Kan nån ha en diagnos innan de får den?

En diagnos är en etikett som klistras på, den har i sig inget att göra med det som diagnostiserats.
En tvångsonanist onanerar tvångsmässigt vare sig det finns en diagnos eller inte.

Man lider av något men diagnos är ju ett dokument eller stämpel (kommer inte på rätt ord). Man kan givetvis ha en diagnos utan att man vet om det. Diagnos är väl mer ett konstaterande, som kan ge rätt till stöd, vård, ersättning osv.

En psykisk diagnos är en etikett på en samling symptom. Inte samma som en specifik sjukdom. Du kan ha ett eller flera allvarliga symptom, hur länge som helst, utan att du bedöms uppfylla diagnosvillkoren. Eller t ex att läkarkåren bestämmer sig för att skapa en ny diagnos (dvs tikettera en samling av symptom).

Precis! Jag höll på att skriva om det i mitt inlägg ovan men det blev för svamligt så jag strök det stycket.
Men det är lite som handikappad, funktionsnedsatt, funktionsvarierad och person med funktionsvariation osv (vad blir nästa ord?). Vi går mot ett krångligare och otydligare språk för att vi kollektivt lider av någon slags beröringsskräck för det som är annorlunda och (upplevs som) lite fel eller sämre. Samt, som du skriver, att det kan bli ett elakt mobbningsord.

Man kan inte byta ord hela tiden. Och byter man inte blir man anklagad för funkofobi. Men vad var det för fel på ordet handikapp? Autist har redan blivit ett skällsord. On the spectrum försöker de nu med på engelska. För IF sa man tidigare mentally challenged vilket upplevdes som ett positivt ord, men idag låter det extremt negativt. On the spectrum kommer bli likadant.

Kan man inte bara bestämma att man ska ha ett beskrivande ord, och sedan kör man på det? Jag är dock för att ändra NPF till UNF (utvecklingsneurologiskt funktionshinder/-variation), eftersom ADD/ADHD och autism inte i sig är psykiatriska tillstånd även om psykiatrisk pålagring är extremt vanligt. Om ordet beskriver bättre är jag för det. Ändra för att undvika stigma, då kanske det är bättre att inte stigmatisera dem med funktionshinder/handikapp.

Skillnad på åkomma och bedömning.

Problemet är väl att det inte finns något bättre samlingsord inom psykiatriska diagnoser.

Normalt sett så säger man ju att en person ser sjuk ut, eller att man misstänker att någon är sjuk eftersom personen uppvisar vissa symtom. Men då ADHD, Autism eller värre saker som psykopati inte är sjukdomar så behöver man ett annat ord än sjuk, och då blir det diagnos.

Ja, du kan naturligtvis ha diabetes utan att fått en diagnos eftersom diabetes är namnet på en sjukdom. Får du en diagnos så är den förmodligen mer specifik, exempelvis "E10.0 - Diabetes mellitus typ 1 - Med koma" enligt ICD 10-systemet. (Så tror jag i alla fall att det fungerar, är inte läkare själv.)

Kan man ha en 2:a på vänster frambroms innan man besiktigat bilen? Tror inte det. Rent språkligt är en diagnos något som faller ut av en bedömning och innan bedömningen finns inget utfall. Sedan är det ju en helt annan sak att folk med psykiska problem även kan ha svårt med det språkliga.

Vare sig de har eller inte har diagnos kallar jag dem bokstavsbarn. Även vuxna. Tycker det funkar bra. Menar då ADD/ADHD, autism, dyslexi. Talar jag med insatta kallar jag det NPF, och ja, jag inkluderar psykopati i detta, då detta faktiskt är en NPF, och andra gör samma sak. Det blir ju mer tveksamt om man vill tala om andra personlighetsstörningar som man inte riktigt vet vad de beror på. Vill man säga att någon kanske har en NPF eller personlighetsstörning, så nej, det finns ju inget samlingsord för det.

Då kan jag förstå att man säger diagnos.

Semantik. Du förstår säkert vad jag menar så, diagnosen är såklart utfallet när det blivit konstaterad efter bedömning, men i fallet diagnos måste ju bakgrunden som diagnosen är baserad finnas redan för den ens ska kunna ställas. Läs hur TS formulerade sig så kanske du förstår varför jag svarade som jag gjorde. Att vissa använder diagnos som slang bör man kunna se mellan fingrarna på.

Jag ber om ursäkt om jag missförstod dig och det är möjligt att jag fortfarande missförstår dig, dock inte med avsikt.

För att förtydliga mig så tycker jag det skapar problem när begreppet diagnos likställs med det bakomliggande tillståndet, problem som inte bara handlar om språkligt hårklyveri.

Det finns exempelvis många människor i Sverige som betraktar sig själva som utbrända. Tidigare fick de diagnosen "F43.8A Utmattninsgssyndrom". Nu tas den diagnosen bort i och med att Sverige övergår till ett internationellt diagnosregister där motsvarande diagnos inte finns med. Många som tidigare hade diagnosen blir då upprörda därför att man tar bort deras diagnos utan att deras tillstånd har förändrats. Det senare borde ju inte vara möjligt om diagnos och tillstånd vore samma sak, men det är möjligt därför att det inte är samma sak. Här skapar sammanblandningen problem.

Men vi menar kanske samma sak och då pratar vi bara förbi varandra.