Citat:
Ursprungligen postat av
MossadNews
Iran och USA har förhandlat två gånger på ett år säger du, och varje gång har USA attackerat mitt i förhandlingen. Frågan är snarare vad fan Iran ska förhandla om överhuvudtaget vid det här laget.
Första gången förhandlar man fram kärnenergiavtalet JCPOA. Iran följer avtalet till punkt och pricka enligt IAEA och alla verifierbara inspektioner. Vad gör USA? Trump river upp skiten och tvingar Europa att kasta Iran under bussen ekonomiskt trots att de höll sitt ord. Allt det där om öppnad handel mot kärnkraftskontroll visar sig vara lögner.
Andra gången tar Israel tillfället i akt och bombar landet efter en rad terrorattentat och mord på civila iranier. Mitt under förhandlingarna skickar USA sina B2-bombare för att jämna anrikningsanläggningar med marken.
Tredje gången tror Oman att de äntligen har ett färdigt och godtagbart förslag på väg till Washington. Just då slår Israel och USA till igen med ett brutalt anfallskrig som skiter fullständigt i FN-konventioner och folkrätt.
Så kan någon här förklara gärna vilken jävla anledning Iran skulle ha att lita på ännu ett "avtal" med motparter som inte följer varken sina egna ord, internationell rätt eller ens grundläggande moral. Trump och Nettan förstår bara styrka, det har Trump visat i varenda tullförhandling också. Får han vad han vill ha river han upp det och kräver mer nästa vecka. Varför skulle någon förhandla med det?
Det är inte riktigt korrekt att säga att Iran följde avtalet till punkt och pricka. I början ansåg visserligen IAEA att Iran i stort sett följde huvudpunkterna, men det fanns återkommande konflikter kring inspektioner, misstänkta anläggningar och begränsad transparens. Senare började Iran dessutom stegvis bryta mot flera av begränsningarna i avtalet, bland annat genom att överskrida gränserna för hur mycket uran som fick anrikas och till vilka nivåer.
Det är också viktigt att förstå varför Trump-administrationen ville riva upp avtalet. Kritiken handlade inte bara om själva anrikningen utan om att avtalet hade så kallade “sunset clauses”, där centrala begränsningar skulle börja löpa ut efter några år. Dessutom omfattade avtalet varken Irans ballistiska missilprogram eller deras stöd till olika miliser och proxygrupper i regionen.
Vid tiden för det så kallade 12-dagarskriget hade Iran dessutom byggt upp ett stort lager av uran anrikat till omkring 60 %, vilket ligger mycket nära nivåer som kan användas för kärnvapen. Samtidigt hade de installerat mer avancerade centrifuger som kraftigt ökade anrikningstakten. Lägg därtill ett snabbt växande missilprogram och ett nätverk av proxygrupper i regionen, så är det inte särskilt svårt att förstå varför Israel och andra började se situationen som allt mer akut och uppfatta Iran som ett potentiellt mycket allvarligt hot.