Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Håller med dig om mycket, men tror inte det var en impulshandling. Men du kanske menade att själva attacken skedde genom ett blixtöverfall. Sen tror jag inte han tappade kontrollen, utan att han under lång tid (sedan han släpptes ur fängelset) rört sig mot en identitetskollaps.
Sen tar du upp något viktigt, att han försöker reglerar obalansen i sin miljö och inre, genom att återta kontroll och makt. Det han i flera år fantiserat om eskalerar i intensitet och i takt med yttre förluster som bortgången av farmorn och pappan.
Rena spekulationer: det som fick honom att utföra dådet just nu, är att han kan ha förlorat bostaden, grannarna var bortresta över jul, samt att han satt ensam över jul och insåg att han var helt ensam.
Jag citarar ditt inlägg som du nämde om Robins "identitetskollaps". Jag har ju läst dett tidigare, men mindes inte just den termen. Jag tycker att det är intressanta teorier om hur Robin kan funka.
Och där kanske hans basala anteckningar om hur hans överfall ska gå till, spegla hans starka behov av kontroll.
Man tänker sig annars att en "skiss" om något man planerar göra, vanligen inte tar upp (för en själv) underförstådda punkter på det vis han gör.
Han skriver upp punkter som att det skulle vara ett uppdrag från någon annan. Ett jobb som ska utföras.
Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Jag tycker det är en rimlig hypotes att beskriva honom som du gör!
Tidigare hade han högt uppsatta mål som med stor sannolikhet var för högt ställda med hänsyn till hans kapacitet. Efter att dessa grusades (i.o.m hans tidigare dom) så verkar han tappat fotfästet och förhållit sig till en mer praktisk verklighetsförankring, där han istället förlorat sin egen självbild och fastnat i fantasier och parafilier. Och som du skriver, med en emotionell omognad och avsaknad av självrreflektion.
Går i samma linje med att köra om bilar i 160 blås med sin pimpade fejkpolisbil och frontalkrocka med en taxi. Likgiltighet inför konsekvenser. T.o.m sina egna!
Ja, målen han hade verkade vara för högt uppsatta. Det som för andra skulle vara bara "drömmar", det var verkliga mål för honom.
Det finns ett verkligt glapp i förståelsen för sitt eget jag hos Robin tror jag. Saknas det reglage på något vis? Som hos ett litet barn, som lever lite i nuet. Behoven styr här och nu utan närmare eftertanke?