Citat:
Ursprungligen postat av
Pontiac-Garage
De flesta som blir statsvetare har ju en pol.kand.
Fast ja, statsvetenskap är en utbildning där uttrycket att det blir vad man gör det till stämmer väldigt bra. Är man superambitiös och skaffar internships på EU-institutioner, gör examensarbete på ett departement och lär sig flera språk vid sidan av studierna har man alla möjligheter att göra toppkarriär. Är man mer modest och extraknäcker inom den kommunala förvaltningen finns goda möjligheter att få en helt ok karriär inom offentlig sektor på sikt. Och slutligen, om man sover sig igenom utbildningen helt utan sidomeriter och med dåliga betyg får man ta första bästa jobb som erbjuds.
Detta är enligt min uppfattning en korrekt bild. Jag jobbar inom den internationella sektorn och där är det vanligt med statsvetare. Just som statsvetare är den internationella sektorn den absolut högsta kasten man kan nå. Av den anledningen är också de statsvetare som anställs generellt de som varit exceptionellt bra. Det är de absoluta toppstudenterna som kommer ifråga, inga andra. Jag pratar nu inte specifikt om UD:s diplomatprogram utan om alla typer av tjänster inom den internationella sektorn. UD är en arbetsgivare men det finns ju många fler.
Jag har en privat bekant som läst statskunskap och senare jobbade som nämndsekreterare i en kommun. Det är mer ett sådant "mängdjobb" som statsvetare kan få. Eftersom statsvetarna är många är det konkurrens även om sådana jobb. Jag har själv jobbat i en kommun i början av min karriär och räknar aldrig med att komma tillbaka till den miljön. Man kan så klart bli chef där och ha en ok lön men det är ändå en tråkig miljö där inte så mycket händer.
Det är svårt att säga att allt är bara dåligt i kommuner men just de administrativa funktionerna lockar inte till sig de bästa. När många på en arbetsplats är mer orienterade mot hämtningen från förskolan (som både män och kvinnor kan göra) än att förbättra verksamheten blir allting rätt mossigt.