Citat:
Ursprungligen postat av
jfri
Vilken del av mitt tidigare svar förstod du inte ? Om man färdas utåt i en vinkel mot ekvatorn så ökar man avståndet till ekvator planet och därmed de mest intensiva området av bältet över ekvatorn.
Likaså läste du ens mitt svar om strålning ? Det handlar inte bara om några mm aluminium då farkosten inte bestod av ett tomt kapsel skrov. Och även bara några mm aluminium stoppar viss strålning.
Sedan spelar farkostens orientering roll då partiklarna i bältena tenderar att komma från ett visst håll.
Artemis I kunde halvera strålningsintensiteten genom att ändra sin orientering i bältena.
du tänker dig att man på ett avgörande sätt skulle kunna undvika bältet genom att accelerera raketen bort från jorden när latituden är som störst? inte ens då hade man på något meningsfullt sätt ha kunnat undvika den högenergiska joniserande strålning som bältena innebär.
nu är det så att man utförde raketbränningarna för att lämna jorden (TLI = trans lunar injection) när raketen var precis vid ekvatorn (inte ens en hel grads latitud).
återigen, så var det månens position som avgjorde hur man (påstår sig ha) färdats ut från jorden, inte någon önskan att undvika bältets centrala delar.
man var alltså så illa tvungen att färdas genom det inre bältet, som 10 år tidigare visade sig förstöra kamerafilm efter bara 15 minuter, trots ett 7 gånger starkare skydd.
efter detta var man tvungen att färdas genom det större yttre bältet, med dess högenergiska elektronstrålning, vilket i kontakt med aluminium ger upphov till skadlig sekundärstrålning.
utöver detta spenderade man sedan 8 dagar i yttre rymden, med den strålning som där råder, för att sedan åter färdas genom de båda bältena på vägen tillbaka.
man måste ju vara särdeles korkad för att fortfarande tro att filmerna i Apollo klarade sig utan minsta strålningsskador?