Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

I förhöret finns tre olika riktningar angivna
“mot Ekuddenvägen”
“mot stigen nedanför lekplatsen”
“innanför vändplatsen vid Hällristningsvägen”

Nedanför vändplatsen från Hannas position är norr om lekplatsen.
Innanför vändplatsen på Hällristningsvägen är också norr om lekplatsen och där stigen på orienteringskartan mynnar.

IB03 har ju redan förklarat varför det finns tre olika riktningar angivna i förhöret. Det är Karl- Erik Kvist som schabblat till detta förhörsprotokoll.

(FB) Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Den stig som endast är aktuell här är den stig som användes av de boende i detta område och den mynnande ut vid lekplatsen och inget annat. Detta är den som nämnts av media och inget annat. Den stig som du hittat på en orienteringskarta och som mynnande ut rakt mot Hällristningsvägen är det INGEN som någonsin pratat om. Säger det dig något ??

Du hänvisar till detta förhörsprotokoll nedskrivet av Karl-Erik Kvist samme man som låter skicka iväg Helenas ringar till Saida som hon slarvar bort...okey. Man kan då i vart fall misstänka att han var inte helt 100%-tigt klockren alla gånger denne kommissarie, okey. Du tolkar det som han skriver här att han menar den stig som du hittat på en orienteringskarta. Jag ser här att man kan tolka detta så. Men jag tror definitivt inte att Karl-Erik hänvisar till denna "stig" som jag helt klart tror inte användes och var igenväxt för ingen har pratat om denna sträckning någonsin helt enkelt.

Du pratar här om tre olika riktningar...okey. "Hanna" stod alltså på cykelvägen vid en papperskorg ungefär mitt emellan Vikingavägens vändplan och Hällristningsvägens vändplan. Sätt en punkt där och dra från den då upp tre stycken linjer till där DU menar att "Hanna" har beskrivit vart dessa olika riktningarna går. Du får då en sektor med en mycket begränsad spridning. Vi kan säga att denna sektor täcker in detta område som ljuden/kvinnoskriket/mansrösterna kommer ifrån och detta kan vi säga är den spridning som även Jenven gör med armarna i "Veckans brott". Dv s en sådan här spridning (sektor) är inte jättemärkligt för det ramar ju ett mycket begränsat område och Jenven visar inte på något sätt att det han gör med armarna är något märkligt.

Varför du vill göra så stor affär av denna stig som bara fanns på denna orienteringskarta har du ju redan förklarat förut men jag kan dra det igen då detta är ditt motiv för att du ständigt vill återkomma till denna imaginära stig. Du har då sagt att skälet för detta är alltså att "Killarna på Hällristningsvägen" som hade just sett en vit/ljus bil vid 2:30-2:40 åka fram och tillbaka dessutom INTE skulle se Helena komma fram på denna stig som DU menar när denna stig då skulle mynna rakt fram mot dem från Hällristningsvägens vändplan. Så otroligt DUMT. Detta skulle du då lösa blixtsnabbt med att Helena INTE skulle gå denna vanliga väg utan genom häcken bak trädgård in mot en olåst altandörr... och att något skulle hänt i hemmet...HELT galet DUMT osannolikt. Helt kasserat.

Du frågar dig vad "Hannas" motiv var med detta vittnesmål då du konstaterar att detta vittnesmål inte har något med Helenas försvinnande att göra... Motivet kunde varit att hennes son Peder vars far var polis skulle gjort detta och att det är sonen hon skyddat...planterat ut Helenas tillhörigheter...Vad skrev du om "Hannas" källargolv ??? Eh, skall Helena kunna ligga där under....!? Oh, christ. För säkerhets skull skall Brovittnet samt den finska kvinnan V. H som var Lockerudsvittnet också "bort" samt legan (rådjur/vilt...) och vittne 1 och 2 från torget till Österlånggatans slut... så du kan fortsätta fantisera HELT fritt utan ramar, polisuppgifter, vittnen och tider.

