Citat:
Ursprungligen postat av
kyrkstocken
Det mest kända exemplet är väl torbjörn nilsson och hans arbete med nämnda Willi Railo (i alla fall för oss äldre som minns blåvitts storhetstid.).
https://www.svt.se/sport/fotboll/svennis-drag-for-att-hjalpa-torbjorn-nilsson-tog-hjalp-av-psykolog-var-valdigt-frustrerad
Törbjörn blev ju sedan tränare för bl.a. ÖIS.
Det var något specialår då serieledaren fick gå upp efter halva säsongen och ÖIS full på målsnöret. Luften gick fullständigt ur laget och man gick från missad uppgång efter halva serien till att åka ut ett halvår senare.
Det påminde mig om Torbjörns bryt som spelare men såg aldrig någon förklaring i media.
Det mest kända exemplet INOM FOTBOLLEN
Inom en del andra sporter är mental träning så vanligt att få sticker ut, men en är Thomas Fogdö, som efter han blev invalidicerad, tog sina kunskaper och erfarenheter gällande mental träning från sin idrottskarriär och blev föreläsare om sådant för företag m m.
Citat:
Ursprungligen postat av
Fanochhans
Har inte alla lag tillgång till en psykolog idag?
Citat:
Ursprungligen postat av
MrOrdonnee
Är det en skillnad på psykisk träning som du skriver och mental träning?
"På 1890-talet utfördes de första idrottspsykologiska experimenten av Norman Triplett. Under 1950-talet började pionjärer som Dorothy Hazeltine Yates i USA tillämpa mental träning i praktiken."
1965 bildades världsorganisationen International Society of Sport Psychology (ISSP), vilket markerade starten för idrottspsykologi som ett internationellt erkänt globalt forskningsfält.
De flesta elitlag har väl haft idrottspsykologer kopplade till sig på olika sätt under 2000-talet? Både på individ och gruppmivå?
I många andra sporter är det organicerat och det vanliga är att elitidrottarna kör mental träning enskilt med "självhypnos"
medan i fotboll vet jag inte om alla elitklubbar har det tillgängligt, MEN jag vet att väldigt få elitspelare kör med "ordentlig" mental träning, vilket bekräftades av en undersökning som publicerades ett par veckor efter Hammarbys Marbellaläger 2024. Gällande Hammarby har det även bekräftats av Paulos Abraham att det är mycket ovanligt. Vet inte om han menade att det är bara han eller om det är någon enstaka mer.
Jag har använt lite olika ord för att försöka få korkskallarna att begripa, vilket de inte gjort ändå
för någon lärd, men ändå korkad, hävdade att "mental träning" - och då menar han BARA sådant som t ex Uneståhls med inspelade band/CD/fil* - inte har bevisad effekt, MEN han har den insnöade inställningen gällande bevis även gällande parapsykologi att det måste bli 100 % träff för att anses bevisat, i tester utformade som DE utformar, fastän det är ju bevisat många gånger - men inte 100 % - att det går...
*Sådan "självhypnos" , som t ex Uneståhls, är bara en del av idrottspsykologin.
Det finns även sådant som:
/
"För"laddning inför match. Sådana har såklart även fotbollsspelare. Ett problem är att olika spelare behöver olika uppladdning och pratsamma kan STÖRA spelare som vill ha tyst, speciellt om de pratar till just dem, medan andra kan behöva prata före t ex om de är för nervösa.
((Då vi åkte till större tävlingar och hade med flera som startade samtidigt, så vi hade flera ledare än bara mig, delade vi in spelarna INTE efter lagtillhörighet utan efter personlighet, behov och situation. En del behövdes lugnas ned, andra varvas upp, koncentreras medan en del ville ha tyst och laddade bäst själv.))
/
Peppningen alldeles innan start. Kanske några sista ord från coachen. Gissar att alla fotbollselitlag har någon "igångskrikning" MEN det är stor skillnad på de bra och de dåliga.
((Speciellt i en match mot ett lag, som var skyhöga favoriter mot oss (innan motståndarna begrep att vi hade snabbt stigande ungdomsstjärnor) blev en del i motståndarlaget chockade av vår kraftfulla igångskrikning, jag hörde en av motståndarstjärnorna säga uppgivet "Det hörs hur det kommer att gå" påverkad av att en av deras stjärnor inte ens hade kommit än. (Han kom. Vi vann.))
/
Lagmoral. Enormt stor skillnad mellan olika lag. I en del lyfter ledande stjärnor lagkompisarna,
i andra sänker ledande stjärnor de andra t ex genom att klaga då en passning bara för att den kom någon meter fel!
Det finns även "ruttna äpplen" som kan sänka annars bra lagmoral genom att vara enormt själviska, t ex ta åt sig hela äran även för mål där deras del var liten och enkel, men tackar inte ens de som gjort det svåra hårda förarbetet, ibland även tagit smällar för att få fram bollen till frilägen. T ex såg jag problemet direkt, inte första målet för det skapade han själv men ett senare då Djukanovic blev frispelad till ett lätt mål och tackade inte ens passaren utan det var "Me, me, me"... Det påpekandet har jag fått skit för bland korkskallar bland Hammarbyfansen, som inte begriper sådant.
Däremot är det ok då målgörare springer till klacken och viftar med sig lagkompisarna, även ok då målgöraren får glädjefnatt och inte vet själva vart de tar vägen
((Då jag tog över första klubben fanns det några mycket själviska divor bland de bästa seniorerna, två åkte inte ens med på längre bortaresor för att de gillade inte resorna! Först brydde jag mig inte om seniorlaget för det fanns inga alternativ och inga pengar, satsade istället på ungdomsverksamheten (som jag lånade ut egna pengar till) men då ungdomssatsningen blev ca 15 år fick jag årsmötet att bestämma "Enda giltiga frånvaron är egen begravning

