Citat:
Ursprungligen postat av
CnB217
Det är inte riktigt korrekt att säga att Iran följde avtalet till punkt och pricka. I början ansåg visserligen IAEA att Iran i stort sett följde huvudpunkterna, men det fanns återkommande konflikter kring inspektioner, misstänkta anläggningar och begränsad transparens. Senare började Iran dessutom stegvis bryta mot flera av begränsningarna i avtalet, bland annat genom att överskrida gränserna för hur mycket uran som fick anrikas och till vilka nivåer.
Det är också viktigt att förstå varför Trump-administrationen ville riva upp avtalet. Kritiken handlade inte bara om själva anrikningen utan om att avtalet hade så kallade “sunset clauses”, där centrala begränsningar skulle börja löpa ut efter några år. Dessutom omfattade avtalet varken Irans ballistiska missilprogram eller deras stöd till olika miliser och proxygrupper i regionen.
Vid tiden för det så kallade 12-dagarskriget hade Iran dessutom byggt upp ett stort lager av uran anrikat till omkring 60 %, vilket ligger mycket nära nivåer som kan användas för kärnvapen. Samtidigt hade de installerat mer avancerade centrifuger som kraftigt ökade anrikningstakten. Lägg därtill ett snabbt växande missilprogram och ett nätverk av proxygrupper i regionen, så är det inte särskilt svårt att förstå varför Israel och andra började se situationen som allt mer akut och uppfatta Iran som ett potentiellt mycket allvarligt hot.
Ditt resonemang lider av ett fundamentalt kronologiskt fel som förvrider hela ansvarsfrågan, då du bekvämt nog utelämnar att det var USA som ensidigt raserade avtalet år 2018 trots att Iran skötte sin del. Vid den tidpunkten hade IAEA i elva på varandra följande rapporter bekräftat att Iran uppfyllde alla sina åtaganden, vilket innebär att Irans senare stegvisa ökning av anrikningen inte var ett godtyckligt brott utan en direkt och juridiskt förankrad motåtgärd när de utlovade ekonomiska lättnaderna uteblev. Att skuldbelägga Iran för deras reaktion, samtidigt som man ignorerar det massiva avtalsbrott från väst som utlöste den, är inget annat än intellektuellt ohederligt.
När du talar om vad som är lagligt eller olagligt är det viktigt att hålla isär begreppen, eftersom Iran faktiskt är medlem i icke-spridningsavtalet NPT och därmed underkastar sig internationella inspektioner för sitt civila program. Det står i bjärt kontrast till Israel, som helt vägrar att skriva under samma avtal, som opererar helt utan insyn och som enligt samstämmiga uppgifter redan innehar en massiv arsenal av kärnvapen i hemlighet. Logiken du försvarar innebär alltså att ett land som faktiskt samarbetar med internationella organ ska straffas och hotas med krig, medan ett land som placerar sig helt utanför internationell lag ska skyddas och subventioneras. Detta belyser ett hyckleri som undergräver hela idén om en regelbaserad världsordning och gör det omöjligt att ta argumenten om säkerhet på allvar.
Argumenten om så kallade sunset clauses eller avsaknaden av begränsningar för missilprogram är i själva verket bara svepskäl för att flytta målstolparna i efterhand, då JCPOA var ett strikt kärnenergiavtal med syfte att lösa en specifik och akut fråga. Att kasta ut det mest effektiva verktyget för internationell insyn med motiveringen att det inte löste alla regionala konflikter samtidigt är som att kasta bort en fungerande brandsläckare för att den inte kan användas till att klippa gräset. Det är en destruktiv logik som enbart har lett till att regionen blivit betydligt farligare.
Slutligen måste man fråga sig varför det är så lätt för dig att förstå Israels upplevda hotbild, men så förunderligt svårt att se Irans situation. Landet är omringat av fientliga amerikanska baser och en kärnvapenbeväpnad makt som öppet genomför lönnmord och sabotage på iransk mark. Om rätten till avskräckning och försvar är universell borde den gälla alla stater, men i din världsbild verkar internationell rätt vara förbehållen de parter som råkar vara allierade med USA medan övriga ska tvingas till total underkastelse oavsett vilka avtal de ingår och följer.
