Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
3/3 1986 Framgår följande i Aftonbladet:
"Jag förstår att ni känner er illa till mods efter det som hänt. Gör inte det. Det var Olofs och mitt spontana beslut att gå på bio.
Det meddelandet lämnade Lisbet Palme till statsministerns livvaktsgrupp efter mordet."
En tämligen simpel insikt men som drabbar förvånansvärt få. Tvärtom, okänd cityrutt betraktas ofta som just det typ av tillfälle den kvalificerade attentatsgruppen tålmodigt och ivrigt satt och inväntade.
"Jag förstår att ni känner er illa till mods efter det som hänt. Gör inte det. Det var Olofs och mitt spontana beslut att gå på bio.
Det meddelandet lämnade Lisbet Palme till statsministerns livvaktsgrupp efter mordet."
Citat:
En okänd rutt i city innebär givetvis ett skydd mot ett planerat attentat.
En tämligen simpel insikt men som drabbar förvånansvärt få. Tvärtom, okänd cityrutt betraktas ofta som just det typ av tillfälle den kvalificerade attentatsgruppen tålmodigt och ivrigt satt och inväntade.
Var det en fördel att jobba hos Säpo? Om man ville skjuta Palme? Det kunde ha varit en fördel. Om Säpo visste var Palme var. Det var problemet. Ofta visste inte Säpo var Palme var. Expressen ringde till Säpos sambandscentral 23.40. Radioexpeditören Tore Winberg trodde att Palme var hemma. Palmes pressekreterare Kjell Lindström ringde till livvakten John-Erik Hahne 23.42. Hahne trodde också att Palme var hemma. Sedan ringde Hahne till Säpos sambandscentral. Winberg bekräftade att Expressen nyss hade frågat om Palme var skjuten. Efter samtalet med Hahne ringde Winberg till polisens sambandscentral 23.50. En kvart senare (0.05) ringde han till Säpos jourhavande polisintendent Alf Karlsson, som larmade Säpos ledning.
Om Säpo hade avlyssnat Palmes telefon skulle de knappast ha varit bättre informerade. Det var osannolikt att Palme skulle avslöja i förväg var han skulle vara och när. Särskilt när Palme var utan livvakter utanför gyllene triangeln (området mellan bostaden, Rosenbad och riksdagshuset där han ofta rörde sig utan livvakter). Som han var under shoppingrundan dagen före. Att jobba hos Säpo var ingen större fördel om man ville skjuta Palme. Särskilt inte om man ville skjuta honom så.
Televerkets säkerhet var dålig (som framkom i media före mordet). Även en liten resurssvag grupp kunde avlyssna Palmes telefon. Utan dagar och veckor av direktavlyssning (åtminstone varje kväll) och en viss tur var inte avlyssning ett användbart hjälpmedel för en attentatsgrupp (som du påpekade tidigare).
Med direktavlyssning fick man veta (när Olof ringde till sonen Mårten vid halv sju-tiden) att paret Palme valde mellan Grand och Spegeln. Det skulle kunna förklara walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30. När paret Palme lämnade bostaden (en timme senare) räckte det att se vilket tåg de valde på Gamla Stans station. Gröna linjen: Grand. Röda linjen: Spegeln. Paret Palme lät ett tåg på röda linjen passera (20.42.00). De valde ett tåg på gröna linjen (20.42.30).
Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 och walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 skulle kunna ha en sådan förklaring.
När de väl visste att paret Palme var på Grand behövdes inga walkie-talkies. Resten av walkie-talkie-männen har ingen uppenbar funktion i en attentatsgrupp. Norra ingångarna till Hötorgets station stängde 19.00. Vad männen på Holländargatan sysslade med är inte uppenbart. Vad den unga, korta och spinkiga walkie-talkie-mannen gjorde i närheten av mordplatsen är heller inte uppenbart. Två eller tre alternativa gärningsmän i olika riktningar från Grand behövde inte walkie-talkies för att tala med varandra eller någon annan (ingen visste åt vilket håll paret Palme skulle gå efter filmen). Att vifta med walkie-talkies efter filmen var tvärtom en risk.
Både en liten resurssvag grupp och en ensam GM kan ha upptäckt paret Palme vid Grand eller på vägen dit. Paret Palme kom tidigt till Grand (mellan 20.50 och 20.55). Filmen började 21.15. Efter biljettköpet stod de utanför Grands entré i närmare en kvart. Väl synliga för omgivningen. Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 har i så fall en annan förklaring. Walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 har ändå en tänkbar funktion. Eller en annan förklaring.
Rikspolischefen Holger Romanders företrädare Carl Persson kritiserade Säpos livvaktsskydd i flera debattartiklar på 80-talet. Persson krävde en offentlig redovisning av livvaktsskyddet och hur det fungerade i praktiken. Istället tillsattes en enmansutredning (SOU 1989:1). Landshövding Gösta Gunnarsson kom fram till att Säpo borde ha tagit PKK på större allvar. Hur livvaktsskyddet fungerade i praktiken redovisades inte.