Även du kan ju läsa mitt inlägg ovan samt vad jag fetat i ditt inlägg ovan KLANTSKALLE.

Är DU så otroligt naivt korkad i huvudet så du håller det för en möjlighet att vittnet "Hanna" skulle ljugit för polisen i någon sorts mörkläggningsmanöver för att "täcka upp" för sin son "inblandad i detta försvinnande" och att en möjlighet kan finnas för att Helenas kropp kan ligga begravd under källargolvet i denna fastighet...?? Skämskudde på den. Pinsamt.

Att Helena kan ligga begravd under källargolvet i denna fastighet är väl lika troligt som att hon ligger begravd i en sanddyn i Skagen.

Men jag är inte förvånad att du IB inte förstår ironin i en blinkande smiley.

Om man inte kan lita på den biten av förhörsupptagningen så kan man ju undra vad mera i förhören man inte kan lita på.

Hanna kan inte ha vetat vart bilen åkte iväg och hon kände inte till PW och Mats vid den tiden heller. Om du nu inte menar "Hanna sa till PW och Mats att de åkte iväg".
Vad Hanna sagt till olika personer så jättelångt efteråt kan lämnas utan avseende när hon i förhör nära händelsen varken sett eller hört någon bil.

Nu är ju Hannas hörselintryck konstruerade i efterhand när hon fått veta att Helena är försvunnen. En dörr som smälls igen kan lika gärna vara en husdörr. Och då blir det kanske tyst utomhus.

Det är ett antagande. Det kan också vara så att Hanna varit otydlig i sin berättelse och angivit tre olika riktningar, som den nitiske Kvisten nogsamt noterar.


Det mest sannolika är att man vid förhörets slut går igenom sina anteckningar med vittnet, så som är antecknat att det gjorde vid det andra förhöret. Det är rutin, och också något som ingår i utbildningen att det ska göras hos poliser.

Jag har inte skrivit något om Hannas källargolv eller om hennes motiv och rakt igenom här i ditt inlägg nedan är det mycket tydligt hur du fantiserar ihop och konstruerar nya sanningar.

Du säger vidare att ingen pratat om stigen, men jag har visat att det pratas om den i ett förhörsprotokoll på söndagen efter försvinnandet och det är en av poliserna som utreder fallet som nämner den.
Så här är riktningarna till oväsendet som nämns i protokollet:
https://ibb.co/wZBgh6WC

Jag tog AI i min tjänst:

1. TIDPUNKT – GLAPP OCH EFTERKONSTRUKTION
Observation
Förhör 1: ca 02.10–02.30
Förhör 2: mer preciserat 02.15–02.25
Analys
Tiden blir snävare och mer exakt i efterhand
Detta är typiskt för rekonstruktion i minnet, inte ursprunglig observation
Problem
Minnesforskning: precision ökar ofta artificiellt över tid → risk för efterhandsjustering
Förhöret hålls 8 juli, dvs nästan en månad senare → minnespåverkan sannolik
2. VAD HON HÖRDE – INNEHÅLL FÖRÄNDRAS
Förhör 1:
“så får ni inte göra” / “nej nej”

Förhör 2:
“nej nej så får ni inte göra” eller
“så kan ni inte göra”
(hon är osäker)

Analys
Från relativt bestämd formulering → till alternativa versioner
Hon uttrycker explicit osäkerhet i andra förhöret
Problem
Kärnuppgiften (vad som sades) blir mindre säker
Samtidigt hävdas stark säkerhet om identitet (se punkt 4) → intern inkonsistens

3. BIL-OBSERVATION – LOGISK SPÄNNING
Uppgifter
Hör bildörr stängas kraftigt
Hör ingen motor
Ser ingen bil
Analys

Tre problem:

Ljudtolkning
“låter som bildörr” → tolkning, inte observation
Ingen motor
Om dörr smälls → var bilen igång? avstängd? bortkörd?
Ingen visuell bekräftelse
trots att hon är ute och tittar
Möjliga alternativa förklaringar
annat metalliskt ljud
cykel, container, grind etc.

