Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Om den matematiska nödvändigheten finns, varför? Jag tror du missar poängen. Tänk dig detta, om inget medvetande existerade någonstans i hela existensen, skulle någonting finnas? Jag skulle säga nej. Det jag menar är att existens, och medvetande, är starkt sammankopplade och kanske till och med samma sak. Om allting behöver medvetande för att finnas kan man anta att det finns ett oändligt medvetande som är existensen själv som ligger till grunden för allting som existerar, detta medvetande kan kallas gud.
Det spelar ingen roll hur många steg bak du tar vetenskapen, universums naturlagar är som de är på grund av en matematisk nödvändighet. Den matematiska nödvändigheten är p.g.a. EXEMPEL. Du kan fortsätta i all oändlighet men du kommer aldrig undan verkligheten att gud är det enda som kan filosofiskt förklara grunden till verkligheten och hur någonting kan finnas överhuvudtaget, det jag menar är att om du bara fortsätter att fråga frågan "varför", om och om igen så kommer du till slut till gud, och gud är det enda inom existensen som inte behöver ett varför, för gud är inte en del av existensen, istället är gud existensen, och punkten då alla ytterligare 'varför' blir meningslösa.
Till och med de antika grekiska filosoferna räknade ut detta, långt före kristendomen.
Jag tycker att du blandar ihop dina egna argument. Först säger du att om universum kan vara annorlunda så måste det finnas en skapare, och nu säger du att om det istället är en matematisk nödvändighet så skulle svaret på det vara att det finns en skapare.
Ser du inte att du hela tiden formar ditt tänkande efter en redan given slutsats, oavsett vilka villkor som hävdas så kommer du till samma slutsats därför att det är den slutsats du valt innan du börjar tänka efter. Du försöker hela tiden passa in din slutsats i situationen, vilket gör att du tänker baklänges.
Jo, om allting behöver medvetande för att finnas skulle man kunna anta att det finns ett oändligt medvetande som är existensen själv som ligger till grunden för allting som existerar. Men inte allting behöver ett medvetande, eller menar du att materia i sig är medvetande? Hur medvetande menar du att gräs är?
Och om medvetande skulle vara Gud så har jag en intressant tanke åt dig:
Med universum måste ha en Orsak och denna orsak anses vara en andlig varelse, Skaparen, Gud eller Brahman ("världssjälen"), varför har vi då alla ett medvetande skilt från andras medvetande?
En ensam själ kan ju inte skapa någon effekt i ett tomrum. Alltså måste denna ensamma själ först anta en "synpunkt" (punkt varifrån man kan se) och placera ut andra punkter som kan ses, vilket skapar dimension och andra platser att se ifrån.
Men det är fortsatt en ensam själ i en rymd, så själen delar sig och uppfinner en spärr i verklighetsuppfattningen så att den ena halvan inte längre är medveten om den andra halvan, eftersom det ju inte är särskilt roligt att spela schack mot sig själv. Medvetandet av den andra halvan måste alltså spärras för att kunna ha en lekkamrat, och sen delade man sig igen för att få fler "lekkamrater", och under skapandets gång kanske man tog i lite för hårt (t.ex. förstörde vad någon annan "delsjäl" skapat), och man tänkte att man var lite för stark och blockerade sin styrka och delade sig igen för att bli mindre stark och alltså inte av misstag skada något någon annan delsjäl skapat. Och efter att ha delat sig och delat sig och delat sig och delat sig ... så har varje själ blivit den vi är idag.
Enligt detta sätt att se skulle vi alla vara en del i världssjälen, utan att vara medvetna om det, och utan möjlighet att bryta spärren.
Bara för att visa att det finns andra tänkbara möjligheter, inte bara Bibelns skapelseberättelse eller ren vetenskap.