Citat:
Ursprungligen postat av
Snorksokren
Malin verkar vara lite säregen med lite lågsjälvkänsla. Tanke på hennes anorexi som yngre så ligger ju någon form av trauma bakom, därav den lite låga självkänslan. Hon har drag från autismspektrat men det är inte samma sak som att ha autism, men att hon skulle ha IF tvivlar jag starkt på. Däremot kanske det kan uppfattas så pga de drag från autismspektrat och den låga självkänslan i den nya miljö hon nu ska infinna sig i.
Alltså helt ärligt är det så jävla konstigt att Malin just vid denna perioden uppvisar de brister som domen beskriver.
1. Graviditeten var inte planerad och man fick reda på den långt in i graviditeten med en man man nyss träffat. Hon hade alltså ännu mindre tid på sig att planera och landa i det än många andra.
2. Det visar sig sen att pappan till barnet kan inte vara den man hon lever med och man måste börja fatta beslut där ifrån. Även den nya mannens känslor och tankar måste vi ta i beaktande i denna situationen och än en gång blir det oroligheter i vardagen.
3. Förlossningen blir inte som man tänkt, man förlorar blod och blir opererad. En händelse som kan leda till förlossningsdepression för även den bäste. På detta kan jag tänka mig att diskussionerna med mannen om barnet som inte är hans har svalnat helt heller. Inga konstigheter där men livet tuffar fortfarande inte helt på som vanligt.
4. Hon får beslut om att barnet ska LVUs och de blir placerade på ett boende. Hade inte livet och vardagen redan spårat ur helt så har det iaf gjort det nu. Allt som är ”normalt” är helt borta.
För vem som helst hade dessa 4 punkter varit psykiskt påfrestande och gjort en halvt galen. Men som i Malins fall där jag starkt misstänker drag från autismspektrat rasar hela världen samman. I flera månader har inte livet rullat på i de rutiner hon är van vid, de rutiner som är livsviktiga för hon ska må bra och fungera. Rutiner mår alla bra av och många mår dåligt när ens rutiner rubbas men i detta fallet är det lite extra känsligt. Malin har inte hunnit landa i att få bli mamma, Malin har inte hunnit få njuta av verken tanken eller känslan så hur fan ska hon kunna vara mamma när hon inte fått chansen? Att bli mamma är en stor omställning för vem fan som helst, i detta fallet är det många andra punkter som spelar in som gör omställningarna extra prövande men inte mer prövande för det är fel på Malin utan för de förutsättningarna hon hamnade i. Tänk om man hade kunnat få låta henne åkt hem, landa i sin familj och kanske gjort extra uppföljningar med BVC eller liknade i början. Låta henne få landa och vara mamma i hemmamiljö innan man börjar fatta en massa beslut.
Kanske, kanske inte. Bra inlägg i övrigt men tycker inte du ska beskriva hennes funktionalitet utefter Googleresultat om "autistiska drag" som du själv hittar på, nu gör du som barnmorskan, tittar på en människa och hittar på en 'diagnos' du googlar.
Många verkar fokusera på att Socialtjänstens uppdrag skulle vara en häxjakt på allt som är utanför Sveriges extremt smala norm om "normalitet" (social konstruktion).
Det är också exakt så som "folkhemmet" funkat.
Men ska man prata om "Barnets bästa" och Barnkonventionen hör sådan fascism inte hemma i uppdraget.
Ska Sverige ha nazism och social ingenjörskonst mot den för Tidöregeringen och Sossarna ideala Ariska rasen a'la Svensk medelklass, där alla som får bilda familj måste vara extremt neurotypa och slätstrukna, tråkiga, grå och ha så lite känslor och personlighet som möjligt?
Det är inte det som står i Barnkonventionen.
"Barnets bästa" = även barn är olika (och mår dåligt över samhällets fixering vid "normalitet", en box som långt från alla barn passar in i i skolan, vilket skapat kraftigt ökad psykisk ohälsa och hemmasittning)
"Barnets bästa" måste också tolkas utifrån övriga rättigheter i Barnkonventionen där rätten till sin biologiska familj, sina föräldrar osv. så långt det är möjligt ska prioriteras.
Och ihop med mänskliga rättigheter där ALLA människor är lika mycket värda och har samma rättigheter.
Och vad barnet vill. Det enda ett spädbarn vill ha är sin mamma. Så länge mamman inte är psykopat och fientlig mot bebisen, vill skada den osv. är det bästa för bebisen att vara med sin mamma. Separation är SKADLIGT och påverkar resten av hens liv, hälsa och utveckling negativt.
Även när mammor har så kallade förlossningsdepressioner och inte känner kärlek är det bästa att fortsätta vara tillsammans och få terapi tillsammans. Det gick ett fint program från Storbritannien för några år sen, där ett gäng nyblivna mammor bodde på ett center ihop och fick terapi för att bygga anknytning.
Det var alltså inte som Malins vidriga "utredningshem" a' la Irländskt nunnekloster, utan en varm och fin plats med KOMPETENT personal. Utbildade psykologer. Meningen personalen pratade om var just att forskning visat att det var mer skadligt för barn att separeras från sina mammor/föräldrar så att de därför jobbade med att hjälpa föräldrarna bearbeta trauman och knyta an till barnen.
Detta var typ 10 år sen så Nazi-Sverige ligger ju 100 år efter i utvecklingen.
Hursomhelst, även det "svåraste" fallet lyckades i dokumentären. Den mamman byggde också upp kärlek och anknytning till barnet med terapin och bearbetningen av det bakomliggande traumat som kommit upp i hennes fjärde graviditet.
I Malins fall hade hon ju inte ens dålig anknytning och bebisen låg i magen när sjukvården orosanmälde utefter 17 år gamla journalanteckningar.
Jävla skitland vi lever i.