2026-03-14, 00:41
  #7189
Medlem
Grabben har inga bekymmer med att umgås med Bauer.

Sedan jobbar Bauer antingen hemmavid eller på kontoret mån-fre medan hon och sonen har några lediga timmar tillsammans emellanåt innan hon ska hasta iväg till sin pjäs på kvällstid.

Och tramset om att Bauer inte kommenterar på Pernillas Instagram har sin förklaring: Hon har berättat flera ggr att familjen kör privat chattgrupp på just Instagram. Det eller DM. Även Emilio finns med i privatchatten för då får han updates och bilder på barnbarnen.
Citera
2026-03-14, 03:48
  #7190
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pommel
Grabben har inga bekymmer med att umgås med Bauer.

Sedan jobbar Bauer antingen hemmavid eller på kontoret mån-fre medan hon och sonen har några lediga timmar tillsammans emellanåt innan hon ska hasta iväg till sin pjäs på kvällstid.

Och tramset om att Bauer inte kommenterar på Pernillas Instagram har sin förklaring Hon har berättat flera ggr att familjen kör privat chattgrupp på just Instagram. Det eller DM. Även Emilio finns med i privatchatten för då får han updates och bilder på barnbarnen.

Varför gnäller Christian Bauer då om att hon INTE kommenterar och likear hans inlägg på Instagram?
Citera
2026-03-14, 09:04
  #7191
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Realdoll00
Sett senaste avsnittet!

Hjälp - Bianca ska nu "medla" mellan P och C. Snacka om att vara hans flying monkey.

Det sista P behöver höra är Bs sårade BARN i detta. Snacka om att blanda ihop begreppen...

CB är en vuxen man! Han är 60 år gammal och välkomnar sin bonusdotters utsträckta hand. En ung kvinna som ska "hela dom" för att läka själv.

Hjälp, är förnamnet... De får väl göra som dom vill men med den miljonpubliken så blir ju budskapet riktigt skevt.

Pernilla - du har all rätt i världen att sätta gränser mot människor som vill förändra dig!! Alt. är ju att den personen lämnar om det är så hemskt... Men det vet vi nog att CB ALDRIG kommer att göra. Läs på om "flying monkeys"...
Bianca tålde inte att folk la sig i hennes förhållande med Filipp, Christian är en sjukt grinig jävel som klagar på Pernilla o hennes liv, hon har räddat honom från fattigdom och friggebod. Han vet hur hon lever o älskar sin familj. Hon är inte kär, hans domderande och kritiserande började tidigt. Pernilla har kämpat hårt för att ha det liv ekonomiskt hon har nu, otroligt mycket vänner o älskar att vara ute med dom. Han är tråkig o ständigt sur. Så lägg av Bianca och klaga på din mamma, hon älskar honom inte helt enkelt tror jag!!!!
Citera
2026-03-14, 10:44
  #7192
Medlem
Hennes "barn" är väl för f-n vuxna vid det här laget !? När barnen är små är det självklart att de ska gå först. Att man nån gång ska kunna prioritera sin partner framför sina vuxna barn är väl för fasiken inget konstigt, det handlar ju inte om att han säger att hon ska prioritera bort sina barn hela tiden framför honom. Ska han bara sitta och vara nåt bihang i den där relationen och vara där när det passar henne? Det är ju en sak med två personer som har varit gifta i kanske +20+30 år och har byggt ett liv ihop, uppfostrat barnen ihop, delat vardag, kriser, ekonomi, historia – för då är relationen och familjen ett gemensamt projekt.

Men när man kommer in i någons liv långt senare, när barnen redan är vuxna och självständiga, då är förutsättningarna helt andra. Då är det inte längre självklart att partnern ska stå sist i kön, för partnern är inte en del av den där gamla familjestrukturen. Partnern försöker skapa en ny relation, ett “vi”, och det går inte om man hela tiden blir placerad utanför cirkeln.

Det handlar inte om att konkurrera med barnen – det handlar om att få en plats i livet hos den man älskar. En rimlig, vuxen plats. En plats där man inte bara blir inkallad när det råkar finnas en lucka, utan där man faktiskt räknas. För om barnen är vuxna, har egna liv, egna relationer, egna hem – då är det inte orimligt att förvänta sig att den man lever med också ska få vara en prioritet ibland.

