Klagomål på raderade inlägg

Tack för svaret.
Mot denna bakgrund vill jag klargöra huruvida man även fortsättningsvis ska utgå från att ni, utan närmare redovisning eller saklig motivering, avser att avlägsna inlägg som utgör professionella och neutralt formulerade reflektioner kring ett komplext ämne. Detta sker samtidigt som en övervägande andel av övriga inlägg - präglade av spekulationer, irrelevanta utsvävningar och personangrepp - tillåts stå kvar.

Det framstår som särskilt problematiskt att sådana åtgärder vidtas utan transparens eller tydlig motivering. Under dessa förhållanden är det svårt att dra någon annan slutsats än att bedömningen i det aktuella fallet inte vilar på objektiva eller konsekvent tillämpade kriterier, utan på mer godtyckliga överväganden.

Mvh
HMK

Efter att jag läst och granskat dessa repliker med ständiga hänvisningar till vaccin och påståenden om dess effekter har jag spenderat flera dagar med att utforska olika trådar på ämnet. Den information som presenteras är, för att säga det milt, intressant. Min första observation fokuserar på det ihärdiga motståndet mot att acceptera evidensbaserade fakta bland vaccinskeptiker. Empiriska data avfärdas ofta omedelbart med hänvisningar till "Big Pharma." I flera trådar citeras Richard Horton från The Lancet som uttrycker oro över den ökande förekomsten av bristfällig eller till och med bedräglig forskning. Det verkar dock som om många av vaccinmotståndarna inte inser att den forskning Horton hänvisar till ofta är den samma som de själva citerar för att stödja sina påståenden.

Ett annat återkommande problem är beroendet av myter och felaktig information. Det hävdas till exempel ofta att det inte finns några randomiserade kontrollerade vaccinstudier (RCT) där kontrollgruppen får ”äkta placebo” i den benämningen att placebo utgörs av saltlösning och inte av jämförelsevaccin eller aktiv placebo. I själva verket finns det flera sådana studier. Till exempel, i Jonas Salks polio-studie från 1954 fick 200,745 barn polio-vaccin, medan 201,229 barn fick en saltlösning. Dessutom observerades över en miljon barn som kontrollgrupp. På liknande sätt genomförde Hilleman et al. 1968 en studie där de jämförde fyra mässlingsvaccin mot en saltlösningsgrupp.

Nyare studier har även undersökt rotavirusvaccin. 2020 genomförde National Institutes of Health (NIH) en studie med 557 spädbarn, 30 vuxna och 30 småbarn, där de fick antingen vaccin eller saltlösning. I Sverige genomfördes en studie på kikhostevaccin 1988, där 3,801 barn delades in i tre grupper, där en grupp fick saltlösning. Vidare genomförde Karolinska Institutet (Thorstenson et al. 2014) en studie på kikhostevaccin där kontrollgruppen fick saltlösning. För att nämna några.

En särskilt omstridd punkt bland vaccinmotståndare är oron över "adjuvanter" i vacciner, som ofta nämns som orsak till påstådda vaccinskador, inklusive autism. Det är dock viktigt att notera att majoriteten av kliniska vaccinstudier använder aktiva placebo—vacciner som inte innehåller några antigener men som har övriga komponenter. Syftet med dessa studier är just att identifiera potentiella biverkningar eller oönskade effekter, inklusive de som orsakas av adjuvans, av de element som vaccinmotståndare ofta lyfter fram som skadliga.

Även om jag inte har för avsikt att delta i en långdragen debatt som involverar vaccinmotståndare och deras ovilja till vetenskaplig diskurs, är det svårt att ignorera de frekventa felaktigheterna och faktamissförstånden som vissa individer bidrar med i dessa debatter. Det är särskilt förvånande när dessa samma individer ifrågasätter varför media och etablerad vetenskap inte behandlar den antivaccin-propaganda de hänvisar till. Ett exempel på detta är videon med titeln An Inconvenient Study, som påstås visa att ovaccinerade barn är friskare än vaccinerade barn. Den studie som behandlas i videon jämför cirka 16,500 vaccinerade barn med endast 2,000 ovaccinerade barn, något som inte utgör en bra utgångspunkt för en korrekt jämförelse.