Palmes åtta livvakter jobbade i vanliga fall i par en vecka i taget. De hade jour i sina bostäder. Palme var tvungen att vänta en stund (vid oplanerade aktiviteter). I värsta fall en timma. Tanken var att livvakter som behövde mer än en kvart för att nå Gamla stan skulle kontakta en ersättare som kunde vara där snabbare. Det fungerade inte i praktiken. Som Lisbeth förklarade i förhöret 1993.
En övernattningslägenhet i Gamla stan planerades. Den skaffades efter mordet. Som framgår i Dagens Nyheters artikel den 26 september 1993. Sex av åtta livvakter bodde långt från Gamla stan. Tre bodde i Nykvarn (John-Erik Hahne), Södertälje (Björn Söderberg) och Tumba (Göran Andersson). Tore Ackerheim bodde i Sollentuna (DN skrev Midsommarkransen). Två bodde i Vallentuna och två i innerstan (enligt DN). Hahne och Söderberg var livvakter under mordveckan. Hahne intervjuades i Sydsvenska Dagbladet 1990.
__________________
Senast redigerad av Lebel 2026-03-09 kl. 01:56.
Senast redigerad av Lebel 2026-03-09 kl. 01:56.
Citat:
Var det en fördel att jobba hos Säpo? Om man ville skjuta Palme? Det kunde ha varit en fördel. Om Säpo visste var Palme var. Det var problemet. Ofta visste inte Säpo var Palme var. Expressen ringde till Säpos sambandscentral 23.40. Radioexpeditören Tore Winberg trodde att Palme var hemma. Palmes pressekreterare Kjell Lindström ringde till livvakten John-Erik Hahne 23.42. Hahne trodde också att Palme var hemma. Sedan ringde Hahne till Säpos sambandscentral. Winberg bekräftade att Expressen nyss hade frågat om Palme var skjuten. Efter samtalet med Hahne ringde Winberg till polisens sambandscentral 23.50. En kvart senare (0.05) ringde han till Säpos jourhavande polisintendent Alf Karlsson, som larmade Säpos ledning.
Om Säpo hade avlyssnat Palmes telefon skulle de knappast ha varit bättre informerade. Det var osannolikt att Palme skulle avslöja i förväg var han skulle vara och när. Särskilt när Palme var utan livvakter utanför gyllene triangeln (området mellan bostaden, Rosenbad och riksdagshuset där han ofta rörde sig utan livvakter). Som han var under shoppingrundan dagen före. Att jobba hos Säpo var ingen större fördel om man ville skjuta Palme. Särskilt inte om man ville skjuta honom så.
Om Säpo hade avlyssnat Palmes telefon skulle de knappast ha varit bättre informerade. Det var osannolikt att Palme skulle avslöja i förväg var han skulle vara och när. Särskilt när Palme var utan livvakter utanför gyllene triangeln (området mellan bostaden, Rosenbad och riksdagshuset där han ofta rörde sig utan livvakter). Som han var under shoppingrundan dagen före. Att jobba hos Säpo var ingen större fördel om man ville skjuta Palme. Särskilt inte om man ville skjuta honom så.
Ja, fördelen för den initierade var i sådana fall tillgång till insikter om hur statsministerns liv, rutiner och personskydd i praktiken var organiserade. Men nu nyttjade GM inte sådan information utan fångade uppenbarligen ett möjligt tillfälle för den som var helt i avsaknad av sådan. Man kan i anslutning till det notera att statsministerns rutiner var i stora drag möjliga utröna för en utomstående med någon kapacitet.
Citat:
Televerkets säkerhet var dålig (som framkom i media före mordet). Även en liten resurssvag grupp kunde avlyssna Palmes telefon. Utan dagar och veckor av direktavlyssning (åtminstone varje kväll) och en viss tur var inte avlyssning ett användbart hjälpmedel för en attentatsgrupp (som du påpekade tidigare).
Med direktavlyssning fick man veta (när Olof ringde till sonen Mårten vid halv sju-tiden) att paret Palme valde mellan Grand och Spegeln. Det skulle kunna förklara walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30. När paret Palme lämnade bostaden (en timme senare) räckte det att se vilket tåg de valde på Gamla Stans station. Gröna linjen: Grand. Röda linjen: Spegeln. Paret Palme lät ett tåg på röda linjen passera (20.42.00). De valde ett tåg på gröna linjen (20.42.30).
Med direktavlyssning fick man veta (när Olof ringde till sonen Mårten vid halv sju-tiden) att paret Palme valde mellan Grand och Spegeln. Det skulle kunna förklara walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30. När paret Palme lämnade bostaden (en timme senare) räckte det att se vilket tåg de valde på Gamla Stans station. Gröna linjen: Grand. Röda linjen: Spegeln. Paret Palme lät ett tåg på röda linjen passera (20.42.00). De valde ett tåg på gröna linjen (20.42.30).
Säkerhet kan väl alltid vara bättre, men jag kan inte se att det framkommer att Televerkets skulle varit dålig. Exempelvis var anläggningar, till skillnad från allmän standard vid tiden, i allmänhet under lås. Och det krävdes i praktiken stor kunskap och kapacitet och dessutom tillgång till Televerkets dokumentation för att kunna anordna avlyssning. Det fanns heller inga spår av sådan verksamhet i anläggningar i form av skalade ledningar, spår i damm eller åverkan på lås. Till det krävdes olika förstärkare och sändare samt lokaler i närheten där avlyssningen kunde genomföras.
