Citat:
Ursprungligen postat av
Antoinette
Ah, du verkar betydligt mer insatt än jag i juridiken. Tack för ett informativt inlägg ovan!
Låt oss hoppas att det blir livstid. Men man kan ju undra varför han hoppades på rättspsykiatrisk vård? Numera är det väl ganska svårt att komma ut därifrån om man väl hamnar där? Inte som på 70-talet då man kunde bli ”frisk” och komma ut efter två år trots att man mördat sin flickvän och invalidiserat hennes dotter för livet…
Varför han vill dömas till rättspsykiatrisk vård finns det många olika uppfattningar om. Det kan ju vara så att han faktiskt uppfattar sig själv som sjuk och därför vill ha vård. Men det kan ju också vara så att han ser rättspsykiatrisk vård som mer fördelaktigare.
Även om den genomsnittliga vårdtiden för rättspsykiatrisk vård endast är 7,5 år så spelar man ett högt spel när man dömts till rättspsykiatrisk vård, för man vet ju di facto inte hur länge man kommer att sitta där. Inom den rättspsykiatriska vården har man dessutom rätt att tvångsmedicinera de intagna, vilket Kriminalvården inte har. Det finns också en annan parameter som ofta glöms bort, och där det råder missuppfattningar hur det fungerar, nämligen
särskild utskrivningsprövning (SUP). Den särskilda utskrivningsprövningen görs av Förvaltningsrätten som beslutar om påföljden/vården skall avslutas eller inte. Här tror många att det endast handlar om att man skall vara färdigbehandlad för att Förvaltningsrätten skall besluta att påföljden/vården skall upphöra. Visst är en förutsättning för detta att läkare anser att man är färdigbehandlad, eftersom att Förvaltningsrätten skall kunna konstatera
att det inte med hänsyn till den dömdes psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat med psykiatrisk tvångsvård. Men Förvaltningsrätten skall också kunna konstatera
att det inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för fortsatt allvarlig brottslighet. Det sistnämnda är alltså en prövning som enkom handlar om en bedömning av risken för återfall i brott, oavsett om man skulle anse att vederbörande inte längre har en allvarligt psykiskt störning. Detta är alltså en faktor som kan förlänga straffet ytterligare.