Social fingertoppskänsla: varför fungerar den inte hos alla?

Kvinnor säger själva att män är hopplösa.

Vem sätter dessa normer? De som vill prata på rasten eller de som inte vill? Majoritet? Då måste det ju skilja från arbetsplats till arvetspl

Att berätta för mina kollegor vad jag ska göra på helgen ger mig ingenting. Att lyssna på dem berätta vad de ska göra på helgen ger mig heller ingenting. Men jag ska "artigt" fråga detta för att tystnaden gör dem nervösa?

Människor är ett flockdjur. Personer är som agerar "konstigt" är ett, större eller mindre, hot mot flockens stabilitet. Så fungerar alla djur. Så ja, var lite normalt artig. Det behövs inte mer än så.

Jag tycker att det är väldigt intressant med personers beteenden i vardagen. Jag kommer att ta lunchrummet som exempel som diskussionsunderlag, men går bra att ta andra situationer också.

En normalt begåvad person utifrån det sociala är att man inte sitter helt tyst utan att samspela med sin omgivning. Man måste inte vara jättesocial, men det normala är att man visar lite intresse eller engagemang gentemot sin omgivning vid tillfällen där man delar bord på lunchen. En del kommer inte överens så bra, och det är ok. Men själva fenomenet är väldigt intressant.

Alla har vi en person på jobbet som man ibland råkar hamna vid samma bort som i lunchrummet, som man kanske inte hade velat sitta tillsammans med. För artighetens skull frågar man någonting, till exempel om personen ska göra någonting i helgen, mest för att få igång ett litet samtalsämne. En del personer svarar bara och sedan ställer ingen motfråga. Det hade ju varit enkelt att svara, och sedan fråga "vad ska du göra själv?". Men en del personer gör inte ens detta. De kan dela med sig kort av det som handlar om dem, men de ställer aldrig en motfråga eller visar det minsta intresse för andra.

Hur kommer det sig att dessa personer är på detta sättet? Jag kan bara utgå från mig själv. Jag brukar läsa rummet och anpassa mig där efter. Om en person uppenbarligen inte är intresserad av samtal så brukar jag inte heller utsätta den för det. Men det är intressant att diskutera hur dessa personer fungerar i vardagen, och varför de agerar som de gör.

Vad tror ni?

Edit: Tråden handlar inte om att analysera mig och det jag tänker. Utan om fenomenet som helhet.

Människor är ett flockdjur. Personer är som agerar "konstigt" är ett, större eller mindre, hot mot flockens stabilitet. Så fungerar alla djur. Så ja, var lite normalt artig. Det behövs inte mer än så.

Normer är förstås de beteenden som de flesta utför. Till det tillhör att kunna umgås på ett någorlunda trevligt sätt med arbetskamrater.

Naturligtvis förstås också personer med normal social förmåga att folk just är olika och gillar att prata olika mycket. Man fattar också att folk kan ha bra eller dåliga dagar. Detta betonade TS i trådstarten gällande att "läsa rummet", vilket verkar passerat över huvudet på en massa rasande inläggsskrivare om att de inte borde tvingas till samtal. Sådant fattar man. Men det är en skillnad på att bara visa att man inte känner för att ha några större samtal under lunchraster, till att verka sur eller knäpp.

Att berätta för mina kollegor vad jag ska göra på helgen ger mig ingenting. Att lyssna på dem berätta vad de ska göra på helgen ger mig heller ingenting. Men jag ska "artigt" fråga detta för att tystnaden gör dem nervösa?

Människor överlag är väldigt ointressanta och lever astråkiga liv, hellre använder jag min tid och energi till annat än small talk med dönickar.