Eftersom detta kan uteslutas så återstår avlyssning från telefonstation vilket till att börja med skulle ha krävt lierade aktörer med rätt behörigheter inne i verksamheten. Det fanns väl heller inga tekniska spår av dylika insatser.
Till sist blir det inte begripligt att en grupp som organiserat detta sitter insatsberedd dag ut och dag in och lyssnar på en linje i väntan på att statsministern ska ringa och meddela omvärlden att han nu ska ut och cirkulera på stan utan livvakter. Hur många sena kvällar av avlyssning skulle man kunna tänka att det krävdes innan detta plötsligt sker?
Citat:
Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 och walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 skulle kunna ha en sådan förklaring.
När de väl visste att paret Palme var på Grand behövdes inga walkie-talkies. Resten av walkie-talkie-männen har ingen uppenbar funktion i en attentatsgrupp. Norra ingångarna till Hötorgets station stängde 19.00. Vad männen på Holländargatan sysslade med är inte uppenbart. Vad den unga, korta och spinkiga walkie-talkie-mannen gjorde i närheten av mordplatsen är heller inte uppenbart. Två eller tre alternativa gärningsmän i olika riktningar från Grand behövde inte walkie-talkies för att tala med varandra eller någon annan (ingen visste åt vilket håll paret Palme skulle gå efter filmen). Att vifta med walkie-talkies efter filmen var tvärtom en risk.
Både en liten resurssvag grupp och en ensam GM kan ha upptäckt paret Palme vid Grand eller på vägen dit. Paret Palme kom tidigt till Grand (mellan 20.50 och 20.55). Filmen började 21.15. Efter biljettköpet stod de utanför Grands entré i närmare en kvart. Väl synliga för omgivningen. Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 har i så fall en annan förklaring. Walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 har ändå en tänkbar funktion. Eller en annan förklaring.
När de väl visste att paret Palme var på Grand behövdes inga walkie-talkies. Resten av walkie-talkie-männen har ingen uppenbar funktion i en attentatsgrupp. Norra ingångarna till Hötorgets station stängde 19.00. Vad männen på Holländargatan sysslade med är inte uppenbart. Vad den unga, korta och spinkiga walkie-talkie-mannen gjorde i närheten av mordplatsen är heller inte uppenbart. Två eller tre alternativa gärningsmän i olika riktningar från Grand behövde inte walkie-talkies för att tala med varandra eller någon annan (ingen visste åt vilket håll paret Palme skulle gå efter filmen). Att vifta med walkie-talkies efter filmen var tvärtom en risk.
Både en liten resurssvag grupp och en ensam GM kan ha upptäckt paret Palme vid Grand eller på vägen dit. Paret Palme kom tidigt till Grand (mellan 20.50 och 20.55). Filmen började 21.15. Efter biljettköpet stod de utanför Grands entré i närmare en kvart. Väl synliga för omgivningen. Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 har i så fall en annan förklaring. Walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 har ändå en tänkbar funktion. Eller en annan förklaring.
Citat:
Rikspolischefen Holger Romanders företrädare Carl Persson kritiserade Säpos livvaktsskydd i flera debattartiklar på 80-talet. Persson krävde en offentlig redovisning av livvaktsskyddet och hur det fungerade i praktiken. Istället tillsattes en enmansutredning (SOU 1989:1). Landshövding Gösta Gunnarsson kom fram till att Säpo borde ha tagit PKK på större allvar. Hur livvaktsskyddet fungerade i praktiken redovisades inte.
Palmes åtta livvakter jobbade i vanliga fall i par en vecka i taget. De hade jour i sina bostäder. Palme var tvungen att vänta en stund (vid oplanerade aktiviteter). I värsta fall en timma. Tanken var att livvakter som behövde mer än en kvart för att nå Gamla stan skulle kontakta en ersättare som kunde vara där snabbare. Det fungerade inte i praktiken. Som Lisbeth förklarade i förhöret 1993.
En övernattningslägenhet i Gamla stan planerades. Den skaffades efter mordet. Som framgår i Dagens Nyheters artikel den 26 september 1993. Sex av åtta livvakter bodde långt från Gamla stan. Tre bodde i Nykvarn (John-Erik Hahne), Södertälje (Björn Söderberg) och Tumba (Göran Andersson). Tore Ackerheim bodde i Sollentuna (DN skrev Midsommarkransen). Två bodde i Vallentuna och två i innerstan (enligt DN). Hahne och Söderberg var livvakter under mordveckan. Hahne intervjuades i Sydsvenska Dagbladet 1990.
Palmes åtta livvakter jobbade i vanliga fall i par en vecka i taget. De hade jour i sina bostäder. Palme var tvungen att vänta en stund (vid oplanerade aktiviteter). I värsta fall en timma. Tanken var att livvakter som behövde mer än en kvart för att nå Gamla stan skulle kontakta en ersättare som kunde vara där snabbare. Det fungerade inte i praktiken. Som Lisbeth förklarade i förhöret 1993.
