Nya Luleå-klassen: Fyra nya svenska ytstridsfartyg

En låst artikel i Affärsvärlden skriver om Luleåanskaffningen:

Vi kan väl i dagsläget konstatera att om man möter en riktig fiende i ett krig så har alla ytfartyg ett stort behov av att försvara sig själva och andra mot drönare och missiler, även drönare, torpeder och minor i vattnet.

Men det är lite så det blir när man placerar en krigsenhet mitt ute i vattnet där man med dagens moderna teknik på några sekunder ser, identifierar och initierar en attack om man vill.

Östersjöns krigsfartyg möter ganska likartade problem som krigsfartygen gör i svarta havet. Förmodligen har även Sverige noterat med intresse den situationen att Ukraina som inte ens har någon flotta värd namnet ändå lyckats med att klämma till de ryska krigsfartygen nästan oavsett var de befinner sig i svarta havet inkl hamnen.

En stor fördel med stora fartyg som kan försvara sig själva mot drönare etc, är att de även duger att försvara valfri del av Sverige vid behov, alltså man flyttar på luftförsvaret och försvårar på det sättet för fienden att utnyttja stora luckor i luftförsvaret och det lär väl alltid vara en fördel att skjuta ner inkommande drönare etc över havet än nära platser där folk vistas och bor.

Är budgeten begränsad, så hade jag nog ändå själv föreslagit ubåtar i kombination med mindre båtar som kan gömma sig i skärgården samt givetvis då förmåga att från land kunna nå alla fartyg som finns i östersjön.
Ubåtar bör rimligen vara svårare att förstöra, små båtar kan man ha fler av. Jag tänker att fyra fartyg kan försvinna ganska snabbt om försvarsförmågan inte är tillräcklig.

Det är egentligen likadant på land. Drönarkrig gör det svårt att förflytta sig, man blir så beroende av att hålla sig utom synhåll samt även klara attacker med tunga bomber. Så att vara under vattnet och under marken blir ett sätt att överleva även om fienden är starkare.

En av flottans kanske viktigaste uppgifter vid krig är numera att ge luftvärnsskydd när trupper ska skeppas över till Finland och Baltikum. Samt att skydda civil handelstrafik.
Ubåtar och mindre båtar är olämpliga att lösa den uppgiften. Det går inte att komma ifrån av Sverige behöver stora fregatter inriktade mot luftförsvar.

Vid ett krigsbrott så blir troligen både Ryska Östersjöflottan samt Kaliningrad kortlivade. Därmed återstår endast möjligheten för Ryssland att skicka drönare över Baltisktluftrum eller genom finskaviken vilket medför att det är endast större drönare med längre räckvidd som kan utgöra ett hot.

Det har du en stor poäng i, just truppförflyttningarna över östersjön tänkte jag inte själv på. Lite skadad kanske av allt självförsvarstänkande.

Å andra sidan har vi Nato partners hela vägen runt Östersjön så det går ju att förflytta sig över land om man har lite tålamod och då bara åka över några broar eller korta sträckor med fartyg eller ta vägen över Norrland/Finland.

Jag säger inte vi ska klara oss helt utan ytfartyg, det var bara en prioriteringsfråga om pengarna inte räcker till. Mot moskvastaten så tror jag faktiskt att vid ett krig så förflyttar man hellre merparten av trupperna via Ukraina och rakt mot moskva och inte via baltländerna. Det är vid försvar av baltländerna som man placerar trupper där. Medan St Petersburg attackerar man från Finland.

Det blir då en massiv kniptångsmanöver.

Mja, jag antar att det blir det polska varvet som bygger den polska beställningens order på Typ 31 fregatter för sig själva som i sådana fall kan få ordern att bygga skroven, sedan får fartygen blandad brittisk och svensk utrustning beroende på vad FMV har krävt i ordern.

Vidare så är det företaget Babcock International som för första gången själva har stått för full design och konstruktion av en modern fregattklass helt i egen regi, där de tidigare har erfarenhet av marinteknik och ingår i projekt med design och underhåll av krigsfartyg.

Slutligen så är det inte omöjligt att det blir det polska varvet som får träda in för hel eller delvis konstruktion av skrov och montering eller om fartygen skickas till Sverige för vidare slutfärdig installation.

Jo, men du hör väl hur det låter. Polska varv, brittisk projektledning, svenska system. Det finns ju inte en chans att denna lösning kommer leverera färdiga fartyg till 2030. Det är upplagt för en klassisk svensk leveranskatastrof om en brittisk speciallösning får kontraktet.

Jag tycker att det mesta pekar på franska FDI. Det finns ju ett färdigt fartyg, snart operativt. Detta är en tung faktor.

Sensorer och vapensystem kan då få bli blandat svenskt och europeiskt.

Man hör och läser inget om SAAB/Babcock? Jag antar dock att det handlar om höga odds här.

Då borde inte vi heller vara lämpliga att leverera svenska ubåten A26 till Polen. Då den har både försenats och fördyrats några gånger.

Delar din uppfattning.

Det kan ju vara så att Babcock nu fått ordning på byggprocessen ja.

I en perfekt värld med gott om tid så hade jag föredragit Babcock/SAAB. Babcock tillverkar skroven och framdrivningsmaskineriet medan SAAB står för integrationen av de olika tekniska systemen. Allt över däckslinjen i komposit.

Nu lutar jag åt franska FDI, p g a tidsfaktorn först och främst.

FDI byggs i serieproduktion nu. Ett fartyg levererat till Grekland och ett till Frankrike. Två fartyg skall levereras varje år härifrån. Det finns således ingen risk vad gäller tidsfaktorn för Sverige. Frankrike kommer sannolikt ge oss någon eller några av sina egna slottar så att vi får fartygen snabbt. A26 är väl ett praktexempel på hur det kan gå när företag utan aktuell skeppsbyggnadskompetens skall till att leverera moderna fartyg.

En FDI år 2029 och innan dess rotationstjänstgöring med svensk personal på franska fartyg.

Skulle det bli så, så finns ingen tvekan. Då blir det FDI.