En annan betydande fråga med studien är observationstidens längd: cirka 25 % av de ovaccinerade barnen observerades fram till 6 månaders ålder, 50 % fram till de var under 15 månader, och endast 25 % fram till de var 3 år gamla. I kontrast följdes 75 % av de vaccinerade barnen längre än 15 månader, 50 % längre än 2,7 år och 25 % längre än 5,7 år. Denna längre uppföljningstid för de vaccinerade barnen gav fler möjligheter för att hälsodiagnoser skulle registreras i deras journaler jämfört med den ovaccinerade gruppen. Studien tar inte upp denna skillnad.

Även den dåligt insatte torde inse att när en av två grupper observeras under en längre period, särskilt i de åldrar där hälsoproblem oftare upptäcks, är det mer sannolikt att denna grupp framstår som "sjukare" i journalerna, även om den underliggande risken är densamma.

Vidare registreras inte alla fall av kroniska sjukdomar i Henry Ford-systemet. Barn som besöker Henry Ford-vårdcentraler oftare har fler möjligheter att genomgå undersökningar, diagnostiska tester och fler chanser att få sina kroniska tillstånd identifierade och dokumenterade i systemet. Forskning har visat att en ökad frekvens av läkarbesök korrelerar med en högre sannolikhet att diagnoser för kroniska tillstånd, såsom autism, ADHD, astma, utvecklingsstörningar och inlärningssvårigheter, upptäcks. När en grupp har fler läkarbesök än en annan kan det verka som om gruppen med fler besök har högre sjukdomsfrekvens, även om den faktiska hälsostatusen är densamma för båda grupperna. Detta fenomen kallas detektionsbias i statistisk analys. I den aktuella studien hade de vaccinerade barnen i genomsnitt cirka sju läkarbesök per år, medan de ovaccinerade barnen endast hade omkring två besök per år. Skillnaden gav vaccinerade barn betydligt fler möjligheter att få diagnoser. Författarna försökte åtgärda detta genom att utesluta barn med noll läkarbesök i sin analys; dock eliminerades inte detektionsbias, eftersom vaccinerade barn fortfarande hade fler besök i genomsnitt.

En direkt anknytning kan göras till en pågående tråd rörande diabetes där samma studie används för påståenden som ”NOLL fall av diabetes i den ovaccinerade Gruppen!!” när inget enda av de 2,000 ovaccinerade barnen i studien följdes fram till den ålder där diabetes typ 1 hos barn vanligtvis upptäcks (5-7 år), medan mellan 4,000-8,000 vaccinerade barn följdes fram till 5,7 års ålder och 4,000 av dessa följdes längre än så.

Dessutom klargör inte studien vilka barn som huvudsakligen använde Henry Ford för sina vårdbehov. Det är vanligt att spädbarn får initial vård på sjukhuset och därefter söker rutinvård på annat håll. Om sådana barn övergått från Henry Ford-systemet för fortsatt vård, har eventuella diagnoser som gjorts senare inte registrerats i Henry Ford-journalerna. Den korta uppföljningstiden för många barn i studien tyder på att ett stort antal kan ha lämnat systemet efter spädbarnsåldern, vilket potentiellt döljer diagnoser som gjorts utanför Henry Ford-systemet.

Jag vill som tidigare påpekas inte gå i gagnlös polemik med vaccinskeptiker som präglas av okunnighet och övertro på en desinformation och demogogi som tycks driven av ideologiska, sociopolitiska och ekonomiska skäl, men det är oroande att denna typ av tveksam forskning och närmast bedräglig propaganda används som ett verktyg för att stödja påståenden som "ovaccinerade barn är friskare än vaccinerade barn" eftersom det dels inte är sant, men framför allt eftersom det i slutänden kan resultera i att oskyldiga barn till okunniga föräldrar drabbas av följdsjukdomar och handikapp som hade kunnat undvikas, och i värsta resultera i att barn får sätta livet till.

”textrobot”

Testa att sluta klistra in AI-genererade väggar av text... bara en tanke.

Så här ser ditt allra första inlägg ut... uppenbart AI-genererat.

–

-

Utan att ge mig in i någon psykologiserande tolkning av bakomliggande motiv kan det ändå konstateras att det finns skäl att hysa viss förståelse för debattörer som, när ett sakligt underläge blir uppenbart, väljer att dra sig tillbaka genom retoriska markeringar. Detta tenderar att inträffa i det skede då det står klart att de inte enbart möter en motpart med högre ämneskunskap, utan framför allt en aktör som intar en neutral hållning i sakfrågan och konsekvent grundar sina argument i vetenskapligt relevanta och medicinskt tillämpliga normer.

