Ateister vs kristna debatt

Inte alls.

Jesus var en judisk man från Mellanöstern (Galileen) under det första århundradet.

Befolkningen i denna region hade vid denna tid sannolikt en olivfärgad eller brun hudton, mörkt hår och mörka ögon. Den bleka hy och de ljusa drag som syns på bilden är genetiskt osannolika för en person från den platsen och tiden.

På bilden är Jesus alltför långhårig. I det antika Rom och Judeen var det ovanligt och ofta socialt ifrågasatt för män att ha axellångt hår.

I Första Korintierbrevet 11:14 skriver aposteln Paulus: "Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår?" Det skulle vara osannolikt att Paulus skulle skriva så om Jesus själv hade haft det böljande hår som ofta syns på tavlor.

Bilden visar Jesus i en skinande vit, nästan silkesliknande klädnad.

Som timmerman (tekton) och senare vandrande predikant bar Jesus sannolikt enkla, praktiska kläder av ofärgad ull eller linne. Dessa skulle ha varit dammiga och praktiska, inte vita och dekorativa.

Ett av de starkaste argumenten mot varje specifik bild av Jesus är att de tidiga texterna är helt tysta om hans utseende.

Evangelierna beskriver aldrig hans ansiktsdrag, längd eller ögonfärg. Det tyder på att hans fysiska uppenbarelse ansågs vara "alldaglig" och inte det viktiga i hans budskap.

Om man skulle återskapa en historiskt korrekt Jesus, skulle han sannolikt vara runt 155–165 cm lång (medellängd för tiden), ha muskulösa händer efter år av kroppsarbete, kortklippt mörkt hår som sannolikt var krulligt, och en väderbiten, brun hudton.

Så, nej, folk idag som är vara vid den Jesusbild som du visar skulle inte känna igen den verklige Jesus, så det är en fantasi-Jesus de sett.

Detta är över mig, jag kommer bara behöva ta ditt ord för det.
https://test.mensa.no/home/test/en
Har du gjort detta? Skulle vara roligt att se vad du får. Det mest legitima testet på nätet vad jag vet.

Jag kan ge dig ett enkelt svar. Det är för att icke-existens är omöjlig, och detta beror på icke-existensens egen omöjlighet. Eftersom icke-existens inte är existens (ordet och dess definition ger oss svaret) är existens det enda möjliga.

Det vill säga: omöjligheten hos icke-existens tvingar, genom just denna omöjlighet, fram möjligheten till existens, vilket ger existensen dess egen verklighet.

Eller: Eftersom "inget" eller "ingenting" (icke-existens) inte kan finnas (existera), finns "någonting", existens.

Detta är någonting som jag filosoferat på en enorm mängd tid. Jag följer fortfarande inte med här, logiken är att existens måste finnas för att icke-existens inte är existens? Kan du förklara i mer detalj? Detta kan vara otroligt värdefullt.

Ja.

De exakta detaljerade bevisen? Man behöver inte vara expert på ett område för att förstå att beläggen visar att det är sant.



Men du påpekar inte bara att det stöds av många, utan hävdar att detta visar att det finns rationella skäl till att det stöds. Du använder uppenbart antalet som tror som ett argument för Guds existens.

Det är exakt så.

Behövs ej mer förklaring, egentligen.

Eftersom icke-existens inte kan existera, är existens det ända möjliga.

Dina liknelser blir bara värre och värre.
Hur skulle det vara mindre ondskefullt att skicka folk till helvetet för att de inte vill ”vara i guds närvaro”? Vad fan nu detta betyder?
Hamnar man inte i helvetet då om man vill vara i Guds närvaro, men inte tror att han existerar?

Då blir 'existens', det som lägger grund till all verklighet. Eftersom det måste finnas någonting som avgör hur denna existens ska se ut, och vid detta lag finns ingen slump eller existens att basera det på så måste detta baseras på ett val, vilket kräver en vilja, och därifrån får vi gud. Existensen själv med ett medvetande.

Nja, så långt, eller kort, beroende på hur man ser det, behöver man varken sträcka sig eller avstå.

Inom detta resonemang blir “Gud” inte en orsak eller skapare av existens, utan snarare en medlare, förvaltare eller någon som manipulerar den. Det vill säga, “Gud” är inte skaparen eller orsaken till existens, utan något eller någon som verkar inom dess existentiella förutsättningar.

Inte olikt hur du eller jag skulle kunna betraktas som medlare, förvaltare eller manipulatörer av den mänskliga världen, hur vi medlar, förvaltar eller manipulerar mänskliga samhällen utifrån våra egna ideal om hur de bör vara.

En definitionsfråga. Gud kanske inte skapar existens, men han är existens, och skapar allt i existensen. Men här närmar vi oss gränsen av vårt mänskliga förstånd.

Nja, det är bara ett ramverk av förstånd som verkar inom begränsningarna eller förutsättningarna för att förstå existensen.

Då frågar jag: vad ligger bortom existens, bortom “Gud”?

Är du kapabel att transcendera?

För om “Gud” verkar inom begränsningarna av existens, och du är kapabel att förstå och begrunda dess bakgrund…

Det verkar logiskt på någon nivå enligt mig, men jag har svårt att förstå det mesta av det du skriver ändå, så det kanske är bättre om du svarar på dina egna frågor?