En övernattningslägenhet i Gamla stan planerades. Den skaffades efter mordet. Som framgår i Dagens Nyheters artikel den 26 september 1993. Sex av åtta livvakter bodde långt från Gamla stan. Tre bodde i Nykvarn (John-Erik Hahne), Södertälje (Björn Söderberg) och Tumba (Göran Andersson). Tore Ackerheim bodde i Sollentuna (DN skrev Midsommarkransen). Två bodde i Vallentuna och två i innerstan (enligt DN). Hahne och Söderberg var livvakter under mordveckan. Hahne intervjuades i Sydsvenska Dagbladet 1990.
Ett förhållande som förtjänar kritik är det att skyddet under engagemangsfri tid var utlämnat till att statsminstern skulle önska skydd enligt egen bedömning för att sedan överkomma känslan av att vara till besvär och störa folk som exempelvis firade helg med familjen i hemmet.
I grunden var problemet att statsministern inte bara är ett ämbete utan även en individ och livvaktsskydd kan aldrig påtvingas en sådan. Den här individen hade som bekant en överenskommelse med säkerhetspolisen gällande detta, men med tiden höll han sig allt mindre till den och rörde sig i praktiken tämligen fritt även utanför det som var sagt. Mest anmärkningsvärt, åtminstone med dagens ögon betraktat, var att det fanns ingen funktion till vilken statsministern, som alltid bör kunna nås, alltid rapporterade var han befann sig.
Citat:
Omnämns här: https://wpu.nu/images/9/9c/Pol-2012-03-02_D21190-00_H%C3%A5kan-Ingerwall.pdf
Men sällan i andra sammanhang. Gunnar Wall t ex som tycker gossar som Håkan är superspännande och har skrivit mycket om honom lyckas undvika att nämna detta kanske inte helt irrelevanta faktum trots att han saxar annat ur samma dokument. AI-nissarna på TV 4 lyckas också på nåt vänster kringgå saken. Det är ju lite speciellt det där vad man råkar missa att nämna.
Huruvida man kan tejpa ihop sig själv på ett sätt som får random fruntimmer att bedöma det som utfört av utomstående person får andra bedöma.
Men sällan i andra sammanhang. Gunnar Wall t ex som tycker gossar som Håkan är superspännande och har skrivit mycket om honom lyckas undvika att nämna detta kanske inte helt irrelevanta faktum trots att han saxar annat ur samma dokument. AI-nissarna på TV 4 lyckas också på nåt vänster kringgå saken. Det är ju lite speciellt det där vad man råkar missa att nämna.
Huruvida man kan tejpa ihop sig själv på ett sätt som får random fruntimmer att bedöma det som utfört av utomstående person får andra bedöma.
Det enda som nämns är ju att han varit i kontakt med psykvården och mått dåligt senaste tiden. Vem hade inte gjort det efter att blivit kidnappad plötsligt? Man skulle väl må förjävligt dåligt då och vara nojig att bara gå utanför dörren. Så den uppgiften säger ju absolut ingenting om HI:s trovärdighet.
Sedan är det ju väldigt märkligt att polisen inte maskat den uppgiften om att han besökt psykvården eftersom den är kanske något av den känsligaste information man kan lämna ut, vilket är sådant man SKA maska.
Citat:
Jag har också tänkt på det och sökt runt på wpu efter en greve. Jag tänkte dock inte på Armfelt. H.I. nämner även att det "fanns en greve till". Det verkar ha fallit bort ett "till" här ovan, men finns i wpu-länken. Dock verkar just denne greve inte ha varit en av de som som "klappade" H.I. i ryggen vid övningen. Denne kanske bara fanns med i deras "grupp". Om det fanns två grevar med i bilden, skulle inte det vara lite ovanligt? Jag ska kolla din länk om Flygenhet 66 och Youtube -klippet.
När det gäller fanjunkaren som var med och berömde H.I. vid övningen, så reflekterade jag över att Jägar-Nisse var fanjunkare fram tills han blev utnämnd till löjtnant i juni -83. Om övningen -83 skedde innan juni, så var löjtnant X fortfarande fanjunkare. Kan det ha varit han som var med? Eller var det någon annan? Löjtnant X verkar ha ingått i en grupp som förfogade över en lägenhet på Norr Mälarstrand (precis som Alf Enerström...) och en till lägenhet i Stockholm. Löjtnant X var i alla fall tidigare under morddagen i Stockholm - på väg hem från Gotlandsövningen. Var de dessa tre (fyra? + eventuellt någon mer) som låg bakom ChPo:s eventuella "värvningsförsök"? Detta med deras intresse av hur H.I. och ChPo fungerade ihop.
Bara mina reflektioner och spekulationer utifrån H.I:s uppgifter.