När denna insikt väl infinner sig återstår i praktiken två handlingsalternativ: antingen acceptera nederlaget, eller – vilket förefaller betydligt vanligare – ersätta argumentation med affekt. För den senare kategorin manifesterar sig detta i form av verbalt blaj, personangrepp, intellektuella nödrop och anklagelser om troll, idioti, efterblivenhet, alternativt i mer samtidsanpassade varianter där verkligheten påstås kunna avfärdas genom att högljutt utropa ”AI-slop” eller "AI-genererade". Det är, i sammanhanget, mindre en motargumentation än ett offentligt erkännande av att de sakliga argumenten – om sådana ens funnits – sedan länge är förbrukade.

Det som framstår som särskilt anmärkningsvärt är emellertid att plattformen som sådan inte bara tolererar den formen av lågkvalitativt innehåll, utan i praktiken förefaller premiera den. Samtidigt vidtas aktiva åtgärder för att avlägsna inlägg som präglas av korrekthet, saklighet, hövlighet och språklig precision - en ordning som onekligen ger intryck av att något är fundamentalt fel - och då återstår möjligen endast konstaterandet att debatten åtminstone uppvisar en viss, om än oavsiktlig, underhållningsnivå.

Och där kom den ultimata bekräftelsen. Dina inlägg är AI-genererade.

En allmän iakttagelse är att man sannolikt har större utbyte av att läsa och förstå det som faktiskt skrivs, än av att ägna sig åt spekulationer om påstådda skillnader mellan ordbehandlares automatiska korrigeringsfunktioner och Flashbacks textinmatningsfält - där någon sådan funktion över huvud taget inte existerar (här exemplifierat). Om denna typ av spekulation dessutom anses utgöra en ”bekräftelse” på att en korrekt och saklig redogörelse för de rättsliga förutsättningarna bakom tolkningen av USA:s konstitutionella lagar per automatik måste vara producerad av en ”robot”, tvingas jag tyvärr göra dig besviken. Den tolkningen görs av Högsta domstolen, inte av algoritmer och robotar.

Hur hade du tänkt att man skulle upprätthålla regeln utan att just granska skillnader i texten? Det kanske är bäst att du vänder dig till Högsta domstolen då så att det här kan redas ut ordentligt.

Eller så lägger du lite tid på att fundera kring varför regeln finns och hur du kan anpassa ditt skrivande för att inte uppfattas vara en robot. Du har fått lite tips här i tråden redan.

Du använder däremot "-" som felaktiga substitut för "—", något AI är mycket noga med att använda korrekt, hela tiden, överallt. Alltid.

Jag förstår varför dina inlägg flaggas som genererade. Å andra hand ser jag gärna fler av dina inlägg och färre av exempelvis Giant Squids.

En minst sagt ovidkommande men ändå anmärkningsvärd detalj i denna diskussion är den logiska diskrepans som uppstår när vissa debattörer gång på gång hänvisar till ett påstått brott mot ett icke-regulatoriskt regelverk eller intern policy från en ICE-agent och drar slutsatsen att detta skulle ha avgörande rättslig relevans. Formuleringar som ”Han får inte filma. Han får inte gå där. Han får inte stå där. Han får inte göra så.” upprepas med närmast manisk regelbundenhet. 

Samtidigt förefaller vissa argument i praktiken implicera att kvinnan — en amerikansk medborgare — skulle ha konstitutionell rätt att agera fritt: att blockera, att hindra, att störa. Föreställningen bortser dock från det faktum att federala tjänstemän agerar under lagstiftning och befogenheter som styr verkställighet av immigrationslagar. Kvinnan, å sin sida, riskerar att göra sig skyldig till brott mot federal lag genom att medvetet försvåra och hindra ett pågående rättsligt ingripande. 

Skillnaden här är både uppenbar och avgörande: en person som avsiktligt placerar sig i konflikt med ett verkställighetsteam utför handlingar som kan vara förenade med brott, medan interna policyöverträdelser från en agents sida i bästa fall kan vara relevanta i en intern utredning eller disciplinär process — och i vissa fall i en civil rättslig prövning — men inte automatiskt utgör en frikännande omständighet för motpartens agerande i verkligheten.