Är det viktigt att ha något gemensamt intresse med sin partner?

Nej men det är en bra jämförelse med att människor vill få sina intressen uppmärksammade mer än att delta i andras.

Min uppfattning är att det är väldigt vanligt att människor anser att andra är tråkiga eller jobbiga utan att inse att allt de fascineras av eller roas av, inte delas med resten av världen.

Poängen med relationer är inte att bli speglad av dem utan att få bekräftelse på vem man själv är och ge andra bekräftelse. Något som är hyfsat sällsynt då människor hellre söker efter dem som är samma lika, som de själva.

Om jag ville dejta min spegelbild eller endast ha människor lika mig själv i mitt liv, hade otroligt få människor överhuvudtaget fått en millimeter av min person.

Livet är tråkigare när man redan är "färdig" intressemässigt.

Det håller jag helt med om. Själva essensen och meningen med att leva är utveckling. Enligt mig iaf.

Ja. En partner blir man intresserad av, av olika skäl, sedan kommer deras intressen. Man är som ett tomt ark när man träffar någon ny, som är helt färsk på de områden någon annan kanske kan en hel del om.

Dock står jag fast vid att det inte är supervanligt att människor har en mängd olika intressen de helhjärtat går in i. De flesta tycks leva efter något: "Äta, sova, arbeta,.dö" i vilket de pressar in lite träning och straming/tv-tittande till ibland.

Jo man får se till att välja med omsorg. Eller vara påhittig själv. Finns valmöjligheter.

Exakt, när det gäller mänskliga relationer kan man hitta studier som säger väldigt olika saker.

Här kan du läsa om fynden i enkelhet. Studien finns även länkad i artikeln.
https://www.huffingtonpost.co.uk/2017/05/17/how-the-differences-keep-a-relationship-together_n_17206178.html

Håller med om det. Det viktiga är inte "intressen" utan att man kan ha roligt ihop och ge varandra intellektuell stimulans på den tid man spenderar ihop. Den tid som man inte spenderar tillsammans räcker det med att man respekterar hur ens partner väljer att spendera den tiden.

Jag tror inte heller på att man måste ha gemensamma intressen, men man måste ju kunna umgås med varandra i vardagen och ha kul tillsammans. Om båda två vill göra HELT olika saker så kanske man inte umgås så mkt. Både jag och min sambo har väldigt specifika intressen som vi inte delar med varandra och istället ägnar oss åt själva eller tillsammans med andra. Det är klart att vi pratar om det ibland, men vi utövar det inte med varandra. Vi håller dessutom på med olika typer av träning.

Annars så gillar vi samma saker i vardagen. Laga mat, kolla film och sport på tv, lyssna på poddar osv. Om han bara skulle vilja flänga runt och hålla på med sina fritidsintressen jag har så skulle vi ju inte få så mkt tid tillsammans. Det gäller att kunna ha kul tillsammans utan att det ska krävas en massa pådrag och aktiviteter.

Det glömde jag, såklart! Men intellekt och förmåga att vara rolig att umgås med brukar ofta gå hand i handske enligt min erfarenhet.

Väl uttryckt. Då behövs inga större arrangemang eller förberedelser, då kan det vardagliga bli fantastiskt härligt!

Ja enkelt är bra.
Om det behövs att det händer massa saker runtom är man nog inte rätt i längden för varandra.

Ja jag tycker det. Kan man göra absolut "ingenting vettigt" och ändå må riktigt bra tillsammans är man nog på rätt spår.

Ja, det är där man vill vara.
Alla detaljer runtom som intressen spelar nog mindre roll på det stora hela om man bara matchar med hjärnorna.
Då löser sig säkert resten.

Sant! Det brukar gå hand i hand. Både humor och samtal kräver att man på nått sätt klickar intellektuellt/språkligt