Om man ska kalla det korruption eller ej är ju helt avhängigt hur man definierar
korruption. Det är inte helt enkelt, särskilt inte om man ska försöka beskriva vad som skiljer korrupta samhällen från mindre dito, eller vad som skiljer illa fungerande samhällen från effektiva.
Statsvetarna i Göteborg laborerar med begrepp som Quality of Government. Bo Rothstein presenterar området: "
Pålitliga, förtroendeskapande, förutsebara, opartiska och okorrumperade offentliga institutioner och myndigheter förefaller vara en av de viktigaste tillgångarna för ett land, en region men även för den lokala nivån." och fortsätter "
Utan en hög kvalitet i de offentliga institutionerna kommer fysiska resurser såväl som tillgångar i form av humankapital vara svåra att realisera. Effektiviteten och uthålligheten av offentliga initiativ inom områden såsom ekonomisk tillväxt, miljöfrågor, social välfärd, jämställdhet, utbildning, forskning och teknologisk innovationsförmåga är alla beroende av att det finns offentliga förvaltningsorgan med en rimligt hög kvalitet."
QoG hemsida
Här har vi att göra med enorm förbrukning av resurser baserat inte på sunda och rimliga affärsmässiga överväganden utan nästan helt och hållet på ideologiska föreställningar. Baserat på någon slags dröm om att om det bara kommer igång så kommer allt lösa sig, inklusive alla de elementära invändningar som följer direkt ur fysikens lagar; fysiska realiteter som står orubbliga mot alla sorters önskedrömmar.
Beslutsfattarna - hur de nu hänger ihop - kanske är bra på att skriva hoppingivande kalkylblad men de befattar sig föga med fysiska realiteter och annan tvingande logik. Folk utan kunskap eller eget
skin in the game" kan inte bara babbla i det här fallet utan också mobilisera dessa enorma resurser (som någon annan tillhandahåller). Det är
bad governance. Det blir oklart vem som fattar besluts om vems pengar på vilka grunder.
Ett antal politiker har rest runt närmast som predikanter och utlovar med stor iver ett kommande paradis, kanske är den Messiasrollen deras privata drivkraft? Ett antal entrepenörer har effektivt skyfflat kontrakt hir och dit, med gigantiska belopp på slutraden och när de har omsatts i handling står vi nu med ett par halvfärdiga fabriker i Norrland som sannolikt aldrig betalar igen investeringarna. Och entrepenörerna, värsta sortens parasitära gycklare, tar under resans gång några rejäla bett ur kakan. De plockar ut pengar utan att tillföra någon nytta, de profiterar på att drömmare gräver ned andras pengar i Norrländska myrar. Detta system har tappat rationaliteten på vägen. Det är inte frukten av ett upplyst och framsynt samtal och samhälle, det är bara dålig förvaltning.
Det kan nog vara så i små lokala enklaver inom systemet. Jag tror mer att folk blir uppblåsta och malliga när de får bolla stora belopp och slänga pengarna efter storslagna projekt, även om de är dagdrömmar eller något som för tankarna till Potemkinkulisser. Folk går ingång på att känna sig viktiga, även om det är nonsens. Det är hemskt svårt att bryta upp ett sådant system när det väl etablerat sig. Det krävs viss brutalitet, trampade tår och likgiltighet för andras sorg över sina brustna drömmar.
Motståndet mot förändring och krav på rationalitet etablerar sig med automatik på än det ena och än det andra sättet. Nu har regeringen börjat sträva emot och deklarerar att det här nog inte är ett äventyr som skall bekostas av skattebetalarna. Så sakteliga sipprar regeringens intention ned genom förvaltningarna. Vi såg här om veckan hur Stegra inte fick cash av Naturvårdsverket (av alla jädra instanser) och inom några dygn hade halva drömska politikerkåren dragit igång sina böner och mantran, det är stora och hastiga politiska krafter som sätts i rörelse.
