Ett annat bra exempel är den AthlonXP 1600+ i samlingen som var först att väckas till liv och testas i december. Den har så abyssmal minnesprestanda att den åker på stryk av de allra långsammaste maskinerna i tabellen, vilka daterar tillbaka till mitten av 90-talet. En Compaq Armada med Pentium 166 har uråldrigt EDO-RAM, dvs 3-4 generationer bakom, och ändå 25% snabbare minnesåtkomst. Hur jävla långt tillbaka ska man behöva gå för att hitta något så sömnigt som AMD's chipset och minneskontrollers? Till FPM-minnen från mitten av 1980-talet? Pentium III-burkarna ger nästan 50% högre minnesprestanda trots mycket lägre klockfrekvens och äldre arkitekturer.
Athlon 1.4 GHz är givetvis AMD-slö. Enligt google "mycket" bättre än Pentium III, men kollade närmare nu och det motbevisas med all önskvärd tydlighet av mina benchmarks. Visst, 2.6% bättre Queen-resultat än PIII-M 1133, men till priset av 24% högre klock och nästan 300% högre TDP. Palkamino var sannerligen en skållhettare på Pentium 4's nivå (och saknade tempsensor, vilka jävla sopor, kolla youtube när de kör utan kylare tills kärnan flyger åt helvete

)
Vad i helvete gör AMD egentligen? Hur har de lyckats överleva trots att de alltid tillverkat så usel hårdvara? Inte ens idag kan de göra saker rätt. Cache, absolut, typ 30 år för sent, men visst. Men ja, sätt det åtminstone på processorer som håller längre än för en uppstart, på en mammabräda som bara råkar vara från en av de mest välkända tillverkarna i entusiastbranschen...