Evig singel och incel

Bra fråga. Senaste träffen med en kvinna så tyckte hon jag var väldigt fin men "för snäll". En annan skrev jag med i 2 veckor på sms och frågade om vi skulle skicka bilder på varandra.
Hon blev skittjurig och frågade om jag konsumerade porr och att "utseendet spelar inte så stor roll" och bilderna hon hade på dejtingappen var 8-12 månader gamla. Hon ville inte skriva mer efter jag fråga om bilder.

En annan som jag låg med frågade dagen efter vad jag tyckte/tänkte och jag svarade på det. Hon försvann då.

Jag vet inte hur kvinnor tänker.

Nu blev jag supernyfiken på vad du svarade att du tyckte/tänkte.

Jag är äldre än 33 men varför skulle man inte vilja mysa? Det är det jag saknar mest.


Just latinomän har väl alltid gått hem hos kvinnor? Dom är exotiska. Precis som kvinnorna är exotiska för oss män. Jag är 1.66 och väger 62kg. Men ja jag vet att självförtroendet förstör för mig. Hade en tjejkompis som sa när jag var 20-25 att tjejer på krogen raggade på mig men att jag inte fattade. Förutom min storlek tycker jag att jag ser ganska normal ut.


Det tragiska är att jag inte vet vilken liga jag spelar i. Hur många poäng tappar man på att vara kort och tanig?

Det handlar inte bara om utseendet, mycket beror på sättet, uppförandet, självförtroendet, attityden. Ja, jag vet att det inte är lätt att ändra sig efter så många år, men du kanske skulle kunna ta hjälp av någon psykolog, kurator eller dejtingcoach? Försöka i alla fall, livet går ju ifrån dig annars.

166cm är väl där det börjar bli svårt, är inte medelängden för tjejer 165cm? I västvärlden kan det bli tufft då många är mer ytliga m.m du kanske kan börja söka till dig religiösa kretsar för att få en partner mer med djup och som söker annat än enbart ytligheter.

Börjar träna, 62kg är väldigt smal, jobba upp dig till 68-70kg oavsett om det är fett eller muskler gör det nog dig gott.

Jag har länge funderat på hur vanligt det är att man går singel och sexlös hela livet egentligen? Jag läste nyligen att Gen Z aldrig har haft så lite sex som tidigare generationer och heller aldrig funnits så många vuxna manliga oskulder som idag. Men jag tillhör inte Gen Z utan föddes på sent 80-tal.

Jag har aldrig haft ett parförhållande och har haft sex en gång i mitt liv när jag var i tidiga 20-års åldern. Jag insåg redan som barn att jag var lite annorlunda men jag hade ändå kompisar under hela skoltiden och även några år efter. Men i vuxen ålder har jag egentligen bara haft en nära vän och det var en tjej jag träffade när jag var 20 via nätet. Vi var kompisar i många år fram tills ganska nyligen när vi knappt har någon kontakt längre efter att hon skaffade barn och allt. I tidiga 20-års åldern så var jag väldigt social med henne och hennes kompisar och det blev många hemmafester och krogbesök. Det var kul men jag fick aldrig någon romans förutom med en annan tjej som var betydligt yngre jag träffade via nätet och förlorade oskulden med. Tyvärr blev det inget mer.

Jag flyttade tidigt hemifrån och har haft fast jobb sedan jag var 20 och har idag en relativt bra inkomst och en bostadsrätt relativt centralt i Stockholm. Det går väldigt bra för mig på jobbet och jag tycker om mitt jobb och kollegorna verkar tycka om mig också. Men jag har alltid haft problem med att få det där extra som leder till romans (och inte heller så lämpligt via jobbet). Jag försökte med nätdejting mellan 20-33 typ och det ledde inte till någon förutom den där enda tjejen jag hade sex med så jag släppte nätet. Jag har ägnat mina semestrar åt att resa runt på jorden och träffa folk på hostels vilket har varit bland det bästa jag gjort i mitt liv men nu börjar man bli till åren och jag börjar känna mig lite konstig som reser runt på hostels där det mestadels är ungdomar.