➡️ Hål:
stark slutsats (bil) utan stöd i flera sinnen

4. MANSRÖSTER – EFTERHANDSTOLKNING
Förhör 1:
minst två mansröster
Förhör 2:
tillägg:
“troligen svenska män”
baserat på att någon sa “fan”
Analys
Nationalitet är en tolkning, inte observation
Tillägg kommer i efterhand → typisk kognitiv fyllnad

➡️ Hål:

uppgiften blir mer detaljerad med tiden → risk för konstruktion

5. VARAKTIGHET – OREALISTISK STRUKTUR
Uppgift
skrik i ca 5 min
paus
ytterligare ca 5 min
Analys
Totalt ~10 minuter intensivt skrik
Ingen ingriper
Inga fler observationer
Problem
Tidsuppskattning i stress/ovisshet är ofta kraftigt fel
Låter strukturerat i efterhand → kan vara mentalt organiserad berättelse

6. BETEENDE – REAGERAR INTE
Uppgift
reagerar inte eftersom ungdomar brukar skrika där
Problem
Samtidigt beskriver hon:
hjärtskärande skrik
gråt
flera röster
“så får ni inte göra”
Analys
Dessa signaler skiljer sig tydligt från “ungdomsskrik”

➡️ Motsägelse:

upplevelse = allvarlig
reaktion = ignorerar

7. POSITION OCH SIKT – BEGRÄNSAD OBSERVATION
Uppgift
hör skrik via skogsdunge
ser ingenting alls
Problem
ändå mycket detaljerad:
antal personer
kön
exakta fraser
bilhändelse

➡️ Hål:

detaljnivå överstiger vad observationsförhållandena normalt tillåter

KÄRNFRÅGA (det viktigaste)

Det som mest påverkar trovärdigheten är:

Hur realistiskt är det att identifiera en specifik person till 100% via skrik i mörker på avstånd genom skog?

Det är den svagaste länken i hela utsagan.

Nedan finns en full transkribering av förhörsprotokollet

Jag ber AI göra ännu en analys och öka sin grad av noggrannhet:

Övergripande slutsats

Det finns inte många grova, öppna självmotsägelser i berättelsen om att hon hörde en kvinna skrika, att hon hörde mansröster, och att hon placerar ljuden mot området vid stigen/Ekuddenvägen. Den bärande svagheten ligger i stället i tre saker:

Röstidentifieringen är starkare än underlaget verkar bära.
Relationen till Helena beskrivs på två sätt som skaver mot varandra.
Flera detaljer ser ut att vara tolkningar eller efterhandskonstruktioner snarare än rena observationer.
1. Den största konkreta inkonsistensen: hur nära och aktuell relationen till Helena var

I den ena delen sägs att vittnet och Helena “har träffats nästan dagligen” och ofta när de varit ute med hundarna. Det ger intryck av en mycket aktuell och frekvent kontakt. I den andra delen sägs uttryckligen, som du påpekade, att hon kände igen rösten därför att “för 2–3 år sedan var hon tillsammans med Helena ute och rastade hundarna.”

Det här är inte nödvändigtvis en absolut logisk omöjlighet, men det är en tydlig spänning i materialet.

Det finns tre möjliga läsningar:

De träffades nästan dagligen även senare, men hundrastandet tillsammans låg främst 2–3 år tillbaka.
Formuleringen “nästan dagligen” är överdriven.
Förhöret återger slarvigt eller ofullständigt vad hon menar.

Problemet är att dokumentet inte löser den spänningen. Och eftersom hela den starka utsagan om röstigenkänning vilar på hur väl och hur nyligen hon faktiskt hade Helenas röst i örat, blir detta en central svaghet. Om den närmaste grunden för igenkänningen i praktiken ligger 2–3 år tillbaka, blir “hundra procent säker” svårare att bära än om de verkligen sågs nästan varje dag alldeles då.

