Varför älskar folk att rollspela fattiga?

Hade jag varit tjugo i dag, så hade Spotify varit rena drömmen, så inget ont om det. Även många andra prenumerationstjänster, men har man fem-tio stycken så blir det ganska mycket pengar.

På min tid förekom för övrigt mycket kopiering, både vad gällde spel, film och musik.

Har yngre arbetskompisar som säger att de måste ta extrapass för att ha råd att betala mobilen de nyss köpte, inte för att få råd att köpa en ny mobil.

Tror aldrig jag hört någon säga att de tar extrapass för att kunna köpa lite fler aktier eller fonder.

Jag känner en person som jag vet sitter inne på värdepapper och dyl på flera miljoner - ändå sitter man och deklarerar att det är "tuffa tider" och att man måste skära ner på prenumerationer tex Spotify osv.

Vad är psykologin bakom detta, att LARPa fattig? Har märkt att det är många människor som anser att ens sparpengar är någon slags fiktiv summa som inte existerar, och om det är tomt på kontot vägrar man ta av de pengarna. Är inte detta någon slags sjukdom, när man verkligen analyserar det? Jag slår vad om att igenkänningsfaktorn är hög ifall ni tänker på människor i er närhet som rollspelar fattiga trots att de inte är det.

Spelar väl ingen roll om man har miljoner. Det handlar om principer.. är det verkligen värt att ha Spotify? Vad får man i sin ägo? Absolut ingenting.

Jag känner en person som jag vet sitter inne på värdepapper och dyl på flera miljoner - ändå sitter man och deklarerar att det är "tuffa tider" och att man måste skära ner på prenumerationer tex Spotify osv.

Vad är psykologin bakom detta, att LARPa fattig? Har märkt att det är många människor som anser att ens sparpengar är någon slags fiktiv summa som inte existerar, och om det är tomt på kontot vägrar man ta av de pengarna. Är inte detta någon slags sjukdom, när man verkligen analyserar det? Jag slår vad om att igenkänningsfaktorn är hög ifall ni tänker på människor i er närhet som rollspelar fattiga trots att de inte är det.

"En blir inte rik på stora inkomster, utan på små utgifter".

Investeringar som fonder och aktier är ju inte pengar.
Man äger en del av ett bolag. Man kan säga att folk som har ett hus som är värt 10 miljoner, men bara lån på 2 miljoner också har väldigt bra ekonomi - men vardagsekonomin tillåter ändå inte hämtmat varje dag.

Att låta sina investeringar vara ifred och jobba är A och O för att bli rik.

Jag tror att välbeställda människor ofta talar tyst om sin rikedom, för att de ska slippa tiggerier. Annars blir det ju väldigt lätt så. Jag har t.ex. en vän som hamnade på kvällstidningarnas lista ett år - den där "kommunens rikaste personer". Det var bara det att han hade sålt ett företag, men snabbt investerat pengarna igen. Så det var liksom inte pengar som han "hade".

Men folk - även sådana som man aldrig hade trott det om - blev som tokiga. De började be honom om pengar till både det ena och det andra, han förväntades betala mer till olika insamlingar (t.ex. bröllopspresent till någon i gänget), och när han hade varit ute och ätit med något sällskap så var det flera som tyckte att han borde ta hela notan eftersom "han har ju råd", och liknande. Så jag förstår om man gömmer sin rikedom bakom en gammal Volvo och en fransig trenchcoat...

I dagens nya sköna Sverige finns det även en mycket reell risk för rån eller home invasion...

Sånt här som gör mig rädd att vinna miljoner på Triss eller liknande. Att det alltid ska vara en kamera som filmar när man vinner och ett stort stohej som sen sätter vardagen uppochner. Bara sätt in pengarna på mitt konto och knip tack