Citat:
Ursprungligen postat av
KanOchVetAllt
Poängen är att systemet uppfattar det som att rätt person själv agerar, fast det i själva verket är du, och därför kan användning av någon annans BankID i juridisk mening bedömas som att en osann identitet används; med fullmakt eller god man agerar du däremot öppet i eget namn för personens räkning, och vad gäller processen innebär nedlagd förundersökning att ärendet inte drivs vidare alls medan åtalsunderlåtelse bygger på att brott anses styrkt men att åtal ändå inte anses behövas.
1. Brukande av falsk urkund kräver att urkunden är falsk. Det handlar inte om ett falskt BankID, utan ett äkta.
2. Ett samtycke är en muntlig fullmakt. Frågan rör ett ömsesidigt samtycke. Se mitt tidigare inlägg för att se på ett lagligt upplägg istället för en svepande förklaring om "fullmakt". Det krävs lite mer än en fullmakt för att det ska hålla rättsligt.
3. Så du förstår skillnaden på nedlagd förundersökning och åtalsunderlåtelse, men ser inte motsägelsen i att hävda att båda utfall är lika troliga? Det är som att säga "Du kan fällas eller frias för brott, eller så kan förundersökningen eller åtalet läggas ned, avvisas eller så kanske du avlider och därmed skrivs målet av från handläggning".
Som sagt. Du väljer att skjuta hagel istället för krypskytte. Du vill ha allt och inget. Vilket innebär att du aldrig drar en juridisk slutsats. Otillfredsställande.