Citat:
Ursprungligen postat av
Afrikanos
Jag och Chomsky är knappast ensam om påståendet och faktum är att det första USA gjorde var att säkra oljekällorna i Irak när de invaderade.
"Irakkriget, särskilt invasionen 2003, anses av många analytiker och politiker, inklusive förre amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan, i hög grad ha handlat om olja och att säkra stabilitet i den globala oljeförsörjningen, snarare än enbart de officiella skälen om massförstörelsevapen. Det strategiska målet var att förhindra att Saddam Hussein kontrollerade oljepriserna genom att styra över en av världens största oljereserver.
Låt oss undersöka cost-benefit med faktiska siffror istället för att babbla som vänstertomtar:
Byte till euro (november 2000): Saddam bytte från USD till euro för oljeförsäljning under Oil-for-Food, delvis som en politisk gest mot USA och petrodollar-systemet. Ekonomiskt sett tjänade Irak på det pga euro:s appreciering mot dollar (från 0,82 USD/euro 2000 till 1,05 USD/euro 2003). Irak sålde ca 3,3 miljarder fat olja för 26 miljarder euro, vilket gav en extra vinst på ca 270 miljoner USD jämfört med om det varit i dollar. Bytet påverkade inte oljepriser direkt (priset låg runt 25–30 USD/fat 2000–2002). Det skapade ingen stor kostnad för USA:s ekonomi – ingen recessionseffekt eller betydande importkostnadsökning. Om något, stärkte det euro mot dollar temporärt, men inte tillräckligt för att skada USA (t.ex. ingen mätbar GDP-förlust
Amerikanska företag fick betydande kontrakt för rekonstruktion och oljeinfrastruktur: men inte ägande av oljefälten (som förblir statliga). Totalt: Över 70 US-företag fick kontrakt värda upp till 8 miljarder USD initialt för post-krigsarbete
Oljekontrakt: Halliburton/KBR: Största vinnaren. Fick kontrakt värda ca 39,5 miljarder USD relaterat till kriget (inkl oljeinfrastruktur-reparationer för 2,5–7 miljarder USD).
Andra US-företag: ExxonMobil, Chevron, Bechtel fick kontrakt för teknisk support och oljefält (värda 500 miljoner USD styck initialt, upp till miljarder över tid). T.ex. ChevronTexaco marknadsförde irakisk olja för 300 miljoner USD. Totalt fick amerikanska företag kontrakt värda ca 50 miljarder dollar.
Ökad oljeproduktion i Irak: Efter kriget ökade produktionen från ca 1,5 miljoner fat/dag till över 4 miljoner idag, men detta gynnar globala marknader snarare än USA specifikt. USA importerar mindre olja från Irak nu än före kriget (ca 5–10% av importen).
Lägre priser? Tvärtom: Kriget bidrog till högre priser pga instabilitet, vilket kostade USA mer (hundratals miljarder i extra importkostnader).
Men låt oss leka med iden att man skulle lyckas förse 2,5 miljoner extra fat utan instabilitet. 2,5 miljoner fat ger högst ca 10 dollar billigare olja. USA importerade ca 9 miljoner fat per dag, vilket skulle ge ca 90 milj dollar per dag. Det vill säga ca 30 miljarder dollar per år.
Så vi kan då allra högst räkna med 300 miljd dollar över 10 år+ ca 100 miljd dollar i kontrakt.
Kostnader:
Konsensus är 2000–3000 miljarder USD eller mer (i dagens värde, inklusive direkta militära utgifter, veteranvård, räntekostnader på skulder, och indirekta effekter som högre oljepriser).
Direkta budgetkostnader: Ca 1,1–1,9 biljoner USD (CBO och Costs of War-projektet).
Indirekta: Inklusive veteranvård (upp till 1 biljon USD fram till 2050),
USA betalade alltså 2000-3000 miljarder dollar för att i bästa av världar tjäna några hundra miljarder dollar på oljan?
Låter inte som en logisk kalkyl, det skulle vara enklare för usa att investera i billiga oljeländer som Angola i Afrika som Kina har gjort, eller att sänka skatten på olja.
Alan Greenspan är en judisk sionist och hans bortförklaringar är lika osannolika som Chomskys. Israellobbyn investerar mycket mer på att muta amerikanska politiker än big oil, just follow the money.