Citat:
Ursprungligen postat av
Herr.Dittling
Hur gjorde man förr ?
Jo, man ställde krav på individen att uppföra sig.
Vad man får genom curlandet, är en person som snabbt vänjer sig vid att alltid få taxiresor, och som vuxen fyller man på med städning, det får någon annan ordna, för man mår ju så dåligt, osv.
Du beskriver det här som en uppfostringsfråga. Det är inte korrekt i det här fallet.
Vid autism i
kombination med svår ADHD finns ofta nedsatt förmåga till sensorisk filtrering och affektreglering. I en miljö med hög belastning – som skolbussen innebär för Folke – kan det leda till panikreaktioner, utåtagerande beteenden och flyktbeteenden.
Det är inte viljestyrt. Det är en begränsning i funktion under stress.
Att upprepat exponera barnet för en situation som redan visat sig utlösa sådana här reaktioner blir INTE "träning" i klinisk mening. Träning kräver gradvis exponering under kontrollerade former.
I ett rörligt fordon med andra barn och en förare blir detta dessutom en säkerhetsfråga, som jag nämnde tidigare, inte bara en pedagogisk fråga.
Att anpassa kring Folke syftar till att möjliggöra skolgång - det handlar alltså inte om att låta honom undvika krav. Jag som läkare hade högst troligt gjort
samma bedömning som behandlande läkare gjort i Folkes fall.
Din jämförelse med “förr i tiden” faller också. De här barnen fungerade inte bättre då – de kraschade, blev hemmasittande, hamnade i konflikter eller blev helt enkelt exkluderade.
Att kalla en fungerande anpassning/lösning för “curlande” säger mycket mer om din syn på funktionsnedsättningar, än om situationen i sig.