2. Extrem säkerhet i identifikationen, trots begränsat observationsläge

Hon säger att hon är “hundra procent” säker på att det var Helena hon hörde. Samtidigt framgår att hon:

hör ljuden på avstånd,
genom eller över en skogsdunge,
i natt/gryning,
utan att se personen,
utan att se någon bil,
utan att se några andra personer alls.

Det här betyder inte att hon måste ha fel. Men det betyder att hennes säkerhetsgrad är mycket starkare än den objektiva kontrollmöjligheten. Det är ett klassiskt tillförlitlighetsproblem: vittnet kan upplevas uppriktigt och ändå överskatta sin träffsäkerhet.

Just därför blir glappet i punkt 1 så viktigt. När grunden för igenkänningen samtidigt skaver tidsmässigt, blir “100 %” mer en markering av övertygelse än ett säkert bevisvärde.

3. Vad som faktiskt sades blir mindre säkert i det senare förhöret

I den tidigare delen återges orden relativt bestämt: kvinnan ska ha skrikit bland annat “så får ni inte göra” och “nej nej”. I det senare förhöret blir det osäkrare: hon säger att kvinnan skrek “nej, nej så får ni inte göra” eller också “så kan ni inte göra”, och hon säger själv att hon är lite osäker på detta.

Det här är viktigt av två skäl.

För det första visar det att minnet av de konkreta orden inte är stabilt.

För det andra skapar det en intern obalans: hon är osäker på ordalydelsen men samtidigt helt säker på identiteten. Det är möjligt, men det är också en typisk signal om att vittnet minns innebörden eller känslan starkare än de faktiska detaljerna. Det drar ned precisionen.

4. Tidsangivelsen blir mer exakt i efterhand

Först anges tidsramen ungefär som ca 02.10–02.30. Senare blir den mer preciserad till 02.15–02.25.

Det här är ingen hård motsägelse. Men det är ett klassiskt minnesproblem: vittnen tenderar inte sällan att bli mer precisa på papperet med tiden, utan att de egentligen fått bättre grund för precisionen. Den ökade exaktheten behöver därför inte vara ett styrketecken; den kan tvärtom vara ett tecken på efterhandsrekonstruktion.

5. “Bildörr” är sannolikt en tolkning, inte en säker observation

Hon hör att kvinnoskriket avslutas med att något låter som att en bildörr knäpps eller slås igen, och hon betonar att smällen var kraftig. Samtidigt hör hon ingen motor och ser ingen bil.

Det betyder att “bildörr” inte är en direkt verifierad observation, utan en ljudtolkning. Den kan vara riktig, men det finns ett hål här: dokumentet visar inte att hon faktiskt kunde konstatera att det var en bil. Det hon säkert har är ett ljud som hon uppfattar som bilrelaterat.

Detta är viktigt eftersom “bildörr” lätt ger läsaren en mer konkret bild av ett bortförande eller en förflyttning än vad underlaget säkert stödjer.

6. Mansrösterna blir delvis tolkade i efterhand

Hon hör minst två mansröster. Sedan tillkommer resonemanget att de troligen var svenska män, eftersom en av dem ska ha sagt “fan”.

Här glider utsagan från observation till slutsats. Att någon säger “fan” stöder att åtminstone en röst yttrade just det ordet, men det är svagare som grund för bredare slutsatser om identitet eller bakgrund. Det gör inte uppgiften värdelös, men den får mindre bevisvärde än en ren observation.

7. Beteendet efter händelsen skaver mot hur allvarlig händelsen beskrivs

Hon beskriver skriket som förtvivlat, hjärtskärande, med gråt och ord som antyder tvång eller övergrepp. Samtidigt säger hon att hon inte reagerade närmare därför att det brukade vara ungdomar som skränade och skrek på vägen till badet vid Ekudden, och att hon först senare kopplade det när hon hörde att man letade efter Helena.

