Folk som inte ler, ser döda ut, inte ger gensvar och pratar fåordigt

Ja vad är det för fel på dessa människor? Säg när man träffar en ny person för första gången, tex en ny kompis eller en ny kollega och man säger hej för första gången. Man beter sig normalt, säger hej, skakar hand och försöker sedan småprata, drar på sig ett lätt leende för att vara trevlig och skoja lite lätt och försöka få till något litet samtal.

Då händer det. Den andra personen reagerar inte på dina leenden och yttrar knappt ett ord. Dom drar på sig en ansiktsmask som om du hade mördat deras familj, fast du precis träffat personen för första gången. De svarar knappt alls på det du säger, och om de svarar pratar de lågmält, fåordigt, ger inte ögonkontakt och stirrar ut i tomma intet med totalt död blick. Inte en endaste tillstymmelse till leende på läpparna orkar dom bjuda på. Du blir psykad, ställd och får känslan att du gjort något fel, fast du vet att det inte är så.

Exempel:

Död person: "Jag heter....Johan" *tystnad*.

Jag: "Hej, Johan, trevligt att träffas! jäkla väder idag, men jag klarade livhanken hit i snöstormen *storler* Hur är läget? Kul att vi ska jobba tillsammans, hoppas du kan lära mig allt!"

Död person: "Bra. *tystnad, inget leende, död blick* Går iväg, kommer tillbaka

Jag: Håller med! Förstår precis hur du tänker.

Går hem för dagen: Hejdå Johan!

Johan: *tystnad, stel död blick förbi mitt ansikte*


Varför beter sig folk såhär, är det för att de är psykopater eller omogna? Förstår de inte hur de verkar för sin omgivning? Eller är de så djupt deprimerade och inne i sig själva att de inte inser att hela världen ser dom för vad dom är, en död säck potatis som inte ens kan kosta på sitt ett leende om man bara säger hej?

Detta är också samma personer som om du inte själv säger hej eller hejdå förblir de alltid knäpptysta. De är inte direkt otrevliga, men utstrålar lika mycklet livsglädje som en oljig gammal trasa. Hur du än vrider eller vänder på dig sitter de bara tysta och ser allvarliga ut.

Och hur hanterar man det på bästa möjliga sätt? Ni som beter er på detta sätt, ler knappt, undviker ögonkontakt, ger knappt svar på tal, vad är erat ursäkta jävla problem?

Dom vill väl ha möjlighet att läsa av dig. Alla är inte extroverta. Eller så har dom Asperger.

De avskyr förmodligen nya personer på sitt jobb. De avskyr förmodligen sitt jobb. Jag ska också bete mig så om jag får chansen, så jävla tröttsamt med nykomlingar som tror att man vill prata med dem.

Motfråga: Vafan är det för fel på dessa irriterande typer som kör på som en 5åring med socker-rush och beter sig som om man varit bästisar sen barnsben fast man aldrig träffat dom förut?

Tycker du det är "för mycket 5 åring" att säga hej, ge ett leende, bjuda på några ord, och sen säga hejdå"? Som en normal människa?

Död person = Fullständigt normal.

TS = Läskig.

Är det läskigt att bjuda lite på sig själv, när man träffar en ny person menar du? Säga hej och vara trevlig?

Det du beskriver är ju dock en påflugen, överenergisk typ som inte kan läsa rummet utan pushar och kör sitt eget race, ie sockerspeedad 5åring

Jag tror det är mer kulturellt än aspergerdiagnoser eller annan autism.

Alla kulturella gemenskaper har ett regelverk för hur man är mot varandra. det svenska är återhållet, undvik ögonkontakt och ha gärna ett fiskliknande handlag, och är du på kalas ställ inga frågor utan sitt tyst. Amerikanskt möte är positivt och intresserat (men det betyder inget), fast handslag och glad över att se dig. Japansk - Artigt, artigt och mer artigt men men sedan dra sig tyst tillbaka.

Så inget konstigt egentligen tycker jag.

Det är ju hur DU är.
En introvert är ju fast i sitt eget huvud och upplevs därefter, som otrevlig, frånvarande, dryg, ocharmig.
Tänk dig själv att du ska räkna ut ett komplext matematiskt problem, och så kommer en kollega och stör dig mitt i, så upplever en introvert det när du förväntar dig ett trevligt samtal.

Det har alltså inget med dig att göra, utan människor är helt enkelt annorlunda.

Det är som att möta en tjockis på stan och sen undra varför hen inte är exakt som dig?

" jäkla väder idag, men jag klarade livhanken hit i snöstormen *storler* "

Det här är nog ett av de största problemen i kommunikationen, det gör dig fruktansvärt ointressant för många av oss. Jag har personligen noll intresse för att prata med människor som vill prata väder - även om jag inte bemöter andra med känslokall tystnad som den du beskriver gör.

Mitt tips är att lägga lite energi på att se personen, vad gillar hen? Vad är hen intresserad av? Kan du nåt om hens intressen, eller kan du lära dig så att ni kan ha en konversation om det?

Extroverta anser alltid att vi introverta ska möta era önskemål om att fejka leenden och prata väder, men när ska ni lägga energi på att möta oss och prata om sånt som vi faktiskt är intresserade av?

Det är ett givande och ett tagande. Extroverta är ofta kass på det förstnämnda.

Jag förstår vad du menar. Men du spelar upp ett exempel som kan få vem som helst att misstänka att du har människor inlåsta i källaren.