Ingen vill vara en extrastol vid bordet. Ingen vill vara “han som följer med”. Ingen vill leva i en relation där man känner sig som en gäst i någon annans familj, istället för en del av ett gemensamt liv.

Och det är precis där det skaver: han ber inte om att bli viktigare än hennes barn – han ber om att inte alltid vara minst viktig. Han ber om balans. Han ber om att relationen ska få finnas på riktigt, inte bara i marginalerna.

Det är inte mycket begärt. Det är faktiskt helt normalt. Det är så en vuxen relation fungerar.
Citera
2026-03-14, 11:11
  #7193
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av guistha46
Hennes "barn" är väl för f-n vuxna vid det här laget !? När barnen är små är det självklart att de ska gå först. Att man nån gång ska kunna prioritera sin partner framför sina vuxna barn är väl för fasiken inget konstigt, det handlar ju inte om att han säger att hon ska prioritera bort sina barn hela tiden framför honom. Ska han bara sitta och vara nåt bihang i den där relationen och vara där när det passar henne? Det är ju en sak med två personer som har varit gifta i kanske +20+30 år och har byggt ett liv ihop, uppfostrat barnen ihop, delat vardag, kriser, ekonomi, historia – för då är relationen och familjen ett gemensamt projekt.

Men när man kommer in i någons liv långt senare, när barnen redan är vuxna och självständiga, då är förutsättningarna helt andra. Då är det inte längre självklart att partnern ska stå sist i kön, för partnern är inte en del av den där gamla familjestrukturen. Partnern försöker skapa en ny relation, ett “vi”, och det går inte om man hela tiden blir placerad utanför cirkeln.

Det handlar inte om att konkurrera med barnen – det handlar om att få en plats i livet hos den man älskar. En rimlig, vuxen plats. En plats där man inte bara blir inkallad när det råkar finnas en lucka, utan där man faktiskt räknas. För om barnen är vuxna, har egna liv, egna relationer, egna hem – då är det inte orimligt att förvänta sig att den man lever med också ska få vara en prioritet ibland.

Ingen vill vara en extrastol vid bordet. Ingen vill vara “han som följer med”. Ingen vill leva i en relation där man känner sig som en gäst i någon annans familj, istället för en del av ett gemensamt liv.

Och det är precis där det skaver: han ber inte om att bli viktigare än hennes barn – han ber om att inte alltid vara minst viktig. Han ber om balans. Han ber om att relationen ska få finnas på riktigt, inte bara i marginalerna.

Det är inte mycket begärt. Det är faktiskt helt normalt. Det är så en vuxen relation fungerar.

Äntligen ett sansat inlägg
Citera
2026-03-14, 11:50
  #7194
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av guistha46
Hennes "barn" är väl för f-n vuxna vid det här laget !? När barnen är små är det självklart att de ska gå först. Att man nån gång ska kunna prioritera sin partner framför sina vuxna barn är väl för fasiken inget konstigt, det handlar ju inte om att han säger att hon ska prioritera bort sina barn hela tiden framför honom. Ska han bara sitta och vara nåt bihang i den där relationen och vara där när det passar henne? Det är ju en sak med två personer som har varit gifta i kanske +20+30 år och har byggt ett liv ihop, uppfostrat barnen ihop, delat vardag, kriser, ekonomi, historia – för då är relationen och familjen ett gemensamt projekt.

Men när man kommer in i någons liv långt senare, när barnen redan är vuxna och självständiga, då är förutsättningarna helt andra. Då är det inte längre självklart att partnern ska stå sist i kön, för partnern är inte en del av den där gamla familjestrukturen. Partnern försöker skapa en ny relation, ett “vi”, och det går inte om man hela tiden blir placerad utanför cirkeln.

Det handlar inte om att konkurrera med barnen – det handlar om att få en plats i livet hos den man älskar. En rimlig, vuxen plats. En plats där man inte bara blir inkallad när det råkar finnas en lucka, utan där man faktiskt räknas. För om barnen är vuxna, har egna liv, egna relationer, egna hem – då är det inte orimligt att förvänta sig att den man lever med också ska få vara en prioritet ibland.

Ingen vill vara en extrastol vid bordet. Ingen vill vara “han som följer med”. Ingen vill leva i en relation där man känner sig som en gäst i någon annans familj, istället för en del av ett gemensamt liv.

Och det är precis där det skaver: han ber inte om att bli viktigare än hennes barn – han ber om att inte alltid vara minst viktig. Han ber om balans. Han ber om att relationen ska få finnas på riktigt, inte bara i marginalerna.

