8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, men MBP avfärdades ganska snabbt så det är inte vad diskussionen handlar om.

Alla utgick från att det stod rätt i journalen och att läkaren gav rätt uppgifter när det uppgavs 100 % dropp.

Hela LVU-systemet är felkonstruerat. Det finns inget som säger att det barnets bästa att komma och hämta ett barn med hjälp av 6 polisen en solig dag i trädgården med familjen och dumpa barnet 30 mil bort helt isolerad från som familj och syskon. Bara psykopater och socionomärthjärnor tycker att det här bra. Normalt funtade människor förstår att det här skadar barnen grovt.

Läs inlägget jag citerade igen. Det handlade om soc initiella agerande.

Ok, så du menar att en dietist aldrig var inblandad utan en enskild läkare skötte ordinationen avseende droppet under flera års tid? Låter extremt osannolikt. Dessutom så borde man ha dubbelkollat detta om mamman flera gånger förde detta på tal.

Ja, det låter otroligt men det är ju dessa problem som mamman med stigande desperation kämpade med i åratal. (Om inte alltihop som rapporterats och som stöds av domarna är lögn från början till slut.)

Med en riktigt utförd SIP hade detta överhuvudtaget aldrig kunnat hända. Felet ligger inte i processen utan att lagen inte efterlevs.

Kan det ha varit att man inte justerade för att man misstänkte att flickan fick i sig mer än det som rapporterades utifrån normal tillväxt och viktuppgång? Dvs att man inte formellt hade behov för TPN motsvarande 100%?

Om man hade upprättat en SIP och det uppdagats att problemen ligger någonstans i hemmet... så antar jag att du gått med på att vårdnadshavare (plus bonusförälder) troligen gjort något fel? Men för att det inte upprättats en SIP så vägrar du ens lyssna på argument som talar för att (främst) mamman kanske gjort sitt barn sjukare än vad hon behövt att vara?

SIP varierar kraftigt mellan olika regioner och verksamheter. Samverkan är otroligt svår i praktiken (pga olika arbetssätt och uppdrag mellan verksamheter) vilket gör att SIP ofta inte används konsekvent eller får avsedd effekt i olika ärenden. SIP i sig löser inte problem, det är bara ett verktyg för samordning.

Kan det ha varit att man inte justerade för att man misstänkte att flickan fick i sig mer än det som rapporterades utifrån normal tillväxt och viktuppgång? Dvs att man inte formellt hade behov för TPN motsvarande 100%?

Det känns onekligen som grovt tjänstefel att experimentera med ett barns näringsintag under längre tid för att "man tror" att näringsintaget via munnen måste vara betydligt högre än det som mamman uppger.

Det jag inte riktigt blir klok på i detta fall är att mamman är extremt insatt i barnets vård men accepterar att hon enbart får 40% av totalt näringsbehov via TPN i flera års tid utan att agera. Samtidigt som barnet växer som det ska. Samtidigt som man säger att hon äter bättre på somrar och sämre på vinter.

Hur kan sjukvården och diestister som är inkopplade göra ett så basalt fel att räkna fel på kalorier?

Det låter mer som en efterhanskonstruktion för att förklara varför barnet mådde så mycket bättre efter hon kom till jourfamiljen. Som att problemet hela tiden var att hon fick för lite TPN och att det var därför hon mådde dåligt och inte kunde äta. Och som att man aldrig hade rekommenderat barnet att försöka övergå mer till annan kost utan bara förlita sig på TPN för hela näringsintaget.

Jag vet att det har varit uppe tidigare i tråden men jag får verkligen inte ihop detta rent logiskt.

“Men då pratar jag med den här mamman och så pratar jag med henne och säger såhär ja men Elsa har ju 750 milliliter av det här näringsdroppet och det är 100 procent. Och så säger hon till mig såhär, nej nej aldrig, inte en chans. Och jag säger jo men alltså hon har haft 100 procent näringsdropp sen hon var typ 3-4 år. Det har aldrig ändrats.”

Det går inte ihop rent logiskt för att mamman med största sannolikhet varit medveten om det. Enligt läkare L*rs ska detta ha tagits upp på så gott som varje besök.

Det känns onekligen som tjänstefel att experimentera med ett barns näringsintag under längre tid för att "man tror" att näringsintaget via munnen måste vara betydligt högre än det som mamman uppger. Läkaren säger ju att det varit dialoger om detta flertalet gånger med mamman men det står ju inte med i journalerna... så det är ju väldigt svårt att följa historian bakåt för att se varför man gjort som man gjort.