Är det viktigt att ha något gemensamt intresse med sin partner?

Någon utomhus aktivitet som gå träna, promenera osv?
Eller någon hemma aktivitet som att se filmer, lyssna på musik, spela sällskapsspel.

Vad har du för gemensamt med din partner eller fd?

Skulle du bara kunna tänka dig vara tillsammans med någon bara för att ni klickar, ni är attraherad och sexet är okej. Men ni delar absolut inget annat?

Ja det underlättar.
Annars är det bara knulla o betala räkningar.

Nej, bara hålla på att knulla håller inte i längden, det måste finnas mer än så!

Inte nödvändigtvis gemensamma intressen. Men en inte alltför olik personlighet kan vara bra.

Det kan vara bra istället för att den ena älskar bilar MC och den blåhåriga partnern är yrkesdemonstrant och vill chilla sittandes på motorvägarna och skanderar olja dödar.

Jag delar min frus intresse i matlagning och äter gott och berömmer henne.

Enligt min erfarenhet, nej inte nödvändigtvis. Betydligt viktigare att man har en någorlunda kalibrerad syn på tillvaron här på jorden, vad som är viktigt och värdefullt eller inte.
Sen skadar det såklart inte om man har gemensamma intressen och gillar göra samma saker emellanåt.

Det är väl genom intressen man lär känna varandra
Men bra att vara ifrån varandra lite då och då också

Att ha totalt olika intressen och smak är nog början på ett misslyckande

Man behöver som minst ha bra samtal gemensamt och kunna ha kul ihop. Tror även det kan bli svårt i längden om man inte vill spendera sin tid på någorlunda lika sätt. Då får man ju knappt någon tid ihop om man inte har nått gemensamt.

Har själv aldrig haft en partner med lika intressen eller ens värderingar och hur man ser på världen och livet.
Det i sig är inga problem.
Men det kan kännas lite ensamt och förminskande ifall ens intressen inte är accepteras av partnern, eller att det kan kännas lite tråkigt om man är i extas över sitt projekt men ens partner då inte förstår vad man gör.
Kanske rakt av tycker att man har en pinsam hobby.

Min utmaning till mig själv borde vara att träffa någon som jag har något gemensamt med, även om det bara är något litet.
Men då finns ju risken att jag känner mig förstådd. Och det är ju läskigt.

Jag är uppvuxen med föräldrar som har egna intressen och sedan har dom nått litet gemensamt.
Det har funkat för dom trots att dom inte förstår varandra men ändå på nått sätt ändå förstår varandra.

Jag har alltid varit ensam i mina intressen och folk har alltid tyckt att jag är lite av ett weirdo.
Har provat att öppna upp mig mer och bjuda in till mina intressen.

Kunna ha kul ihop är helt otroligt viktigt! Betydligt viktigare än "gemensamma intressen". Jag gillar min egentid och brukar trivas bäst med de som har samma behov. Men att gilla göra vissa saker tillsammans känns så självklart ändå, även om det kan vara så random och obetydliga saker så jag inte ens skulle benämna dem "intressen".

Det är nog grundläggande att man har respekt för att man har olika intressen. Att leva med någon som tycker man engagerar sig i saker som är löjliga eller meningslösa måste vara förödande, själsdödande.

Man ska heller inte glömma att en sådan situation kan uppstå även om man på ytan har "samma" intressen men åt olika håll, olika specialiteter. Det kan kväva glädje. Inte bara i ett förhållande utan - än värre - för ett eget speciellt nisch-intresse.

Sånt gör man inte mot någon man älskar och innerligt tycker om, då är det på riktigt fel på någon eller någonstans.

Nej, absolut inte. Har testat att vara tillsammans med killar där det just bara klickat och man varit attraherade av varandra men efter ett tag blir det så oerhört tråkigt och själlöst.
Man behöver ju inte dela exakt alla intressen men helt klart majoriteten annars förstår jag inte ens varför man ska umgås med varandra