Social fingertoppskänsla: varför fungerar den inte hos alla?

Du verkar utgå från att du är den normala men i mina ögon låter du extrovert.

Är man däremot mer åt det introverta håller kanske man njuter av tystnaden och laddar batterierna för eftermiddagens sociala möten.

Använd dina social skills och läs av personen. Efter 2-3 frågor utan motfråga borde signalen vara tydlig. Personen vill inte konversera, åtminstone inte med dig.

Edit: svar på din edit:

Fenomenet som helhet är att olika människor har olika sätt och förutsättningar att vara social. En del njuter och får värde ut av småprat, andra njuter och får mer värde ut av tystnad när man har rast. De är inte de andra som är onormala. Inte du heller för den delen. Folk är olika.

Läs på om extroverta/introverta människor.

Angående att du tycker de som inte vill prata (särskilt mycket) borde sitta ensamma så hoppas jag du förstår att det finns gott om människor som får ut något av att vara bland folk utan att nödvändigtvis delta i kontinuerlig konversation. Att du vill förpassa dessa till isolation visar inte jättestarkt på din förståelse för olika sociala behov.

"Du brukar läsa av rummet" - Tydligen är du dålig på det. För många önskar sitta i tystnad och njuta av sin lunch. Det är en paus från den ordinarie arbetstiden. Ofta inte ens betald tid.

Alla har vi en person på jobbet som man ibland råkar hamna vid samma bort som i lunchrummet, som man kanske inte hade velat sitta tillsammans med. För artighetens skull frågar man någonting, till exempel om personen ska göra någonting i helgen, mest för att få igång ett litet samtalsämne. En del personer svarar bara och sedan ställer ingen motfråga. Det hade ju varit enkelt att svara, och sedan fråga "vad ska du göra själv?". Men en del personer gör inte ens detta. De kan dela med sig kort av det som handlar om dem, men de ställer aldrig en motfråga eller visar det minsta intresse för andra.

Hur kommer det sig att dessa personer är på detta sättet? Jag kan bara utgå från mig själv. Jag brukar läsa rummet och anpassa mig där efter. Om en person uppenbarligen inte är intresserad av samtal så brukar jag inte heller utsätta den för det. Men det är intressant att diskutera hur dessa personer fungerar i vardagen, och varför de agerar som de gör.

[/i]

Har läst igenom tråden nu, och jävlar vilka fittor många (typ alla) är i denna tråden. De väljer ju att medvetet missuppfatta TS totalt. TS vill ju bara förstå en situation, men folk börjar med sitt hatande istället.

Jag sitter också och häpnar och tänker att det är en oändlig rad av autister som svarar. Otroligt märkligt. TS, din fråga är inte konstig utan i högsta grad relevant för normalfungerande människor med normal social förmåga.

Har läst igenom tråden nu, och jävlar vilka fittor många (typ alla) är i denna tråden. De väljer ju att medvetet missuppfatta TS totalt. TS vill ju bara förstå en situation, men folk börjar med sitt hatande istället. Vad i hela helvete? Jag kan förstå ditt undrande av situationen TS.

En del har autism, en del är socialt inkompetenta, någon har ångest, en annan har inte sovit bra. Men man kan ju undra när det sitter en kuf runt bordet som arbetar med något där man behöver ha hög social kompetens, men som inte ens kan föra sig bland folk. Så frågan du ställer TS, är helt adekvat och intressant. Jävla rövhål som kommenterat.

Jag tycker att det är väldigt intressant med personers beteenden i vardagen. Jag kommer att ta lunchrummet som exempel som diskussionsunderlag, men går bra att ta andra situationer också.

En normalt begåvad person utifrån det sociala är att man inte sitter helt tyst utan att samspela med sin omgivning. Man måste inte vara jättesocial, men det normala är att man visar lite intresse eller engagemang gentemot sin omgivning vid tillfällen där man delar bord på lunchen. En del kommer inte överens så bra, och det är ok. Men själva fenomenet är väldigt intressant.

Alla har vi en person på jobbet som man ibland råkar hamna vid samma bort som i lunchrummet, som man kanske inte hade velat sitta tillsammans med. För artighetens skull frågar man någonting, till exempel om personen ska göra någonting i helgen, mest för att få igång ett litet samtalsämne. En del personer svarar bara och sedan ställer ingen motfråga. Det hade ju varit enkelt att svara, och sedan fråga "vad ska du göra själv?". Men en del personer gör inte ens detta. De kan dela med sig kort av det som handlar om dem, men de ställer aldrig en motfråga eller visar det minsta intresse för andra.

Hur kommer det sig att dessa personer är på detta sättet? Jag kan bara utgå från mig själv. Jag brukar läsa rummet och anpassa mig där efter. Om en person uppenbarligen inte är intresserad av samtal så brukar jag inte heller utsätta den för det. Men det är intressant att diskutera hur dessa personer fungerar i vardagen, och varför de agerar som de gör.

Vad tror ni?

Edit: Tråden handlar inte om att analysera mig och det jag tänker. Utan om fenomenet som helhet.

Har läst igenom tråden nu, och jävlar vilka fittor många (typ alla) är i denna tråden. De väljer ju att medvetet missuppfatta TS totalt. TS vill ju bara förstå en situation, men folk börjar med sitt hatande istället. Vad i hela helvete? Jag kan förstå ditt undrande av situationen TS.

En del har autism, en del är socialt inkompetenta, någon har ångest, en annan har inte sovit bra. Men man kan ju undra när det sitter en kuf runt bordet som arbetar med något där man behöver ha hög social kompetens, men som inte ens kan föra sig bland folk. Så frågan du ställer TS, är helt adekvat och intressant. Jävla rövhål som kommenterat.

Jag sitter också och häpnar och tänker att det är en oändlig rad av autister som svarar. Otroligt märkligt. TS, din fråga är inte konstig utan i högsta grad relevant för normalfungerande människor med normal social förmåga.

Vet inte vad du lägger in i begreppet normal!

[...]

Inte i många sammanhang det går att prata om verkligheten för folk vet inget om något,

Att vara normal innebär att inte tro att just man själv "förstår verkligheten" och behöva orera om den på jobbet. I denna tråds kontext betyder normal att agera enligt de sociala normerna som finns på en arbetsplats, där man till exempel finner en lämplig och lagom nivå av samtal med kollegor på raster.

Stämmer bra in på din beskrivning!
Varför jag är så beror på att mina kollegor är retoriskt efterbliven och lever i en fantasivärld!
Helt bort kopplade ifrån verkligheten och lika obryda om den samma!
Har inget gemensamt att prata om! och deras meningslösa liv intresserar mig inte,
Bara bortkastad tid för absolut ingenting.
Den så kallade sociala kompetens handlar bara om att sitta och ljuga för varandra, det är bara ett skådespeleri kortfattat.
Prata bara för pratades skull ger mig inget.
Ska truten röra sig kan jag lika gärna tugga på något gott i stället.