" Då bytte divorna till annan klubb. Kvar från året före blev bara den bäste, en förstaårssenior, jag och några mycket dåliga seniorer, som nu de yngre var bättre än. Så jag trodde vi skulle åka ur, men utöver att de unga utvecklades ännu mer, blev lagmoralen så enormt mycket bättre av "utrensningen" att det var snudd på att vi gick upp! (Vi gick upp året efter.))
/
Omladdning efter förlust. Kanske inte de äldsta, men yngre har hämtat sig
kroppsligt (om de inte har skador) på några DAGAR, men det var t ex uppenbart att Hammarby inte hade återhämtat sig
mentalt i matchen efter förlusten mot Rosenborg. Inte heller klacken hade återhämtat sig

TVkomentatorerna pratade om hur tyst den var före matchen.
Jag VET att det går att återhämta sig mentalt snabbt om man har tränat mentalt...
((T ex jag höll på med flera idrotter parallellt. Ibland var det tätt till nästa tävling. T ex en gång efter en kännbar förlust hade jag bara några TIMMAR till att jag behövde vara mentalt återhämtad, så jag satte den processen på turbo (med bl a hög basmusik i passande tempo). Sedan vann jag nästa.))
/
Stört tänkade hos motståndare - eller feltänk hos idrottare själva.
En del är känsliga för psykningar,
men det har varit flera rent korkade uttalanden i media före tävlingar, som har varit extra tändvätska för motståndarna. En del enskilda idrottare har satt korkad för hög press på sig själva t ex svenska bröstsimmerskan, som var bäst i världen/europa, har glömt namnet, hon var favorit till alla loppen, men hon sa i media att hon skulle vinna alla. Det blev skit... Hon borde ha vetat att hon var extra känslig mentalt för hon hade ätstörningar.
Underskattning är farligt.
Tror man inte att man har någon chans så har man ingen chans. (Utom den sämste speedscatearen i OS där de andra körde ihop och föll
Så det kan vara svårt som ledare att få olika personligheter att bli på bra nivå.
Psykningar kan även ske i media då motståndare fås att tänka fel, men det är mycket vanligare på plan.
((Mycket tycker jag inte är ok, så jag har inte gjort annat än utnyttjat motståndares underskattning eller nervositet. Utom vid första kvalet till klubblagsjunior-SM,
då det redan var klart att motståndarna vann det, råkade de ut för mitt skämtlynne, ett tag hade jag gömt alla deras vänsterskor

men de fick tillbaka dem innan uppvärmningen.
Vid ett senare klubblagsSM-finalspel gav nästa tidiga morgons klara favorit mot oss motståndare en bunt "gratisstraffsparkar". Finalspelet var i Stockholm och de var från en småstad och sugna på att se utelivet men jag hörde att de hade pratade om problem att hitta in till stan - så jag skjutsade dem

Alla, utom en som stannade hemma, var skitdåliga morgonen efter, hade ingen chans mot oss.))
/Självförtroende/känsla.
Enormt viktig. Speciellt för strikers, därför kan deras effektivitet varriera mycket p g a hur det varrierar för dem.
((Så jag uppfann en "självförtroendebyggare" för barn. Många hade problem med att de jämförde sig med jämngamla klubbkompisar, som var i Sverigeeliten, men jag införde personliga tester, som de fick komma och göra "när som helst" vid väntetider. Staplar, som fylldes i vartefter de klarade testerna, uppdelade på olika delar av spelet. Hade linjer för 10-, 13-, 16- och juniorstjärna d v s de hade skillsen att vara det då de nådde linjerna, så de behövde inte jämföra sig med ungdomslandslagsspelarna utan kunde jämföra med sin egen utveckling istället.))
Ses av ledarna även utanför planen.
Kim Hellberg var mycket bra på det i Hammarby. Det finns säkert bra sådana ledare även i andra klubbar - och dåliga i en del klubbar

Mycket olika behov hos olika spelare, en del har stort behov, en del har s g s inget behov.
Taktik är till stor del psykologi.
T ex ta bort playmakern.
Punktmarkeringar även innanför "handskaksdistans" som många finner mycket irriterande.
Skymma målvakten med händerna

(Händerna halva distansen mellan en själv och målvakten.)
Idrottspsykologi är alltså många olika saker. En del mental träning kan man som ledare göra på spelarna utan att de inte tänker på att det är det