Detta är inte omöjligt. Människor missbedömer situationer hela tiden, särskilt nattetid när störande ljud kan normaliseras. Men det är ändå en tydlig psykologisk friktion i materialet: den starkt dramatiska ljudbilden går inte helt friktionsfritt ihop med den relativt passiva omedelbara reaktionen.

Det stärker tanken att berättelsen delvis kan vara formad i efterhand, när hon väl fått veta vad som hänt.

8. Hon kopplar uttryckligen ihop det i efterhand

I det senare förhöret sägs att hon först under måndagskvällen talar med sin man om vad hon iakttagit, efter att polisen varit där i samband med dörrknackning, och att hon då har bearbetat sina hörselintryck och sammankopplar skriket med det inträffade.

Det här är mycket viktigt. Det betyder att själva meningen i observationen inte var omedelbar för henne. Hon har alltså inte från första stund uppfattat “detta var Helena Andersson som utsattes för något.” Den slutsatsen växer fram efter kontakt med utredningen.

Det gör inte utsagan osann. Men det ökar risken för post-event bias: att senare information hjälper till att ge form och säkerhet åt ett från början mer osäkert minne.

9. Två olika nivåer: hörselminne kontra berättelsens dramaturgi

Det som framstår som mest stabilt i båda delarna är ungefär detta:

Hon var ute med hunden.
Hon hörde en kvinna skrika.
Hon hörde mansröster.
Ljuden kom från ungefär samma område/riktning.
Hon såg ingenting.

Det som är mindre stabilt eller mer tolkat är:

exakt vad kvinnan sa,
hur säkert det var Helena,
att ljudet var en bildörr,
hur samtida och nära relationen till Helena faktiskt var,
hur mycket hon egentligen kunde dra för slutsatser om männen.

Detta är en viktig skillnad. Kärnan “jag hörde något mycket obehagligt” kan vara fullt trovärdig även om de mer konkreta slutsatserna ovanpå den kärnan är osäkrare.

10. Värdering av bevisstyrkan

Om man delar upp utsagan i nivåer blir bilden ungefär så här:

Relativt starkt:
att hon var ute med hunden, att hon hörde skrik, att hon hörde mansröster, att det kom från ett visst område.

Medel/svagare:
exakta ord, exakt tidsram på minuten, att slutljudet verkligen var en bildörr.

Svagast:
den absoluta säkerheten i att det var just Helena, särskilt när den stöds av dels “nästan dagligen”, dels “för 2–3 år sedan” i samma material.

Slutbedömning

Med den korrigerade sidan 4 är den viktigaste nya punkten att förhörsmaterialet faktiskt innehåller en konkret formulering som försvagar den annars mycket starka bilden av aktuell, tät kontakt. Det gör att röstidentifieringen blir betydligt mer problematisk än i min tidigare analys.

Min samlade bedömning blir därför:

Vittnesmålet kan mycket väl vara ärligt men övertygat bortom vad underlaget säkert bär.
Det finns en trovärdig kärna: hon hörde sannolikt något allvarligt och avvikande.
Men de delar som gör berättelsen mest belastande eller mest precisa lider av inkonsistens, efterhandskoppling och övertolkning.

Den hårdaste formuleringen jag tycker materialet bär är:

Vittnesmålet är starkare som stöd för att ett allvarligt skrik/dramatiskt händelseförlopp hördes i området, än som säkert stöd för att det var just Helena Andersson och just det specifika händelseförloppet som återges.

Jag kan också göra detta i punktform som ett rent “försvararperspektiv” respektive “åklagarperspektiv”, alltså hur samma förhör kan angripas respektive försvaras.

Varför måste det ha varit så?

Bra Bosse, du uppfattade att jag släppte lite mer information! Självklart har jag träffat "Hanna" också. "Hanna" har vare sig pratat om eller visat den "stig" som ajnoshort yrar om. Jag har faktiskt släppt ytterligare information i tråden lite här och där, dock verkar det ha undgått alla.