta domen enligt dessa religioner - det rimmar ju rätt illa med att man inte skulle ha fri vilja, men framförallt så rimmar det rätt illa med tesen att man skulle slippa ta ansvar.



Jo, fria viljan må vara en illusion, men det verkar ju vara en ganska trovärdig illusion så till den grad att var och en uppfattar det som att de har en fri vilja.

En religion i sitt ursprung måste ju vara kompatibel med hur folket uppfattar sin verklighet till att börja med. Det måste vara trovärdigt för att få folk att börja tro på det. Det är normalt såna saker som folk egentligen inte har någon erfarenhet av upplevelsemässigt som religionen kan gå in och ge en beskrivning/förklaring av.

Jag tänker också att många religioner har fungerat/fungerar som något slags rättesnöre om hur man skall uppträda. Det rimmar ju rätt dåligt med att inte ha någon fri vilja. När stentavlorna säger att man inte skall döda så vore det ju en rätt märkligt bud ifall du inte har blivit beviljad en fri vilja att välja att inte döda i första läget.

Är det endast frågan om att tro på en obevisbar entitet? Människan kan ju tro på enhörningar, vet inte om det ger ett psykologiskt skydd eller ger evolutionära fördelar. Det ligger ju i begreppets betydelse att det handlar om tro, inte vetande. Kan man ha kunskap om något som man inte har goda skäl att anta existera?

Så att enbart tro på något, kan ju stimulera den delen av människan som inte vill använda hjärnan, allt förklaras av tron på något man inte kan veta eller påverka, blir ju lätt att frånsäga sig personligt ansvar. Och människan inte vill använda hjärnan, hjärnan använder extremt mycket kalorier för att fungera utanför grundfunktionerna, därför är ”enkla” lösningar de som de flesta vänder sig till, konfirmations bias.

Är det en fråga om religion, att hierarkiskt organisera samhället och implementera en moral? Eller är det frågan om tröst i livets slutskede, livslögner och självbedrägeri har ju en betydande effekt på välmående. Att lura sig själv att man är bättre än vad man egentligen är, som att vara en del av en tänkt skapelse, med ett gudomligt syfte, för att existera för evigt ger ju en egocentrisk och narcissist syn på jaget som ger samma känsla av utvaldhet som varje sekt ger. Skönt för egot men dåligt för förnuftet.

Frågan blir ju snabbt flera frågor som behöver preciseras. Är det bara tron på något obevisbart som ger tillvaron ett syfte kan det ju ge en psykologisk komfort, blir inget att reflektera över eller ta ansvar för. Om man med ”tro på gud” menar följderna det får så finns det ju fördelar, de oreflekterade livet är alltid enklare än det reflekterande, men är ett liv utan reflektion värt att leva?

Det är ju att man inte behöver känna sig så jäkligt som man är

Många tycker att vissa tänkare och filosofer ger dem något och kanske t.o.m. en livshållning. Jag tycker att Jesus budskap ger mig svaret på allt. Och mitt förtroende för Jesus ger mig också en tro på hans fader i himlen och det eviga rike som vissa människor är värdiga att få bli delaktiga i.

Däremot tror jag inte på någon enda religion eller människors tankar om frälsning.

Jag är lite äldre - och har börjat inse det faktiskt är möjligt det finns annan intelligens "därute". Kanske vårt DNA står i kontakt med någon verkligt clever kemist därute någonstans.. I så fall får de rätt alla dessa högintelligenta filosofer, som sagt detta i tusentals år, Vore ju lite cool.

Fördelen är att du då förstår något stort.