När det gäller fanjunkaren som var med och berömde H.I. vid övningen, så reflekterade jag över att Jägar-Nisse var fanjunkare fram tills han blev utnämnd till löjtnant i juni -83. Om övningen -83 skedde innan juni, så var löjtnant X fortfarande fanjunkare. Kan det ha varit han som var med? Eller var det någon annan? Löjtnant X verkar ha ingått i en grupp som förfogade över en lägenhet på Norr Mälarstrand (precis som Alf Enerström...) och en till lägenhet i Stockholm. Löjtnant X var i alla fall tidigare under morddagen i Stockholm - på väg hem från Gotlandsövningen. Var de dessa tre (fyra? + eventuellt någon mer) som låg bakom ChPo:s eventuella "värvningsförsök"? Detta med deras intresse av hur H.I. och ChPo fungerade ihop.
Bara mina reflektioner och spekulationer utifrån H.I:s uppgifter.
Helt klart intressanta reflektioner och uppgifter!
Jag är nog för övrigt inne på det Utredaren nämnde, att det kanske inte är ett regelrätt fallskärmsjägar-spår, utan kanske mer av ett militärspår eller Stay Behind-spår. ChPo:s försvinnande och eventuella nya identitet skulle göra honom som en perfekt medlem i den superhemliga organisationen Stay Behind, och jag tänker mig att Stay behind bestod av bl a fallmskärmsjägare och andra specialistekompetenser som var viktiga vid en eventuell invasion av en främmande makt. Som jag förstått det så tränas fallskärmsjägare i sabotageverksamhet, och det skulle ju ha varit Stay Behinds huvuduppdrag, dvs att stanna kvar i landet och utföra sabotage mot invasionsmakten.
Citat:
Eftersom OP begärde livvaktsskydd men inte fick det borde Säpo varit väl medveten om vart han skulle...
Var det en fördel att jobba hos Säpo? Om man ville skjuta Palme? Det kunde ha varit en fördel. Om Säpo visste var Palme var. Det var problemet. Ofta visste inte Säpo var Palme var. Expressen ringde till Säpos sambandscentral 23.40. Radioexpeditören Tore Winberg trodde att Palme var hemma. Palmes pressekreterare Kjell Lindström ringde till livvakten John-Erik Hahne 23.42. Hahne trodde också att Palme var hemma. Sedan ringde Hahne till Säpos sambandscentral. Winberg bekräftade att Expressen nyss hade frågat om Palme var skjuten. Efter samtalet med Hahne ringde Winberg till polisens sambandscentral 23.50. En kvart senare (0.05) ringde han till Säpos jourhavande polisintendent Alf Karlsson, som larmade Säpos ledning.
Om Säpo hade avlyssnat Palmes telefon skulle de knappast ha varit bättre informerade. Det var osannolikt att Palme skulle avslöja i förväg var han skulle vara och när. Särskilt när Palme var utan livvakter utanför gyllene triangeln (området mellan bostaden, Rosenbad och riksdagshuset där han ofta rörde sig utan livvakter). Som han var under shoppingrundan dagen före. Att jobba hos Säpo var ingen större fördel om man ville skjuta Palme. Särskilt inte om man ville skjuta honom så.
Televerkets säkerhet var dålig (som framkom i media före mordet). Även en liten resurssvag grupp kunde avlyssna Palmes telefon. Utan dagar och veckor av direktavlyssning (åtminstone varje kväll) och en viss tur var inte avlyssning ett användbart hjälpmedel för en attentatsgrupp (som du påpekade tidigare).
Med direktavlyssning fick man veta (när Olof ringde till sonen Mårten vid halv sju-tiden) att paret Palme valde mellan Grand och Spegeln. Det skulle kunna förklara walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30. När paret Palme lämnade bostaden (en timme senare) räckte det att se vilket tåg de valde på Gamla Stans station. Gröna linjen: Grand. Röda linjen: Spegeln. Paret Palme lät ett tåg på röda linjen passera (20.42.00). De valde ett tåg på gröna linjen (20.42.30).
Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 och walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 skulle kunna ha en sådan förklaring.
När de väl visste att paret Palme var på Grand behövdes inga walkie-talkies. Resten av walkie-talkie-männen har ingen uppenbar funktion i en attentatsgrupp. Norra ingångarna till Hötorgets station stängde 19.00. Vad männen på Holländargatan sysslade med är inte uppenbart. Vad den unga, korta och spinkiga walkie-talkie-mannen gjorde i närheten av mordplatsen är heller inte uppenbart. Två eller tre alternativa gärningsmän i olika riktningar från Grand behövde inte walkie-talkies för att tala med varandra eller någon annan (ingen visste åt vilket håll paret Palme skulle gå efter filmen). Att vifta med walkie-talkies efter filmen var tvärtom en risk.
Både en liten resurssvag grupp och en ensam GM kan ha upptäckt paret Palme vid Grand eller på vägen dit. Paret Palme kom tidigt till Grand (mellan 20.50 och 20.55). Filmen började 21.15. Efter biljettköpet stod de utanför Grands entré i närmare en kvart. Väl synliga för omgivningen. Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 har i så fall en annan förklaring. Walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 har ändå en tänkbar funktion. Eller en annan förklaring.
Rikspolischefen Holger Romanders företrädare Carl Persson kritiserade Säpos livvaktsskydd i flera debattartiklar på 80-talet. Persson krävde en offentlig redovisning av livvaktsskyddet och hur det fungerade i praktiken. Istället tillsattes en enmansutredning (SOU 1989:1). Landshövding Gösta Gunnarsson kom fram till att Säpo borde ha tagit PKK på större allvar. Hur livvaktsskyddet fungerade i praktiken redovisades inte.
