Citat:
Ursprungligen postat av
zantera
Såg några avsnitt hos syrran igår av ren slump - hon kollar tydligen på serien och det var något som var i bakgrunden medans vi väntade in en tid vi hade att passa. Satt och funderade på målgruppen för programmet, vem som kommer hem efter en vecka jobb och tänker "nu ska jag koppla av med några avsnitt från Köping!".
Inget ont om människorna som medverkar, det är väl kul att personer med olika handikapp kan finna varandra och ha sin bubbla att leva i. Men det kändes samtidigt obekvämt att kolla på programmet då det kändes som att man förlöjligade dessa individer? Det blev lite "kolla vad knasiga dessa mupparna är som har maskerad och alla verkar helt borta". Var något annat avsnitt där en i gänget skulle åka till Stockholm och vara med i Bianca's talkshow och jag vet inte om han spelade en karaktär för programmet eller om han är sån som person, men det var riktigt cringe att se honom prata om att han var en stjärna och hur mycket han älskade Bianca hit och dit. När han fick möta henne var det också så man fick titta mellan fingrarna nästan, man kände den obekväma atmosfären genom TVn.
Jag håller med. Det är obekvämt.
Folk tittar för att känna sig bättre och för att skratta åt dem. Eller låtsas som att ta en kaffe med Tobbe är precis samma sak som att ta en kaffe med sin bror.
Att göra TV om dessa blir ju nästan automatiskt lyteskomik, till exempel: Följ med Linda när hon handlar nya kläder, eller när Jonte åker bil för första gången.
Man borde låta dem vara och låta de leva anonyma i sin bubbla som består av deras anhöriga, deras gruppboenden och deras vänner som också har olika handikapp. Det är att respektera dem på riktigt. Inte att visa upp dem som cirkusdjur.
Annars blir det vuxna som bemöter dem med bebisspråk och har ett ständigt flin över läpparna som för att signalera att jag förstår fastän jag inte förstår. För vilket egentligt samtal kan en normal vuxen ha med dem?
