Vardagliga tecken på att någon har låg empati?

Det är lite spännande ändå. Hur man väljer i graderna av anonymitet.
På Facebook är det för låg upplevd grad av anonymitet. (Vanligt konto har ens foto och massa andra uppgifter)
På message boards som 4chan så är det för hög grad av anonymitet. (Alla är helt anonyma utan nicks eller avatarer samt trådar raderas oftast inom ett dygn automatiskt)
På Flashback är det precis lagom. (Man har nicks och avatarer där trådar är mer eller mindre permanenta).

Om man nu ska häva ur sig lågempatiskt för att avreagera sig på sin livssituation så är det kanske för mycket distans om alla bara heter "Anonym" och skriver till varandra. Det blir väldigt mycket att skrika ut i det tomma mörkret.
På Flashback har du i alla fall ett fast namn att rikta dig åt och känna igen i andra trådar. Det behövs någon slags grad av individualism för att det ska vara intressant att ropa ut sina korta slagord mot "någon". Man vill nog gärna att någon ska känna sig träffad. Dessutom finns det inget "upvote" system för att rösta upp eller ner vissa grejer. Åtgärder från moderator sker i stort sett enbart vid tydliga regelbrott. Där ingår inte att ha åtgärder mot en som säger åt någon självmordsbenägen att klippa sig och skaffa ett jobb för att sluta vara sån jävla mes.

På så vis hamnar man hellre här än på X/Twitter/4chan/Reddit m.m.

Du beskriver en personlighetsstörning. Gällande psykopati så sa Svartenbrant under någon intervju att det enda en psykopat är rädd för, är en starkare psykopat. Dvs svagare psykopater är räddare och smiter undan mer. De andra dör lite tidigare och oftare.

Att inte kunna släppa saker känslomässigt ger dig dock högre på narcissism än psykopati. Borderline utvecklas i tidigare ålder än narcissism. Men förskoleåldern är en bra tidslinje, ja. Dvs för när skador uppstår som resulterar i en personlighetsstörning.

Jag upplever att det är lite intressant det du skriver om att ha kränkts för 25 år sedan utan att kunna släppa det. Särskilt då inte alla konflikter är ensidiga. Mitt inlägg om hur jag hade någon konflikt med någon som bör ha en personlighetsstörning är en jättebra kontrast. Enligt min värddring är min kränkning sannoligt djupare. Dessutom blev jag våldtagen en annan gång och han dök upp utanför den bostaden på morgonen. Totalt galet men sant. Jag skiter fullständigt i hur eller vad han gjort emot mig under mitt liv osv men jag är tvärsäker på att han hade trott på mig om dörren öppnats. Sedan är det skitsamma om han brytt sig eller inte. Jag skulle kunna klandra honom för det och blablablablablabla

Jag tycker att det är väldigt intressant hur olika folk faktiskt tar in saker. Det tråkiga är såklart att så få har empati. Men vad skulle jag tjäna på att sitta hemma och vara kränkt idag och vilja hämnas mot honom för? Även om den eller den eller den eller den legat bakom saker, varför ska jag bry mig känslomässigt?

Nu vet jag såklart inte om han gjort något eller vad, men jag vet vad jag gjorde och varför. Spottade, skrek o gapade o svor blabla. Saker som kan kränka en narcissist eller psykopat. Grejen var att jag ändå kan känna ömhet för honom medan exet som nu är död. Det skrattade jag åt. Vet du varför?
En narcissist kan aldrig vinna för en narcissist kan aldrig bli hel. De måste alltid bära vilka de själva är och ju mer de gör, ju längre ifrån hur de kunde ha varit kommer de eftersom det inte bara är det narcissistiska raseriet över kränkningar som reagerar utan sedan även skammen. Narcissistiska människor kan inte stanna upp och känna in skam eller att andra människor ser dem till fullo med allt de försöker dölja. Ett annat ex sa att människor bara visar mig den mask de vill att jag ska se. Men han missade att alla av oss, bär inte masker. Vi är dem vi säger att vi är.

Mitt ex älskade jag faktiskt ganska djupt ironiskt nog ändå är det den andra som stod utanför dörren som jag antagligen skulle sörja om han dog men det finns alltid ett men. Vi som känner mycket djupt för andra människor (jag gjorde det förr iallafall även om jag inte är så känslosam idag) har en punkt inombords när det blir totalt likgiltigt också. Det är en gräns som passeras. Mitt ex passerade den alltså på ett annat vis eftersom jag trots allt hade en längre relation under många år fram och tillbaka men när han gått över den, kunde inte ens hans död få mig att känna någon värme.

Jag vet att uppmärksamhet, att beundras osv är mycket viktigt för narcissistiska människor och även kanske för en del med psykopatiska drag. Jag tror ändå att värmen är något som de hatar (ser som svaghetstecken) men ändå hela tiden ändå har som något slags ideal. De kan bara inte känna det själva. Empatins grundsten.

Empati är ett missförstått begrepp.

Hög empati betyder att man lättare kan sätta sig in i andras situation. Det betyder inte att man är en snäll person, vilket jag tycker är en viktig distinktion.

Det är inte per se bättre att ha en hög affektiv empati, och hela tiden ta in andra känslor, än att ha en låg empati. Allt beror på sammanhang och övriga egenskaper.

Men för att återgå till ämnet.