Palmes åtta livvakter jobbade i vanliga fall i par en vecka i taget. De hade jour i sina bostäder. Palme var tvungen att vänta en stund (vid oplanerade aktiviteter). I värsta fall en timma. Tanken var att livvakter som behövde mer än en kvart för att nå Gamla stan skulle kontakta en ersättare som kunde vara där snabbare. Det fungerade inte i praktiken. Som Lisbeth förklarade i förhöret 1993.
En övernattningslägenhet i Gamla stan planerades. Den skaffades efter mordet. Som framgår i Dagens Nyheters artikel den 26 september 1993. Sex av åtta livvakter bodde långt från Gamla stan. Tre bodde i Nykvarn (John-Erik Hahne), Södertälje (Björn Söderberg) och Tumba (Göran Andersson). Tore Ackerheim bodde i Sollentuna (DN skrev Midsommarkransen). Två bodde i Vallentuna och två i innerstan (enligt DN). Hahne och Söderberg var livvakter under mordveckan. Hahne intervjuades i Sydsvenska Dagbladet 1990.
Om Säpo hade avlyssnat Palmes telefon skulle de knappast ha varit bättre informerade. Det var osannolikt att Palme skulle avslöja i förväg var han skulle vara och när. Särskilt när Palme var utan livvakter utanför gyllene triangeln (området mellan bostaden, Rosenbad och riksdagshuset där han ofta rörde sig utan livvakter). Som han var under shoppingrundan dagen före. Att jobba hos Säpo var ingen större fördel om man ville skjuta Palme. Särskilt inte om man ville skjuta honom så.
Televerkets säkerhet var dålig (som framkom i media före mordet). Även en liten resurssvag grupp kunde avlyssna Palmes telefon. Utan dagar och veckor av direktavlyssning (åtminstone varje kväll) och en viss tur var inte avlyssning ett användbart hjälpmedel för en attentatsgrupp (som du påpekade tidigare).
Med direktavlyssning fick man veta (när Olof ringde till sonen Mårten vid halv sju-tiden) att paret Palme valde mellan Grand och Spegeln. Det skulle kunna förklara walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30. När paret Palme lämnade bostaden (en timme senare) räckte det att se vilket tåg de valde på Gamla Stans station. Gröna linjen: Grand. Röda linjen: Spegeln. Paret Palme lät ett tåg på röda linjen passera (20.42.00). De valde ett tåg på gröna linjen (20.42.30).
Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 och walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 skulle kunna ha en sådan förklaring.
När de väl visste att paret Palme var på Grand behövdes inga walkie-talkies. Resten av walkie-talkie-männen har ingen uppenbar funktion i en attentatsgrupp. Norra ingångarna till Hötorgets station stängde 19.00. Vad männen på Holländargatan sysslade med är inte uppenbart. Vad den unga, korta och spinkiga walkie-talkie-mannen gjorde i närheten av mordplatsen är heller inte uppenbart. Två eller tre alternativa gärningsmän i olika riktningar från Grand behövde inte walkie-talkies för att tala med varandra eller någon annan (ingen visste åt vilket håll paret Palme skulle gå efter filmen). Att vifta med walkie-talkies efter filmen var tvärtom en risk.
Både en liten resurssvag grupp och en ensam GM kan ha upptäckt paret Palme vid Grand eller på vägen dit. Paret Palme kom tidigt till Grand (mellan 20.50 och 20.55). Filmen började 21.15. Efter biljettköpet stod de utanför Grands entré i närmare en kvart. Väl synliga för omgivningen. Walkie-talkie-mannen på Kåkbrinken 19.30 har i så fall en annan förklaring. Walkie-talkie-mannen strax söder om Grand 21.20 har ändå en tänkbar funktion. Eller en annan förklaring.
Rikspolischefen Holger Romanders företrädare Carl Persson kritiserade Säpos livvaktsskydd i flera debattartiklar på 80-talet. Persson krävde en offentlig redovisning av livvaktsskyddet och hur det fungerade i praktiken. Istället tillsattes en enmansutredning (SOU 1989:1). Landshövding Gösta Gunnarsson kom fram till att Säpo borde ha tagit PKK på större allvar. Hur livvaktsskyddet fungerade i praktiken redovisades inte.
Palmes åtta livvakter jobbade i vanliga fall i par en vecka i taget. De hade jour i sina bostäder. Palme var tvungen att vänta en stund (vid oplanerade aktiviteter). I värsta fall en timma. Tanken var att livvakter som behövde mer än en kvart för att nå Gamla stan skulle kontakta en ersättare som kunde vara där snabbare. Det fungerade inte i praktiken. Som Lisbeth förklarade i förhöret 1993.
En övernattningslägenhet i Gamla stan planerades. Den skaffades efter mordet. Som framgår i Dagens Nyheters artikel den 26 september 1993. Sex av åtta livvakter bodde långt från Gamla stan. Tre bodde i Nykvarn (John-Erik Hahne), Södertälje (Björn Söderberg) och Tumba (Göran Andersson). Tore Ackerheim bodde i Sollentuna (DN skrev Midsommarkransen). Två bodde i Vallentuna och två i innerstan (enligt DN). Hahne och Söderberg var livvakter under mordveckan. Hahne intervjuades i Sydsvenska Dagbladet 1990.