Det är inte mycket begärt. Det är faktiskt helt normalt. Det är så en vuxen relation fungerar.
Håller med till viss del, men det som skaver är att kärleken intresset passionen saknas. Har själv varit där & vägen ut var skilsmässa tyvärr! Man anstränger dig inte om man inte gillar personen.
Citera
2026-03-14, 12:34
  #7195
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av dressingdress
Håller med till viss del, men det som skaver är att kärleken intresset passionen saknas. Har själv varit där & vägen ut var skilsmässa tyvärr! Man anstränger dig inte om man inte gillar personen.

Ja från hennes sida definitivt, men jag vet inte ens varför hon har haft ett intresse i att träffa nån, ännu mindre gifta sig? Hon verkar inte intresserad av att ha en relation el. en partner som en vuxen människa utan mer att kunna ha nån som hon kan plocka fram när det passar hennes egna behov. Hon vill ha sällskapet, men inte kompromisserna. Hon vill ha någon bredvid sig, men inte någon som tar plats i hennes liv.
En sån person ska hålla sig singel, för vem fasiken skulle stå ut med att vara partner till någon med så skeva prioriteringar.
__________________
Senast redigerad av guistha46 2026-03-14 kl. 12:42.
Citera
2026-03-14, 13:54
  #7196
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av guistha46
Hennes "barn" är väl för f-n vuxna vid det här laget !? När barnen är små är det självklart att de ska gå först. Att man nån gång ska kunna prioritera sin partner framför sina vuxna barn är väl för fasiken inget konstigt, det handlar ju inte om att han säger att hon ska prioritera bort sina barn hela tiden framför honom. Ska han bara sitta och vara nåt bihang i den där relationen och vara där när det passar henne? Det är ju en sak med två personer som har varit gifta i kanske +20+30 år och har byggt ett liv ihop, uppfostrat barnen ihop, delat vardag, kriser, ekonomi, historia – för då är relationen och familjen ett gemensamt projekt.

Men när man kommer in i någons liv långt senare, när barnen redan är vuxna och självständiga, då är förutsättningarna helt andra. Då är det inte längre självklart att partnern ska stå sist i kön, för partnern är inte en del av den där gamla familjestrukturen. Partnern försöker skapa en ny relation, ett “vi”, och det går inte om man hela tiden blir placerad utanför cirkeln.

Det handlar inte om att konkurrera med barnen – det handlar om att få en plats i livet hos den man älskar. En rimlig, vuxen plats. En plats där man inte bara blir inkallad när det råkar finnas en lucka, utan där man faktiskt räknas. För om barnen är vuxna, har egna liv, egna relationer, egna hem – då är det inte orimligt att förvänta sig att den man lever med också ska få vara en prioritet ibland.

Ingen vill vara en extrastol vid bordet. Ingen vill vara “han som följer med”. Ingen vill leva i en relation där man känner sig som en gäst i någon annans familj, istället för en del av ett gemensamt liv.

Och det är precis där det skaver: han ber inte om att bli viktigare än hennes barn – han ber om att inte alltid vara minst viktig. Han ber om balans. Han ber om att relationen ska få finnas på riktigt, inte bara i marginalerna.

Det är inte mycket begärt. Det är faktiskt helt normalt. Det är så en vuxen relation fungerar.
Han måste sluta gnälla och hacka och försöka göra om P och hennes familj och deras fungerande. Han behöver hjälp med sitt bekräftelsebehov. Hans tidigare relationer var likadana.
Citera
2026-03-14, 15:10
  #7197
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av guistha46
Hennes "barn" är väl för f-n vuxna vid det här laget !? När barnen är små är det självklart att de ska gå först. Att man nån gång ska kunna prioritera sin partner framför sina vuxna barn är väl för fasiken inget konstigt, det handlar ju inte om att han säger att hon ska prioritera bort sina barn hela tiden framför honom. Ska han bara sitta och vara nåt bihang i den där relationen och vara där när det passar henne? Det är ju en sak med två personer som har varit gifta i kanske +20+30 år och har byggt ett liv ihop, uppfostrat barnen ihop, delat vardag, kriser, ekonomi, historia – för då är relationen och familjen ett gemensamt projekt.