Jag kommer att tänka på en kollega som nog har låg empati. Hon är verkligen ingen dålig person, men hon talar mycket om sig själv, ställer aldrig frågor, vänder ofta diskussioner till att handla om henne själv. Det här med att vara rolig är inte hennes grej - för det kräver att man kan sätta sig in i andras känslor.

Min bild är att hon vet om allt detta, att det ger henne ångest - men att polletten aldrig trillar ner i realtid. Hon vet helt enkelt inte hur man gör.

Damn, känner verkligen igen mig. Man frågar och "bryr" sig om andra. Man lägger inte detaljerna på minnet men jag tycker det krävs för att få bra relationer, lyssnar man inte och är allmänt obrydd blir man ensam och ointressant. Man får ge och ta

Haha jag också, jag fick också blöta ögon till en man som heter Ove...

Jag förstår. Men det finns enligt mig många som är korkade trots ett stort hjärta och mycket empati.

Nej såklart respekterar jag inte alla äldre, men överlag, jag försöker hejja och ibland fråga något helt random till en ensam eventuell änka. Jag är inte ute efter något tillbaka från denne, varken arv eller kärlek Det är helt enkelt för att jag tror många äldre är ensamma och verkligen uppskattar när någon ser dem.

Jag bryr mig verkligen om vad folk tycker om mig, tyvärr. Med undantaget elaka eller själviska människor, där jag konstigt nog kan vara väldigt kort. Men varför skulle det vara grogrunden till brist på empati? Någon som vill bli omtyckt av andra gör väl vad de kan för att just bli det och där ingår att vara empatisk och bry sig. Fjäsk är en helt annan sak då det inte är genuint, det är rent av falskt.

Problemet med empatibegreppet är att man ansåg att det fanns en lucka i ett uttryck som samlade massa saker, så man samlade och kallade det empati, ord brukar annars växa fram spontant. Empati är ett dåligt begrepp som de adderat mer och mer till, där man tycker det fattas. Man har verkat utgå från början att det är en slags godhet och sedan fått ändra sig. Och man tar fasta på lidande, men inga andra känslor. Skitbegrepp helt enkelt.

Men visst, som det står skrivet behöver man inte vara god för hög empati och ond för låg empati.

Även för the big five inser man att man missat en dimension för att vara prosocial.

Men det är väl i sista stycket som du säger något om din egen empati. Om ditt eget barn och någon annans, var på väg att drunkna och du sa, att du inte skulle bry dig om vilken av dem du skulle rädda, skulle jag anse att du inte är normalt funtad i huvudet. Empatilös.

Kan man inte förstå andras känslor, kan man inte förstå dem som människor. Det finns ideologiska ideal idag om hur man ska vara och anse som inte stämmer med hur människor faktiskt är. Så du i din ingrupp, med "äkta" empati, tar avstånd från de med andra åsikter och känslor i utgruppen, och kan inte förstå deras känslor och kanske inte vill heller. För de har "fel" känslor.

Det är som sagt skillnad på korkade människor, och korkade människor som hävdar sin smarthet.

Men är det en empati, eller vilja att bli sedd...

Därför det hänger ihop med vår självkänsla. Ofta ger vi saker av oss själva för att få något. En av de viktigaste sakerna i människors liv är att känslan av att vara sedd. Låg självkänsla kommer av att ej vara sedd av de som du behövt vara sedd av (d v s föräldrar). En vanligt knep är att få bekräftelse genom att ge. Det är en mekanik som egentligen bygger på brist på empati eftersom denne aldrig lärt sig vad detta innebär.

Tack! Jag har läst Gbggenius inlägg och de såg ut att vara skrivna en utbildad psykolog.

Att bedöma någons empati blir komplext när empatin kan sänkas under vissa förlopp.
Jag har varit tvungen att hålla tillbaka min empati under min uppväxt, endast nu efter jag reflekterat på det Gbggenius skrev förstår jag var jag har mig själv. När känslorna dränerat mig då har jag upplevt en frihet, så nu söker efter kontroll över min impulsivitet, känslor och empati. Jag har börjat tro att jag har låg empati för att jag ibland är dränerad men också för att jag vill ha låg empati. Det går dock inte ihop med att jag känner empati ganska ofta ändå. Jag inser att låg empati har blivit en identitet hos mig snarare än något medfött. Har känt mig lite förvirrad ibland av mitt beteende, men nu har jag svaret.

Otroligt! Hatten av för ditt sätt att hantera situationen, och de facto ta in "motpartens" argument och reflektera 👏

Hoppas det kan vara till hjälp framgent!

Du skulle behöva en redaktör. Tror det finns mycket läsvärt inbakat i det du skriver, men det blir väldigt långt och spretigt. Jag tappar fokus.

Tänk "less is more", och kanske en poäng och vinkel per inlägg.

Vet att detta är feedback du inte bad om, och jag är inte alls någon skrivarechef på Flashback AB, men jag tänkte bara dela med mig av vad jag tror kan göra dina inlägg och poängen i dessa enklare att ta till sig!

Tack! Jag får citera min favofilosof "Människan vill veta sanningen." - Stefan Molyneux.
Det är ofta jag haft nytta av mina insikter jag får, när jag hjälper vänner och familj.
Det sporrar mig att ta reda på mer. Man blir också lugnare av att veta hur känslor fungerar,
för oförklarligt beteende får sin förklaring.

Hoppas du får nytta av min insikt och tack för tråden!
Ämnet är verkligen något som behöver diskuteras.