Citat:
Ang Skavlanintervjun så är det väl sonen Ma som nämner det. Och som jag upplevde intervjun så avbryter sonen Må och "pratar bort" påståendet. En dåligt påläst Skavlan uppfattar inte det hela och missar följdfrågor som skulle kunnat blivit det årets scoop...
Såvitt jag förstått saken är det något sonen J berättar i Skavlan 2012 där han säger sig ha hört detta från LP. Vare sig hon eller sonen M har någonsin uppgett något om detta?
Kontaktförsöket framstår heller inte som rimligt. Eftersom makarna inte har planer på att lämna bostaden så är de livvakter som tjänstgör aktuell vecka hemskickade för helgen redan innan lunch på morddagen. Den ene ska enligt Dahlsten ha bott utanför Gnesta, över en timmes bilresa från Gamla stan.
Vidare står det i strid med känd rutin att Palme skulle kalla in livvakter inför privata utfärder på fritiden om det inte fanns särskilda skäl, vilket det inte ansågs göra februari 1986.
Det man närmast kan tänka sig i händelse livvakter alls aktualiserades inför rutten i city är att LP lyfte saken på vilken Olof svarade att det var för krångligt och för nära inpå. Kanske låtsades han göra ett halvhjärtat kontaktförsök. Säpo kunde han för övrigt alltid komma i kontakt med via sambandscentralen.
Många kan efter fullbordat faktum tänkas dyka upp med retroaktiva insikter. Likt efter en briserad finansbubbla.
Hotbilden mot statsministern och individen Palme var vid tiden av latent karaktär. Det fanns inga kända konkreta hot av allvarligare slag.
LP hade fastnat för "kroater" som ett allvarligt hot och som jag förstått det var sådana grupperingar skälet till att ett kontinuerligt livvaktsskydd av statsministern inrättades under sjuttiotalet. En ordning som dock jämkades med Palmes personliga inställning.
Hot med tydligare kontur utgjordes främst av enskilda haverister som drabbats av sådana beslut av ingripande karaktär som regeringen vid tiden var högsta instans för. Många överklaganden rörande känsliga angelägenheter med visst politiskt inslag likt expropriation, nåd och utlänningsärenden hamnade i statsministerns knä.
Den väsentliga faran för individer av Palmes typ är stollar som dyker upp vid offentliga tillställningar och vid sådana fanns personskydd. Risken vid privata utfärder på stan, särskilt kvällstid, torde vara i huvudsak omak i form av gränslöst påstridiga individer. Samt risken för en statsminister att förr eller senare råka noteras av en i en mer betydande mening fel och udda existens.
Vad ett enkelt skydd i form av ett par beledsagande vakter i praktiken skulle innebära för skydd mot betydande, kvalificerade och planlagda organiserade attentat kan man fråga sig. Inför ett sådant hot vore för övrigt en okänd rutt i ett vimlande city snarast en trygg hamn till skillnad från exempelvis bostaden eller en rutinmässig rörelse.
Kontaktförsöket framstår heller inte som rimligt. Eftersom makarna inte har planer på att lämna bostaden så är de livvakter som tjänstgör aktuell vecka hemskickade för helgen redan innan lunch på morddagen. Den ene ska enligt Dahlsten ha bott utanför Gnesta, över en timmes bilresa från Gamla stan.
Vidare står det i strid med känd rutin att Palme skulle kalla in livvakter inför privata utfärder på fritiden om det inte fanns särskilda skäl, vilket det inte ansågs göra februari 1986.
Det man närmast kan tänka sig i händelse livvakter alls aktualiserades inför rutten i city är att LP lyfte saken på vilken Olof svarade att det var för krångligt och för nära inpå. Kanske låtsades han göra ett halvhjärtat kontaktförsök. Säpo kunde han för övrigt alltid komma i kontakt med via sambandscentralen.
Många kan efter fullbordat faktum tänkas dyka upp med retroaktiva insikter. Likt efter en briserad finansbubbla.
Hotbilden mot statsministern och individen Palme var vid tiden av latent karaktär. Det fanns inga kända konkreta hot av allvarligare slag.
LP hade fastnat för "kroater" som ett allvarligt hot och som jag förstått det var sådana grupperingar skälet till att ett kontinuerligt livvaktsskydd av statsministern inrättades under sjuttiotalet. En ordning som dock jämkades med Palmes personliga inställning.
Hot med tydligare kontur utgjordes främst av enskilda haverister som drabbats av sådana beslut av ingripande karaktär som regeringen vid tiden var högsta instans för. Många överklaganden rörande känsliga angelägenheter med visst politiskt inslag likt expropriation, nåd och utlänningsärenden hamnade i statsministerns knä.