Jag har haft bekanta och kollegor som varit i samma situation som mig och som jag misstänker har varit oskuld i högre ålder än mig och nu när man haft dessa på sociala medier så har jag senaste tiden börjat se att alla har träffat någon senaste halvåret. Nu är det verkligen bara jag kvar.

Jag har ju utseendet emot mig då 90% av männen i Sverige är längre än mig och jag har också en väldigt tanig kroppsbyggnad. Om jag på sommaren går runt med shorts och T-shirt så ser jag ut som en 16-åring i kroppen och det är tyvärr ingen överdrift. Jag klandrar inte kvinnorna över att dom inte attraheras av mig. Det är tyvärr såhär jag är byggd. Min mamma sa också att hon tror det är min kroppsbyggnad och längd som gör att jag aldrig träffar någon.

Jag har många gånger tyckt om att leva ensam och jag är ju van vid det. Jag har ju liksom bott ensam i 17 år nu sedan jag flyttade hemifrån. Men att bli gammal och ensam känns väldigt tråkigt. Man vill väl ha någon att dela livet med? Eller iallafall ha fått upplevt det någon gång i livet. För mig vore det en dröm att bara få ligga i soffan och hålla om en tjej, vilken mysig upplevelse. Sexet tänker jag egentligen inte på då jag varit utan så länge att jag lärt mig leva med det.

Jag ägnar mig ju en del åt mina intressen men där träffar jag inga kvinnor heller och jag kan inte vardagsflirta heller. Hur tycker ni att jag bör göra framöver? Kan jag träffa någon?

Jag har ingen aning. Enda är väl att träffa kvinnor och hoppas att det klickar för båda.
Jag har inte heller haft nåt förhållande och blev av med oskulden vid 35, bara legat en gång.
För mig har det nog blivit en ond cirkel. Jag är ju van att jag inte kan få kvinnor så jag tänker lite att det blev min lott här i livet. Jag hoppas fortfarande, men tiden går. Allt snabbare nu när jag blivit äldre.
Jag har ibland känt mig glad, haft bra självförtroende och t o m kände mig lite fin. Enligt min erfarenhet så är det nåt som många kvinnor vill förstöra med sina kommentarer. Vet inte varför kvinnor är så.

Det sägs att det finns nån för alla, och är det rätt så är det lätt. När man träffar den som gillar en för den man är. När man är tillräcklig.
Vi får hoppas att vi träffar henne.

Du behöver tänka i nya banor och testa nytt. Eftersom du säger att du gillar att resa och har god ekonomi tycker jag du ska satsa på att träffa någon utomlands. De flesta länder utanför väst har ju betydligt kortare medellängd.

Nörda dig ned i något ämne/hobby som du är intresserad av och som många kvinnor gillar/utövar. Sen åker du på kurser/föreläsningar/workshops inom detta ämne utomlands. Då får du möjlighet att lära känna kvinnor på ett naturligt sätt och som dessutom delar ditt intresse. Och så får du en rolig upplevelse på köpet.

Sen tycker jag också du kan testa grupper inom friluftsliv i Sverige. Finns många vandringsgrupper tex. Det är också ett naturligt och trevligt sätt att lära känna folk. För några år sen var jag med i en del vandringsgrupper och de flesta där var trevliga snälla människor som inte var särskilt ytliga heller. Blandat med män och kvinnor, många singlar och många utländska kvinnor som säkert gärna skulle träffa en svensk man.

Börja bada bastu då hittar du snabbt kåta tjejer i alla åldrar. Du måste vara proaktiv för att ändra på din situation.

De predikar och berättar hur du ska göra så att ditt liv blir lika bra och lyckat som deras liv är.

Hur tycker ni att jag bör göra framöver? Kan jag träffa någon?

Jag skrev att "det var väldigt trevligt och roligt och jag skulle vilja fortsätta ses. Vad tyckte du?".

Så fick jag inget svar men sedan 3 veckor senare då det blev midsommar så dök hon upp som gubben i lådan och skrev "trevlig midsommar!". Jag svarade inte.