Hur många har egentligen varit mobbade?

Det påverkas av den spegel man betraktar sin barndom med. Den som idag är nedstämd tenderar att minnas relativt mycket negativt (jämfört med om samma individ idag har det bättre och då minns mer positiva saker). Dagens unga vuxna definerar också allt mycket mer lättvindigt, "mobbad" blir om nån en gång tog deras suddgummi, medan förr var det mer att det stod en ring runt en varenda rast och sparkade en. Därför blir frågan knepig, dubbelbottnad men intressant.

Så du menar att det måste handla om kollektiv misshandel för att kallas mobbning ?
Jag anser att så fort en person blir utfryst och får öknamn. Så är det mobbning
När något sker i grupp mot en person, eller få personer

Det sker även ibland vuxna och inte alltid på skolgården. Däremot inte lika vanligt.
Det finns dåliga arbetsplatser också

Det kan vara svårt det där med mobbing.
Själv var jag utsatt under mellanstadiet, och den som drev det var vår lärarinna.
Helt nyexad noll koll och störde sig grymt mycket på att jag inte var som alla andra, brådmogen med tidig pubertet samt en del problem med dyselexi.
Hon hade ett par gyllene pojkar som fick bete sig hur som helst. Löste sig när vi kom upp till högstadiet.
Sen under en period på jobbet, några chefer som satte i system att bortse från delar i utvecklingsprojekten och körde managing by fear. Jag bytte avdelning, 6 månader senare hade resten av gruppen slutat och cheferna fick se sig efter nya jobb.

Så många blir nog utsatta någon gång under livet, sen finns de som klarar av att inte ta strid går under radarn etc. men majoriteten som vågar säga till kommer nog någon gång utsättas för mobbing om de sticker ut.

Kanske det men jag (och troligen många från min generation) ser mobbning som något tyngre än vanligt retande eller tillfällig taskig kommentar...

Jag tror dock jag har en ganska klar syn på hur det var i skolan för mig och den varierar inte beroende på hur jag känner.

Jag har väl inte skrivit det? Utfrysning och kallas öknamn av många kan definitivt vara mobbning.

Visst, jag har läst det även kan förekomma på arbetsplatser...

Baserat på mina 9 år i grundskola, mobbing förekommer knappt efter det, så var 1-2 i varje klass ganska mobbade. Jag tror det är samma antal nu men skolan motarbetar numera mobbing så de har det bättre. Dessa blir mobbade för att de sticker ut och är lite udda och det är ju synd. Å andra sidan styrs hela världen av mobbingoffer som Elon Musk så det kan även vara en drivkraft för framtiden att ha en dålig barndom. Sedan anstränger man sig när man vill bevisa att mobbarna hade fel.

Det finns inget som en "perfekt barndom".

På alla arbetsplatser som jag har varit på, så har jag blivit mobbad. Över 10 år nu. Jobbar inom vården och tyvärr med kvinnor. Det har varit skrik för att trycka ner en, prat bakom rygg för att påverka gruppens syn om en som person och kollega. Arga, stirrande blickar. Oklart varför egentligen. De tror att man inte kan något och när det visar sig att man kan mer, så blir de avundsjuka.

Fått ta upp det flertalet gånger med chefer. Majoriteten av gångerna har det kvinnor. Vissa män har tagit ut det på arbetsplatsen med aggressivt beteende och uppmuntrat till bråk. Du anar inte hur patetiska människor kan vara när de får sin världsbild krossad.

Jag är en individ som sticker ut på många sätt. Utseendemässigt, kunskapsmässigt och personlighetsmässigt. Jag kommer aldrig att sluta vara mig själv för att passa in. Aldrig.

Alla är inte mobbade nej, och alla som inte är mobbade är inte själva mobbare heller. Finns de som ställer sig utanför och ignorerar både att andra blir mobbade och att andra är de som mobbar. Men man minns ju hur det var i skolan, främst grundskolan. Så sjukt många som var mobbade och många som mobbade. Det mesta var psykisk mobbning. Hånfulla ord om andras utseende och om andras icke intelligens. Det hette att andra var fula, andra var tjocka, andra var dumma/korkade. Och sa de inte det direkt till dem snackade de skit bakom ryggen på dem. Det var nog inte många som hamnat utanför mobbningen. Upplever att det var något bättre på gymnasiet när många gick på andra skolor. Några höll dock fortfarande på med samma beteende under första och andra året. Antar att de växte upp såsmåningom. Men kan än idag inte se en gammal mobbare som något annat än en mobbare...

Majoriteten av alla som röstar på SD. Jag vägrar tro nåt annat.

Det fanns en flicka i årkurs tre som var elak mot Gosepuffen. Gosepuffen blev ledsen och drog sig undan. Flickan fortsatte reta Gosepuffen trots att fröken sagt åt henne att sluta. Till slut blev Gosepuffen så ledsen att Gosepuffen blev arg. Gosepuffen bet flickan i armen. Det var sista gången Gosepuffen blev retad.

Gosepuffen tror att mobbning bara fungerar mot de som accepterar att mobbas. Vilket är ledsamt.

Ok, boomer.

Mobbing tar ju så många olika former. Det kan vara den klassiska, stereotypiska mobbningen där några dumma killar alltid trackar en "outsider", i form av verbala och fysiska övergrepp. Det är den enklaste mobbningen att upptäcka och i viss mån också motverka. Ett seriöst snack med berörda parter brukar ha ganska god effekt.

Sen finns ju den som är lite knepigare och det är den lite mer diskreta typen, där någon tex blir utfryst och ignorerad. Den är svårare att råda bot på då den inte är lika synlig. Denna är också mycket vanligare bland tjejer.

Smartphones och internet har ju verkligen gjort det mycket värre för folk som blir mobbade då de inte ens kan känna sig trygga hemma pga nätmobbning. Vuxna är i största grad ansvariga för att bryta dessa mönster innan de eskalerar till något riktigt allvarligt. Barn spenderar mycket av sin tid på skolan och därför blir det just där man enklast kan ta tag i problemet, där lärare och rektorer måste jobba aktivt för att se till att inga barn i deras närhet råkar illa ut.

När jag gick i grundskolan hade vi en fantastisk mentor i högstadiet som alla elever hade respekt för och som tog fram släggan så fort han fick reda på att någon behandlats dåligt. Blev man ombedd att stanna kvar efter lektionen kunde man se även de kaxigaste killarna bli bleka i ansiktet för de visste att de skulle få en utskällning utan dess like. Ingen vågade fortsätta med eventuella trakaserier efter ett sånt samtal.

Jag tror det är vanligare än man tror med mobbning då det ser så olika ut och inte alltid är helt svart och vitt. Ens mobbare kan ju tex även vara ens vän, något jag själv har upplevt. En person man ena dagen umgås med och har kul, men plötsligt när man är i andra sammanhang med fler människor börjar de bete sig helt annorlunda och antingen ignorera en eller säga nedvärderande kommentarer i ett försök att höja deras egna status.

Människor är konstiga varelser.