Den väsentliga faran för individer av Palmes typ är stollar som dyker upp vid offentliga tillställningar och vid sådana fanns personskydd. Risken vid privata utfärder på stan, särskilt kvällstid, torde vara i huvudsak omak i form av gränslöst påstridiga individer. Samt risken för en statsminister att förr eller senare råka noteras av en i en mer betydande mening fel och udda existens.
Vad ett enkelt skydd i form av ett par beledsagande vakter i praktiken skulle innebära för skydd mot betydande, kvalificerade och planlagda organiserade attentat kan man fråga sig. Inför ett sådant hot vore för övrigt en okänd rutt i ett vimlande city snarast en trygg hamn till skillnad från exempelvis bostaden eller en rutinmässig rörelse.
Citat:
Nämns inte det här i nån bok nåt i stil med "majorsupproret" om jag inte minns fel?
Jag säger inte vare sig ja eller nej med tanke på att man måste veta namn eller annat för att förstå situationen och personkopplingar.
Min position är att löjtnant Lars Nilsson inte sköt Olof Palme.
Fallskärmsjägarspåret ser jag som en del av ett mer omfattande "Militärspår".
Fallskärmsjägarförband disponerades av Militärbefälhavaren för militärområdet Övre Norrland C MILO ÖN, som stod direkt under ÖBs befäl.
Hur orderkedjan såg ut för MOP vet jag inte eller om det fanns en subversiv grupp av svenska militärer som handlade på eget initiativ eller på uppdrag från utlandet.
Jag uppfattar det så att de deltog i övervakningen av Olof Palme fanns i närheten av Sveavägen morddagen/kvällen men hade understödjande uppgifter.
I vilket fall så kunde inte Krister Petersson tränga igenom den militära sekretessen.
PS. KFÖ brukar förläggas till januari/februari för att utnyttja vinterförhållanden.
Min position är att löjtnant Lars Nilsson inte sköt Olof Palme.
Fallskärmsjägarspåret ser jag som en del av ett mer omfattande "Militärspår".
Fallskärmsjägarförband disponerades av Militärbefälhavaren för militärområdet Övre Norrland C MILO ÖN, som stod direkt under ÖBs befäl.
Hur orderkedjan såg ut för MOP vet jag inte eller om det fanns en subversiv grupp av svenska militärer som handlade på eget initiativ eller på uppdrag från utlandet.
Jag uppfattar det så att de deltog i övervakningen av Olof Palme fanns i närheten av Sveavägen morddagen/kvällen men hade understödjande uppgifter.
I vilket fall så kunde inte Krister Petersson tränga igenom den militära sekretessen.
PS. KFÖ brukar förläggas till januari/februari för att utnyttja vinterförhållanden.
Citat:
Det enda som nämns är ju att han varit i kontakt med psykvården och mått dåligt senaste tiden. Vem hade inte gjort det efter att blivit kidnappad plötsligt? Man skulle väl må förjävligt dåligt då och vara nojig att bara gå utanför dörren. Så den uppgiften säger ju absolut ingenting om HI:s trovärdighet.
Sedan är det ju väldigt märkligt att polisen inte maskat den uppgiften om att han besökt psykvården eftersom den är kanske något av den känsligaste information man kan lämna ut, vilket är sådant man SKA maska.
Sedan är det ju väldigt märkligt att polisen inte maskat den uppgiften om att han besökt psykvården eftersom den är kanske något av den känsligaste information man kan lämna ut, vilket är sådant man SKA maska.
Uppgiften lämnas av Växjö-polisen två dagar efter att Håkan påträffats. Den syftar så klart inte på hans hälsotillstånd efter försvinnandet.
Citat:
Olof Palme sa till livvakterna John-Erik Hahne och Björn Söderberg att "är det något ringer jag". När de skildes vid Rosenbad 10.50.
Som framgår i juristkommissionens förhör med Söderberg den 4 juli 1986.
Olof Palme ringde inte till livvakterna senare den dagen. Så vitt man vet. Inget hindrade att han ringde från biografen Grand före filmen. Det gjorde han inte heller. Trots att det var mycket gott om tid. Paret Palme kom mer än 20 minuter för tidigt till Grand.
"En pilgrims död" är sevärd. Skådespelarna är bra (särskilt Jonas Karlsson). Dialogen mellan Kjell Bergqvist, Johannes Brost och Jonas Karlsson i slutet av tredje delen är Leif GW Perssons fantasi (han skrev en roman och inte en faktabok).
Inget rykte spreds att Olof Palme skulle "gå på bio på med frugan" på fredagskvällen. Ett sådant rykte har inga belägg. Ännu mindre ett rykte att "det var nånting med Mozart". Olof Palme skulle inte ha ringt Per-Göran Näss (spelad av Bergqvist), "ställt in all bevakning" och berättat att filmen "var nånting med Mozart".
Olof Palme nämnde för journalisten och fotografen från tidningen Statsanställd (sent på eftermiddagen) att han och Lisbeth kanske skulle gå på bio. Inte var eller vilken dag. Lisbeth nämnde på sin arbetsplats (för sin chef) att hon och Olof kanske skulle gå på bio. Inte var eller vilken dag.
__________________
Senast redigerad av Lebel 2026-03-09 kl. 13:39.
Senast redigerad av Lebel 2026-03-09 kl. 13:39.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera