Ateister vs kristna debatt

Det finns några exempel på det i historien när sjömän överlevt därför att de ätit upp en av dem själva som dött och det finns exempel på flygolyckan i Anderna, där de överlevande överlevde just därför att de åt de som hade dött. Det hände i Stalingrad och Leningrad också.

Men att döda någon att äta upp för att överleva, nej det tycker jag inte är moraliskt försvarbart.

Men kannibalism för att överleva under extrema förhållanden är nog en fråga som inte alla skulle klara av. Jag vet inte själv om jag skulle klara av det.

Faktum är att år 1838 gav Edgar Allan Poe ut sin enda roman: The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket. I den boken hamnar fyra män i en livbåt efter ett skeppsbrott. När de svälter drar de lott om vem som ska offras för att de andra ska kunna äta. Den som förlorar lottningen och blir dödad heter just Richard Parker.
I verkligheten inträffade just det 1884, där kapten Dudley och styrman Stephens dödade en skeppsgosse för att själva kunna överleva, och det visade sig att skeppsgossen faktiskt hette Richard Parker.

Det som gör det ännu märkligare är:
Både i boken och i verkligheten var det exakt fyra personer i båten.
I båda fallen var Richard Parker en ung, föräldralös eller oerfaren sjöman.
I båda fallen var han den som drack havsvatten och blev sjuk först, vilket "motiverade" de andra att just han borde dödas så att de andra kunde överleva.

Lagen om energins bevarande svarar inte på frågan om ursprunget. Den beskriver bara hur materia och energi fungerar inom universum. Lagen säger inget om varför universum finns från början eller varför naturlagarna ens existerar.

Bibeln säger att universum har en början (1 Mose 1:1), medan Gud beskrivs som evig (Ps 90:2). Frågan om ”vem skapade Gud?” förutsätter att Gud tillhör samma kategori som skapade ting, vilket bibeln aldrig jämställer.

När det gäller evighet så måste något måste vara självexisterande, antingen materia/energi eller en personlig orsak. Frågan är vad som är mest rimligt. Det är svårt att se hur opersonlig materia på egen hand skulle kunna ge upphov till medvetande, moral och de finjusterade naturlagarna. En evig, intelligent orsak framstår därför som mer logisk än ett evigt, omedvetet kretslopp.

Frågan om ”vad gjorde Gud innan?” bygger egentligen på hur vi upplever tid. Enligt bibeln är Gud inte bunden av tid som vi är (2 Petrus 3:8). Tiden hör ihop med det fysiska universum och vi är begränsade i vårt tankesätt till det begränsade fysiska universum, och därför kan inte förstå ens begreppet "alltid existerat", eftersom vi haft en början.

Naturens kretslopp beskriver hur saker fungerar, men inte varför de finns, en evig personlig skapare är ett mer logiskt alternativ än ett evigt, opersonligt universum.

Varför inte? Varför drar du gränsen där, istället för där bibeln drar gränsen?

Om nu universum existerat i all evighet, utan en personlig Gud som ställer människor till svars, varför skulle du inte kunna döda en människa för att själv kunna överleva?

Och varför tycker du det är ok att döda en annan människa för att överleva, när du befinner dig i en krigssituation, men inte när du befinner dig i Anderna i en flygolycka?
Ditt liv enligt dig är väl lika värdefullt i båda situationerna? Så varför rädda ditt liv i det ena fallet, men inte i det andra fallet?

Är det inte "Survival of the fittest" som gäller i alla situationer, eller gäller det bara när det är bekvämt för dig att uttrycka det på Flashback?

Berätta! Jag kanske bedömer dig fel.

Vad sa de att floaters var?
Säg inte ens en nallebjörn.

Detta är ju bara materialistiska antaganden. Om vi antar att materia och energi är allt som finns, så måste detta vara sant. Om vi antar att det finns mer, så behöver det inte vara sant.

Det är sant för att det är sant, alltså. Inte någonstans har du bevisat att det är sant.

Enligt mig är det ganska uppenbart att det finns mer än bara universum. Om inte filosofiskt så det här med UFOn och dessa rapporter om "aliens" eller vad det nu är som de kallar dom. Obama sa i en intervju nyligen att dom finns, och trump har blivit frågad om dom. Dom flyger på sätt som verkar bryta naturlagarna och ingen vet var dom kommer ifrån.

Själv är jag övertygad om att de är demoner, men det beror ju på vad man väljer att kalla dom kanske. Interdimensionella entiteter skulle väl också vara korrekt och låter mindre religiöst. Men inte kommer dom från vårt universum, och det finns tillräckligt mycket bevis nu för att säga att någonting är det som händer, så där är materialism motbevisat. Om det inte var det även utan dessa UFO-grejer till och med.

Det är uppenbart att universum är skapat. Hur kan man ens tänka något annat? Det är som om du skapar en minecraft-värld, och byinvånarna i den säger "denna minecraft-värld måste vara allt som någonsin existerat, det verkar som allt expanderade från ingenting för en tid sen, men det är bara ett mysterium"

Kom igen liksom, när du ser det på detta sätt, verkar det inte jävligt efterblivet att tänka att universum är allt som finns. Det blir så arrogant och intellektuellt efterblivet på något sätt. Förlåt mina hårda ord.
Också en slags idé om att "om jag inte kan se det så finns det inte". Ens verklighetsuppfattning är helt fokuserad på en själv. Ett misstag.