Men när man kommer in i någons liv långt senare, när barnen redan är vuxna och självständiga, då är förutsättningarna helt andra. Då är det inte längre självklart att partnern ska stå sist i kön, för partnern är inte en del av den där gamla familjestrukturen. Partnern försöker skapa en ny relation, ett “vi”, och det går inte om man hela tiden blir placerad utanför cirkeln.

Det handlar inte om att konkurrera med barnen – det handlar om att få en plats i livet hos den man älskar. En rimlig, vuxen plats. En plats där man inte bara blir inkallad när det råkar finnas en lucka, utan där man faktiskt räknas. För om barnen är vuxna, har egna liv, egna relationer, egna hem – då är det inte orimligt att förvänta sig att den man lever med också ska få vara en prioritet ibland.

Ingen vill vara en extrastol vid bordet. Ingen vill vara “han som följer med”. Ingen vill leva i en relation där man känner sig som en gäst i någon annans familj, istället för en del av ett gemensamt liv.

Och det är precis där det skaver: han ber inte om att bli viktigare än hennes barn – han ber om att inte alltid vara minst viktig. Han ber om balans. Han ber om att relationen ska få finnas på riktigt, inte bara i marginalerna.

Det är inte mycket begärt. Det är faktiskt helt normalt. Det är så en vuxen relation fungerar.

Instämmer 100%
Citera
2026-03-14, 16:55
  #7198
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av exoticspice
Stackars pojk. Att behöva bo i samma hus med Bauer den veckan han inte är hos sin pappa.

Han skulle väl helst bo hos pappan på heltid om han fick välja men det skulle säkert mamma Pernilla sätta sig emot.
Men herregud, han är snart 19 år och får säkert bestämma vem han ska bo hos! Han får till och med flytta hemifrån om han vill, eller flytta till något av sina äldre syskon, han är ju inget barn direkt.
Citera
2026-03-14, 17:52
  #7199
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av MissDolphin
Men herregud, han är snart 19 år och får säkert bestämma vem han ska bo hos! Han får till och med flytta hemifrån om han vill, eller flytta till något av sina äldre syskon, han är ju inget barn direkt.

Pernilla sa någon gång att de aldrig haft varannan vecka bestämd utan att han alltid har fått bestämma själv var han vill vara för stunden så ja… Hade han inte velat vara där hade han väl inte varit det.
__________________
Senast redigerad av Champinjoner 2026-03-14 kl. 18:30.
Citera
2026-03-14, 18:02
  #7200
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av guistha46
Hennes "barn" är väl för f-n vuxna vid det här laget !? När barnen är små är det självklart att de ska gå först. Att man nån gång ska kunna prioritera sin partner framför sina vuxna barn är väl för fasiken inget konstigt, det handlar ju inte om att han säger att hon ska prioritera bort sina barn hela tiden framför honom. Ska han bara sitta och vara nåt bihang i den där relationen och vara där när det passar henne? Det är ju en sak med två personer som har varit gifta i kanske +20+30 år och har byggt ett liv ihop, uppfostrat barnen ihop, delat vardag, kriser, ekonomi, historia – för då är relationen och familjen ett gemensamt projekt.

Men när man kommer in i någons liv långt senare, när barnen redan är vuxna och självständiga, då är förutsättningarna helt andra. Då är det inte längre självklart att partnern ska stå sist i kön, för partnern är inte en del av den där gamla familjestrukturen. Partnern försöker skapa en ny relation, ett “vi”, och det går inte om man hela tiden blir placerad utanför cirkeln.

Det handlar inte om att konkurrera med barnen – det handlar om att få en plats i livet hos den man älskar. En rimlig, vuxen plats. En plats där man inte bara blir inkallad när det råkar finnas en lucka, utan där man faktiskt räknas. För om barnen är vuxna, har egna liv, egna relationer, egna hem – då är det inte orimligt att förvänta sig att den man lever med också ska få vara en prioritet ibland.

Ingen vill vara en extrastol vid bordet. Ingen vill vara “han som följer med”. Ingen vill leva i en relation där man känner sig som en gäst i någon annans familj, istället för en del av ett gemensamt liv.

Och det är precis där det skaver: han ber inte om att bli viktigare än hennes barn – han ber om att inte alltid vara minst viktig. Han ber om balans. Han ber om att relationen ska få finnas på riktigt, inte bara i marginalerna.

Det är inte mycket begärt. Det är faktiskt helt normalt. Det är så en vuxen relation fungerar.

Han får väl dra då om det är så pestigt! 😂
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in