Kommer jag svälta och dö? Bidrag?

Nah, grejen är den att hon skulle alltid ta mitt parti över honoms.

Men vad säger din mamma om din arbetslöshet? Är hon okej med att du bara sitter hemma, eller vill hon att du börjar jobba? För jag förstår absolut en mors önskan att hjälpa sitt barn, men det finns ju troligtvis en gräns även för henne till sist.

Och du säger dessutom att du ogillar att umgås med människor. Hur fungerar det då för dig att bo hemma hon mamma och hennes sambo, borde inte det vara påfrestande även för dig?

Du anmäler dig naturligtvis som behovsvikarie i vården. De behöver alltid folk och det finns många jobb att få utan utbildning. Du kan jobba precis så mycket eller lite du vill eftersom det är brist på personal. Ta bara obekväm arbetstid så får du ändå en helt okej lön.

Hon gav upp med att försöka tvinga mig in i arbete för länge sedan. Försökte ge mig dumma jobbtips som jag aldrig sökte till Hon bröt typ ihop när jag slutade gå till mitt sista jobb för 6 år sedan dock, "man kan inte göra som du gör", "Jo tydligen så kan man det eftersom jag precis gjorde det"

Jag kan ju stänga in mig i ett rum, blir dem för jobbiga endå så går jag bara ut och går, åker bil, gymmar etc. Sen är ju dem iväg och jobbar många dagar och ibland har man turen att dem åker och besöker någon så man får ensamt hus i ett dygn Tyvärr är det sällan dem åker iväg!

Då låter det ju helt klart som att hon inte alls är särskilt nöjd med ditt beteende. Har du pratat med henne om hur länge du får lov att bo hos henne? Och har nog sagt något om vad hon planerar i framtiden, t.ex när hon går i pension?

Du har pratat om att söka ekonomiskt bistånd, men så som du lever idag är du inte berättigad till det. Är din plan att ändra din livsstil så du kan vara berättigad bistånd till exempel?

Och sen off topic, men snälla snälla, lär dig skillnaden mellan "de" och "dem". Eller börja använda "dom" istället om du inte kan skillnaden.

Jag får bo här hur länge som helst. Hon har rätt många år kvar till pension. Ja asså får jag inte bistånd så är det väl fängelse i framtiden som gäller antar jag. jag kunde varit en liten kostnad för samhället, men istället blir jag en stor.

Alright, Dom

Är det så att vi kommer dit och visar upp kontoutdrag och att du inte har den krona så kan jag tänka mig att de ger dig en matkupong du kan handla på Maxi med.

Fan oxå, man skulle varit lyckligt lottad och varit sjukskriven. Aja, it is what it is Jag får väl helt enkelt säga upp gymmet och telefon då, ha 0 fasta utgifter. Sen bara isolera mig mer och fortsätta äta mat hos morsan.

Ja det är nog det du får göra.
Alternativet är väl att du hittar på något djävulskap så du hamnar i fängelse eller på häktet så har du ju varje fall mat och husrum och tak över huvudet?

Jag har som sagt inte några större erfarenheter har just Kriminalvården i Sverige så att jag vet inte riktigt vad som gäller men jag misstänker ju att de inte låter dig svälta ihjäl i häktet i vart fall.

Medans socialen skulle göra det utan att känna minsta sympati eller bryr sig om vad för beslut du tar. För dem är du ytterligare bara en klient som kommer dit på måndagen eller tisdagen som de kan neka och de glömmer dig lika fort som du har hunnit komma utanför dörren.

Till och med psykiatrin skulle ta bättre hand om dig. Dör hade du i vart fall fått en macka och en kopp kaffe innan du hade fått lämna deras lokaler igen.

Sverige är inte det samma som det en gång i tiden var.
Tacka dina polare i SD delvis för det allt hårdare klimatet ute i landet. De där som du en gång valde rösta på. Som du minns?

Din teori stämmer inte ens. Jag har redan jobbat på typ 5 arbetsplatser under hyffsad lång tid. Den där "första jobbdagen" har jag isåfall haft många gånger. Jag har tjänat pengar, jobbat, träffat folk, skaffat lägenhet, körkort, bil. Vad menar du att jag ska upptäcka för lycka?

Jag tror inte du förstår den genetiska, biologiska grundproblematiken över huvudtaget.

Okej, så hon har alltså sagt att hon kommer bo kvar i huset tills hon dör och du får bo där medan hon försörjer dig? Då behöver du väl inte ens fundera på bidrag, utan du kan väl fortsätta bli försörjd av henne tills hon dör? Vid det laget kanske du till och med är pensionär och får inkomst på så sätt?

Ja egentligen så kan jag väl bli det. Men tänkte ifall det kanske fanns något slags bidrag att casha in så hade jag ju kunnat uttnytjat det och möjligtvis gett lite till min mor för att avlasta henne. Bra att ta reda på möjligheterna lixom. Finns ju många här i samhället som uppenbarligen lyckas med det. Tex alla losers i gruppen jag har gått till. Alla har på nåt magiskt sätt lyckats fått bidrag hit och dit. Men inte jag inte

Som sagt verkar dem som fått beviljat aktivitetsersättning aldrig någonsin prövat att jobba ens. Jag blev ju mer eller mindre tvingad in i arbete vilket förstörde allting uppenbarligen Det hade lönat sig om jag stått på mig att jag var retarded i ung ålder.

Hade jag aldrig tidigare gått till ett arbete och mått dåligt så hade jag förmodligen nu suttit med en skön aktivitetsersättning, haft en hyffsad lägenhet och känt mig fri