Adderar objektivitet något värde till mening och etik?

Det som bör förtydligas är hur detta, i sådana fall, är relevant i relation till frågan om vad objektiva värden skulle kunna tillföra mänskligt handlande.

Vad än som i grunden motiverar enskilda individer till handling, så kan ju dessa ta intryck av objektiva och utrönbara värden eller bindas av olika fakta om tillvaron? Dessa värden kan också vara irrelevanta för samma individer av olika skäl (exempelvis för att de sammanfaller med ett en pragmatisk inställning).

Kort och gott, så är det svårt att begripa vilken relevans i sammanhanget det har om den handlande tar intryck av objektiva värden eftersom det känns bra för henne själv eller av några mer "upphöjda" skäl.

De flesta människor tjänar på att i regel agera moraliskt eftersom det skapar ett fungerande och välmående samhälle som gynnar dem själva.

Om man förstår att man gynnas av ett sådant samhälle och hur man ska agera för att bidra till detta samhälle så blir man mer benägen att göra det, vilket de flest tjänar på.

Genom att få så många människor som möjligt att tjäna på att begå goda handlingar så skapas ett omtänksamt samhälle utifrån människans själviskhet.

Om man, som du, har uppfattningen att det finns objektiva värden som avgör vad ett gott samhälle är och samtidigt menar att människor (utifrån egenintresse) agerar i linje med dessa värden, så har man besvarat trådens frågeställning om objektivitet adderar något värde till etik med ett rungande ja.

Nej. Vad TS frågar är vilken betydelse objektiva värden som är oberoende av samhällets och människans välbefinnande har.

TS vill att vi i vår diskussion ska utgå ifrån värden som saknar syfte att eftersträva. Han undrar vad det finns för värde i att eftersträva dessa värden.

Om du tänker dig att det skulle bli objektiva konsekvenser av att inte följa den objektiva meningen då?
Skulle du ändra din ställning?
Ifall man faktiskt blev dömd och skickad till skärselden eller himlen.
Skulle objektiva meningen ha en funktion?

Objektiviteten skulle inte ha någon funktion, eftersom man då fortfarande bara skulle eftersträva meningen för personligt välbefinnandes skull. För att man vill komma till himlen eller undvika skärselden. Inte för att man värdesätter att följa den objektiva meningen i sig.

Har det inte en funktion att den visar en vad som leder till skärselden?
Eller har jag missförstått vad en funktion är?

Nej, eftersom viljan att undvika skärselden är subjektiv. Det kan i teorin finnas människor som hellre vill till skärselden än till himlen, och därmed finner det rätt att begå den typen av handling.

En objektiv mening är per definition inte beroende av sina konsekvenser för att vara värd att eftersträva

När någon inte vill till skärselden, då har det väl ändå en funktion?

Nej, det har inget med saken att göra. Man gör på ett visst sätt för att man personligen inte vill till skärselden. Inte för att det är värt att göra saken i sig självt.

Det är två helt olika skäl.

Jag skulle definiera att ha en funktion som att ha en egenskap att producera en viss effekt, antingen när den används (aktiv funktion) eller när den existerar utan att användas (passiv funktion). En objektiv mening har en effekt på omgivningen när en sådan existerar och kan noteras genom observation av dess effekt på dem som blir medveten om den. Därför drar jag slutsatsen att objektiv mening har funktion. Objektiv mening behöver inte påverka vad någon vill eller tycker är värt för att ha en funktion, den behöver endast ha en observerbar effekt, anser jag. Ett visst resultat givet ett antal parametrar, det är en funktion.

Ja, det är en korrekt tolkning.

Att moral och etik minskar eller undviker effekterna av lidande kan potentiellt utgöra ett argument för en objektiv företeelse i ett orsakssamband dock. Däremot är värderingen att en individ ska eller bör göra detta subjektiv. Den värderingen delas nämligen inte nödvändigtvis mellan individer, grupper eller kulturer, och inte heller förståelsen av moral eller etik.