Citat:
Ursprungligen postat av
CHILIEXPLOSION
Mina tankar efter de första fyra avsnitten:
Ibbe och Aniela: Jättegulliga.
Lars-Erik och Ronja: Tyckte först att han borde ha valt den kristna tjejen, men ändrade mig då det kändes som L-E:s och Ronjas kemi var bättre med genuin värme och mycket skratt. De tycktes acceptera varandras olikheter och från min TV-soffa uppfattades känslorna i kapslarna som ömsesidiga. Det måste även L-E ha varit övertygad om när han öste på med diverse kärleksbetygelser. Att Ronja blev kylig och en helt annan person efter hans ”Jag älskar dig” måste väl helt tillskrivas hennes tidigare trauman. Missförstå mig rätt: det kan bli pressande och rentav äcklande med alltför mycket komplimanger (t ex ”Mitt hjärtas fröjd och eviga längtan-mannen), särskilt om man inte är på samma känslomässiga plats själv, men hur många LiB-män har man inte tidigare sett som agerat likadant, t ex Karins Niklas som svenskt exempel. Många deltagare säger ”Jag älskar dig” redan i kapslarna (nu pratar jag även internationellt). Därför tycker jag inte att L-E ska dömas hårt. Sen verkar han ha svårt att läsa in situationen i sitt förblindande känslorus och han försöker nog mest övertyga sig själv när han går runt och berättar hur bra allt känns och hur lika de är. Men inte är det konstigt att han reagerar på att Ronja enbart pratar med övriga deltagare och inte ger honom en sekunds uppmärksamhet på den gemensamma festen? Det hade väl vem som helst som endast spenderat någon dag med sin nya partner reagerat på? Och hur konstigt är det inte att hon berättar om sina tidigare trauman och hur problematiskt hon upplever L-E:s lovebombing för Aron innan hon säger det till sin partner? Tyvärr känns det som att hon målade upp en felaktig bild av sig själv i kapslarna och i mina ögon framstår hon nu enbart som kall. Om man nu har obearbetade traumatiska erfarenheter bör man tänka efter en extra gång innan man deltar i ett TV-program som går ut på att snabbt känna kärlek och att gifta sig inom nån månad.
Fabian och Ellen: Ellen verkar ju egentligen så gullig och klok. Därför var det helkonstigt att hon inte genast bröt med Daniel efter hans extremt märkliga resonemang om att en människas djup hänger ihop med trauman och hur han ställde henne mot väggen: ”Jag vill ha ett svar!”. Fabian kändes som det enda tänkbara alternativet, dock kände man inga romantiska vibbar genom TV-rutan, utan det var mer som om hon kände sympatier och pratade till honom som till ett litet barn. Men varför lät hon honom fria innan hon sa ”Nej”? Var det att hon inte attraherades av hans utseende eller hade hon bestämt sig innan? Den mest plågsamma scen jag sett på reality-TV.
Ludvig och Camilla: Han skulle ha valt den andra tjejen, då de kändes mer kompatibla. Valde han bort henne för att hon ställde honom mot väggen gällande de dubbla presenterna och hon därför kändes mer konfliktsökande? Var det precis den strategin Camilla hade, dvs att först diskutera upprört och elda upp den andra tjejen för att sen gå in till Ludvig och vilja ”fokusera på glädjen” och framstå som den lättsamma? Exakt hur relationsmässigt och känslomässigt omogen hon är framkommer tydligt under utlandsresan. Hon ska givetvis inte ha någon fysisk kontakt med honom som inte känns ok, men något säger mig att hon är oförmögen att sätta sig in i partnerns perspektiv överhuvudtaget. Hon försöker inte ens, utan tystnar när han försöker starta en dialog och väljer att sola i stället. Kom igen, programkonceptet går ut på att ni har några veckor på er att lära känna varandra ordentligt och då prioriterar man umgänge och samtal.
Aron och Angelica : Gulligt par. Nu ska fokus inte ligga på utseende, men jag måste bara dementera det någon tidigare kommenterade om att hela Sveriges kvinnliga befolkning skulle uppfatta honom som ursnygg. Hans längd kan absolut uppfattas som attraktiv, men ansiktsdragen är väl inte märkvärdiga alls?
Daniel och Johanna: Var ska man börja? Först och främst är det inte konstigt att Daniel är 43 år och fortfarande singel. Tydlig narcissist och utifrån scenen där han avkrävde Ellen svar är det uppenbart att han även kan bli riktigt obehaglig och utöva psykisk misshandel. Han pratar konstant, men med mycket lite substans - ett enda ytligt säljprat. En av de största red flagsen hos människor är oförmåga att ställa frågor och visa nyfikenhet för andra. Johanna lägger gång på gång upp för följdfrågor, men Daniels följdkommentar kopplas alltid till honom själv, alternativt att han byter samtalsämne. ”Tsatsiki” liksom. Jag upplever honom som känslomässigt omogen och socialt handikappad. Här har vi den personlighetstyp som Ronja genuint skulle kunna bli orolig för gällande initial lovebombing som sedan övergår i uppbrott eller en toxisk relation. Johanna verkar gullig. Förstår fullständigt att hon är på dåligt humör och det är sannolikt därför Daniel uttryck att han vill lämna. Han kan dock inte se sin egen roll.
Problemet med hela den här formen av dejting (ja det gäller även andra dejting-program) och även dejtingappar för vanligt folk, är att man bygger upp luftslott av nonsens.
De sitter där med sina bucketlistor och försöker hitta gemensamma nämnare, och tror att då de hittat det, är allt klappat och klart.
Men nää, det krävs liksom ingredienser som man inte kan hitta i en bucketlista, som gör en relation dynamisk.
Visst, ibland blir det par. Men det skyller jag på ren tur, samt att det är människor som har banala krav, och därför funkar det.
Spännande människor ger sig inte in i sånt här. Oförutsedd dragningskraft (glöm alla bucket-listor) är det man vill bli drabbad av, då det gäller kärlek.
Man kan helt enkelt bli nockad, av en helt ny personlighet. Sån kärlek blir det passion och spännande av.
Men paren fortsätter ofta i såporna, fast deras samvaro ofta är plågsam och destruktiv, därför att teamet pushar på, och vill ha bra tv. OCH att de så
gärna vill. De är desperat ute efter den där kärleken "som drabbar en".
Den viljan är så stark hos vissa av dem, att de faktiskt lyckas bli par.
Att bli par kan man också bestämma sig för. Det är så tvångsgifte sker.
Sen hur roligt livet blir i längden, med den ingången, återstår att se.
