Citat:
Ursprungligen postat av
RamsundAktaRingen
Procenten kan slå i taket fortare än vad som skulle behöva ske om han inte korrigerar sina känslor och utspel vare sig diagnos eller ej.
Absolut, men att försöka bli så stor som möjligt är en definitivt en döfödd strategi, eftersom det förutsätter extrem anpasslighet på bekostnad av integritet.
Skall man använda den parlamentariska arenan för att driva förändring, vilket jag är oerhört skeptisk till att det ens kan fungera, är det bättre att vara ett mindre, konfrontativt parti som tvingar andra att debattera ens frågor, syns i media, gör vad man kan för att utvidga åsiktskorridoren - än att bli ett brett parti som omdanas till en karbonkopia av S eller M, som kompromissar bort inte bara sin egen retorik, utan även sin själ.
Citat:
Ursprungligen postat av
Gaupe
Jag säger inte "förmodad autism" för att avfärda honom. Jag tror bara att han kanske blir mer frustrerad än en "normal" hade blivit när han inte får tillfredsställande svar på sina frågor, och inte tycker att det är lika jobbigt som en "normal" att säga emot även om det finns en överhängande risk för konflikt.
Det är möjligt att jag har helt fel, och att precis allt han gör är uttänkt och medvetet, men det känns som en svår strategi att välja, och upprätthålla för en "normal".
Jag tror Allard är för socialt kompetent för att autism skall vara sannolikt: att han brusar upp i kommunfullmäktige ändrar inte på det.
Hur lätt man kan säga emot människor är även negativt korrelerat med personlighetsfaktorn
agreeableness (Big Five) och normalfördelad i befolkningen. Förutsätter inte autism. Hans starka reaktioner tolkar jag mer som rättspatos. Det är även möjligt att han kryddar sina reaktioner något för medial uppmärksamhet.
Sen är det väl möjligt att Allard har något
autismliknande drag, men det är vanligt i befolkningen utan att det rör sig om diagnos.
Poddkollegan Malcom Kyeyune däremot har jag för mig själv har erkänt att han har en autism-diagnos. Skillnaden mellan dem är rätt tydlig.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dottertillendotter
Det du skriver ovan, det fetmarkerade, är nog tyvärr helt sant. Det är tråkigt att läsa när man inser att det är precis så det är, inte bara i Sverige utan internationellt. En fruktansvärd uppförsbacke således för utmanare av systemet.
Fast man kan också se det som fördelaktigt att det räcker att förändring initieras av en minoritet och att man slipper vinna över massorna. Du slipper bli förbannad på grannen för han "röstade fel".
Samtidigt innebär det medvetenhet om att inget lär förändras utan att större skiften sker i världen, t.ex. krig, ekonomiska krascher osv. som tvingar eliter att omprioritera eller bytas ut mot andra eliter.