Är svaret "Jag vet inte." nått som du är väldigt rädd för? Varför måste du tvunget ha en förklaring på saker som vi inte vet allt om?

Men om du vill ha en bättre förklaring än Gud så är det inte speciellt svårt.

Vi vet att det finns svarta hål. Vi vet att svarta hål suger in allt som ligger i närheten så att dom svarta hålen blir tyngre och tyngre. Vi vet att ju tyngre dom svarta hålen är desto mer kraft suger dom med. Tar man detta in i framtiden så är det tämligen logiskt att så småningom skulle dom svarta hålen suga upp allt som finns runt omkring sig, detta allt inkluderar då också andra svarta hål som suger upp varandra och bildar ännu tyngre svarta hål som suger upp ännu fler svarta hål. Till slut så är vi där med två supertunga svarta hål som börjar dra i varandra. Eftersom dom är väldigt långt ifrån varandra så håller dom på och drar i varandra under en väldigt lång tid vilket innebär att dom kommer upp i kolossala hastigheter. Till slut så innebär det att två stycken supertunga svarta hål kolliderar med varandra med en ohygglig hastighet. En sådan kollision kan mycket väl skapa något som kan liknas vid en explosion. En väldigt stor explosion. Kanske nått man kalla för en Big Bang om man vill.

Extremt logiskt alltihop utan att blanda in den minsta form av magi eller övernaturlighet.

Vi antar att materia och energi är allt som finns eftersom det är det enda som vi vet att det finns. Varför ska vi anta att det finns något annat? Jag går igenom mitt liv utan att anta att det står en rosa enhörning bakom mig. Funkar utmärkt.

Varför blanda in saker som krånglar till det bara för att? En gud tillför ju ingenting mer än ännu mer oförklarliga frågor.

Och återigen, det är bara dom religiösa som påstår att universum kom från ingenting, Big Bang säger inte det. Sluta ljuga.

Du missar poängen totalt. Om vi lägger ihop alla former av bevis och resonemang så kan vi säga med nästan total säkerhet att universum inte är allt som finns. Det är inte något som religiösa antar för att det kanske är så, utan det är en logiskt ofrånkomlig slutsats.

Du kanske inte bryr dig om verkligheten och djupare frågor, vad som är sant och inte, men det finns de som gör det. Alla nöjer sig inte med att bry sig om vilken kaffetyp man föredrar eller vilken ras ens grannes hund är, en del behöver mer.

Sen tror jag du missar det här med övernaturligt och naturligt också. Allting som vi inte förstår är övernaturligt, tills vi förstår det och då blir det naturligt. Det finns ingen exakt definerbar skillnad.

Sen får du förklara vad big bang faktiskt säger om du inte menar att det säger att universum kom från ingenting. Universum har linjär tid, och måste därför ha haft en början, big bang eller inte.

Om du frågar dig varför, och sen varför igen, och sen fortsätter så så långt det går, så kommer du till slut till gud. Det är oundvikligt. Sen kanske du har missförstått vad gud är, gud är inte en gubbe med skägg eller en varelse överhuvudtaget. Gud är existensen själv.

Du kommer heller aldrig kunna förklara varför universum finns genom att förklara hur universum fungerar och du har helt missat poängen igen.

Nej, det finns inga bevis på att nånting utanför universum existerar, hade det funnits det så hade någon fått Nobelpris för det. Det som finns är en massa dårar som vill att det ska finnas nått utanför och därför tvunget måste leta upp tecken på det.

Jo, det är precis verkligheten jag bryr mig om. Inte sagorna.

Universum, som det ser ut nu, har linjär tid. Hur det såg ut innan Big Bang vet vi inte.

Läste du min förklaring till hur universum funkar här ovanför? I samma inlägg som du precis svarade på. Där finns en väldigt enkel förklaring till hur det kan funka utan att någon gud är inblandad. Varför krångla till det med en gud om det är mycket enklare att göra utan?

Om det inte är en varelse, varför pratar du om att du är kristen? Kristendomen är extremt tydlig med att gud är en varelse.

Och varför måste jag ha en anledning till att universum finns? Om det inte finns någon anledning så är det väl dumt att hitta på en? Du vet. Verkligheten.

Du blandar ihop hur universum fungerar med varför universum finns. Det spelar ingen roll om vi förstår universum till 100%, vi kan ändå inte förklara varför det finns enligt materialism. Även om vi bortser från big bang så stämmer detta. Saken är bara hur man definerar gud, men någon typ av gud måste finnas då vi finns, det är bara så enkelt. Slump skapar ingenting, bara vilja skapar någonting.

Och du ignorerade helt min kommentar om att det inte behöver finnas något svar på varför universum finns.

Och hur vet du att slump inte skapar någonting?

Men ja, en sak är hur man definierar gud. Och du definierade precis gud som att det absolut inte är en varelse. Vilket är extremt emot kristendomen, så varför påstår du att du är kristen?

Thomas aquinas, den kanske mest kända kristna filosofen i historien som levde på medeltiden, menade att gud inte är en varelse, och inte ens en del av verkligheten, utan istället är någonting utanför verkligheten som får verkligheten att finnas. Att gud är existensen själv, med ett medvetande.

Självklart skapar slump ingenting. Slump kan i bästa fall förstöra, aldrig skapa.