Kommer jag svälta och dö? Bidrag?

Jag är 28 år gammal. Jag slutade jobba för typ 5-6 år sedan. Lyckades under mina arbetsår spara ihop en hyffsad klumpsumma pågrund utav snålhet och 0 intresse av dem "roliga sakerna" man kan göra med pengar.

Det har varit så jävla skönt att slippa allt med arbetsliv och ekorrshjul. Inte saknat arbete 1 dag under min ledighet. ALLA dem arbetsplatserna jag varit på har känts som ren tortyr. Jag har älskat min utanförskap, att inte vara delaktig i samhället och att man kunnat isolera sig och göra det man vill. Har inga visioner eller ambitioner att skaffa flickvän (trots att många tjejer varit på mig), fixa hus och göra deg. Svensson livet är det absolut värsta tänkbara scenariot jag skulle kunna finna mig i. Jag är inte avundsjuk på kändisar, folk i min omgivning etc. Jag är endast avundsjuk på dem tursamma jäklarna som lyckats få bidrag utav systemet!

Hur som helst, med tiden så blev pengarna såklart mindre och mindre. Jag ansökte genom åren om diverse bidrag som typ bostadsbidrag (men jag var tydligen för fattig för att få det lol. "För liten inkomst"), vart nekad A-kassa trots att jag varit med där under mina arbetsår (självklart, eftersom dem inte ens är till för att hjälpa en) så gick ur den skiten också.

Eftersom jag inte resonerar som min omgivning så fick jag den dumma ideen att kontakta Psykiatrin för att se vad som "var fel på mig". Fick diagnoserna ADHD kombinerad form 2 och Autism 1. Fick knark på recept som utlöste paniksyndrom mm så ADHD-medicin var inte någon life-saver direkt. Det är den enda hjälpen jag fått utav psykiatrin under 2 års tid.

Vart rekommenderad att ansöka om aktivitetsersättning, fick läkarutlåtanden etc gjorda där det stod att jag "absolut hade rätt till aktivitetsersättning" men FK fortsatte neka mina ansökningar om och om igen under 1 års tid. Vart även sjukskriven av en läkare men dem nekade även sjukersättning lol.

Sååå, pengarna blev knappa och tillslut vart jag tvungen att sälja lägenheten och bilen. Flyttade hem till morsan och har levt här nu i typ 1 års tid. Nu har jag endast någon tusenlapp kvar, dem enda fasta utgifterna jag har kvar är mobilen och gymmedlemskap. Tänker att jag säger upp dem två så har jag iallafall 0 fasta utgifter.

HUR som helst, antar att det jag har kvar är att ansöka om är Ekonomiskt bistånd? Eller kommer jag bli nekad det pågrund utav att jag bor hemma nu oxå? XD
Jag lever alla dagar i veckan hellre på ekonomisk minimum, typ några tusen i månaden än att ha ett jobb och få 100 000kr i månaden. Vad gör jag nu??? har jag rätt att flytta in i någon Gruppbostad eller dylikt?

Var det så lätt att få ADHD-diagnos där du bor/ för dig? Min käraste har försökt i fem-sex år. Det tycks alltid vara någon utredning som fattas, han hänvisas hit och dit.

Om du inte gillar att ha kontakt med människor så gör något som inte kräver kontakt med människor, men som ändå kan bringa lite pengar.

Typ att skriva böcker eller att skapa datorprogram och är du riktigt duktig på det så kan du styra all kontakt att ske via mail.

Men annars är det såklart bättre att bara hitta en bostad, söka socialbidrag och sedan är det bara att leva med helvetet att vara arbetssökande skicka in bevis på att man söker jobb och springa på diverse möten med myndigheterna och fylla i papper om allt möjligt. Låter väl mycket enklare än att jobba?

Själv skulle jag välja att jobba alla gånger, det finns många jobb. T.ex städjobb så behöver du inte heller ha kontakt med så många människor.

Förr i historien sökte människor som du jobb som fyrvaktare.

Iallafall minsta lilla jobb så plötsligt badar du i pengar.

Vårdgarantin, dock är det ju totalt värdelöst i praktiken med diagnos. Fick min livs värsta period utav medicinen. Ingen hjälp utöver den. Och nu har jag bara stämplat mig själv som retard och nu är jag bara ännu mer begränsad i vad jag kan göra sen är psykiatrin rent trams generellt, diagnoserna bygger på en subjektiv bedömning och inte på faktisk hjärnscanning. "Det är ingen ursäkt, det är en förklaring!" Nej, det förklarar ingenting

Men du känner inte att det är ärligt inte du. Du verkar ju intellektuell fan så du behöver inte Samhall. Mest bara lat då. Kan du inte finna värde i just detta. Rädda någon annan?

Är det lätt att få städjobb?

HUR som helst, antar att det jag har kvar är att ansöka om är Ekonomiskt bistånd? Eller kommer jag bli nekad det pågrund utav att jag bor hemma nu oxå? XD
Jag lever alla dagar i veckan hellre på ekonomisk minimum, typ några tusen i månaden än att ha ett jobb och få 100 000kr i månaden. Vad gör jag nu??? har jag rätt att flytta in i någon Gruppbostad eller dylikt?

Ja, jag är väldigt omtyckt av folk generellt. Det är mest jag själv som inte står ut med att vara med dem. Som sagt inga problem med att få vänner eller flickvänner. Men jag vill inte ha dem.

Du lär inte få ekonomiskt bistånd medan du bor hemma hos mamma. Flytta ut och bli hemlös ett tag. Verkar också som att gruppboende eller LSS-boende kan vara rimliga alternativ. Alla klarar inte av att leva vanliga liv p.g.a. autism och liknande funktionsnedsättningar, och tyvärr verkar du vara en av dem.

Jag tror inte att du kommer svälta eller dö den närmsta tiden. Vi har fortfarande en välfärd som fungerar någorlunda bra. Men om 20-30 år kanske du inte kan räkna med att andra tar hand om dig. Det svenska samhället blir kallare och kallare.

Nej du kommer inte att svälta. Gå till soc och säg att morsan slängt ut dig. Du har noll och inget. De är då lagligt skyldiga att ge dig en bostad och pengar till käk och annat som tex Internet.

Tack för svar.
Hur kommer det sig att du har så lätt för att få vänner, hur gör du? Jag blir lite undrande. Är det andra ”udda” människor som söker sig till dig? Jag undrar eftersom det är vanligt att människor med autism har svårt för att skaffa vänner.